sidan, och umiversitetsstäderna, särdeles Ups: å den andra. Under det första decenni 1809—1820, kan man säga att Upsala på hela stod i spetsen för Svenska litteratur ombildning och utveckling; under det andra ifrån början af 1820 till något in på 18303 iet — delades väldet i detta afseende emell Upsala och Stockholm; men efter denna t har den ökade på en gång politiska och litt rära verksamheten i nästan alla grenar, so öfvervägande utgått från hufvudstaden, gifv hegemonien åt den sistnämnda. Många spec al-orsaker hafva föranledt dessa Periodisi omvexlingar och brytningar, hvilka här skul vara för vidlyftigt att genomgå. Endast d 1 må i förbigående nämnas, att anmärkningari hjom dessa skiftningar icke — åtminstone aj från vår sida — uttalas såsom något egen ligt och personellt klander eller nedsättning universitetslitteratörerne i allmänhet, utan alle nast utgå från en historisk iakttagelse af hva som tilldragit sig. Det är klart nog, att olik heterna emellan skriftställeriet i Upsala och Stockholm äfven måste betingas genom lande: politiska utveckling i det hela; och då denn genom riksdagarnes säte i hufvudstaden all mer och mer drog uppmärksamheten och in flytelsen hit i den mån som tankarne öfve Sveriges statsrättga tillstånd sjelfva blefvo lif ligare, intogo ett större omfång och allmänna re spriddes, så medförde hela detta förhålland naturligen en öfvervigt, som Stockholm små ningom vann öfver Upsala, och hvartill dess utom mycket bidrog den från 1830-talet i hö grad tillväxande tidningspressen inom hufvud staden. Om den många gånger omtalade flytt ningen af universitetet från Upsala till Stock holh gått för sig, så skulle utan tvifvel härige aom en bemedling lättast skett, och striden on begemonien i litteraturen af sig sjelf för fallit. Mea då detta uteblifvit, måste följder vara en fortsatt kamp emellan de tvenne intressena: framåtskridandets, som förnämligast hade sitt säte i Stockholm, och konservatismens, allt mer utbiidande sig till hårdnackad reaktion, hvilken bufvudsakligen egde hus och hem i Upsala. Detta inträffade likväl ej så exklusivt, att icke, såsom hvar man vet, många reaktionärer tillika vistades och arbetade ji Stockholm, likasom en och annan frihetens och de progressiva lärornas vän alltid funnits vid universitetet. Många varma föreningsband existerade härigenom ömsesidigt. Emellertid hafva dock grundtenrdenserna i stort alltid varit de nyssnämada; och resultatet deraf en mer eller mindre liflig, men egentligen aldrig hvilande polemik emellan Stockholmiskt och Upsaliensiskt. En sådan är mången gång gagnelig och god för ämnenas utredning och ölvertygelsens spridande. Polemiken behöfver alls icke vara en frukt af bitterhet, ilska, ensidighet och envist fasthållande vid en gång fattade meningar, ifven då skäl gilfvas för bättre. Nekas kan ikväl ej, att den emellanåt haft detta lyte. Jetta är då hvad som bör afläggas; men poemiken sjelf, renad derifrån, må qvarstå och ett sådant högre, ädlare skick fortgå. Det ir gifvet, att då Stockholmspressen öfverhufud alltid vet hvad den har att vänta af Up alalitteraturens produkter, måste den ock å in sida hålla ett vaksamt öga på de sednare, ör att skydda civilisationens sak emot reakionens. Detta innefattar då ock den allmänna rsaken, hvarför2 särskildt Afionbladet ansett ig böra, när anledning varit, utöfva en viss ontroli — från sin sida taget — öfver de rån Upsala utgående betydligare litterära feomenerna. Frey har utgjort ett sådant. Afonbladet har således följt Frey på spåren. luruvida Frey tagit sig detta något ad noim, lemnas osagdt; men så mycket har man minstone sett, att Frey, ifrån att en tid vara der temligen nebulistisk, öfverdrifvet theogisk och intet sägande, omsider i en viss ån öfvergick till progressionens och ljusets nie, hvarpå slutligen dess sednaste redakiör, Bergstedt, efter att iFrey hafva gifvit flere of på tidsenliga och klara tänkesätt, nu anmnserat utgifvandet af en ny tidskrift, hvil;n, med Freys upphörande, troligen har till idamål ej blott att helt och bållet fylla dens plats, utan äfven fortgå ett steg längre på nringens och det godas bana. Man träffar re anledningar till denna förmodan i det fte, hvarmed Frey afslutas och den nya tidriften anmäles. Vi skola se detta i det földe. (Forts.) — Under namn af Konstnärsgillets Album,