sidan, och umiversitetsstäderna, särdeles Ups:
å den andra. Under det första decenni
1809—1820, kan man säga att Upsala på
hela stod i spetsen för Svenska litteratur
ombildning och utveckling; under det andra
ifrån början af 1820 till något in på 18303
iet — delades väldet i detta afseende emell
Upsala och Stockholm; men efter denna t
har den ökade på en gång politiska och litt
rära verksamheten i nästan alla grenar, so
öfvervägande utgått från hufvudstaden, gifv
hegemonien åt den sistnämnda. Många spec
al-orsaker hafva föranledt dessa Periodisi
omvexlingar och brytningar, hvilka här skul
vara för vidlyftigt att genomgå. Endast d
1 må i förbigående nämnas, att anmärkningari
hjom dessa skiftningar icke — åtminstone
aj från vår sida — uttalas såsom något egen
ligt och personellt klander eller nedsättning
universitetslitteratörerne i allmänhet, utan alle
nast utgå från en historisk iakttagelse af hva
som tilldragit sig. Det är klart nog, att olik
heterna emellan skriftställeriet i Upsala och
Stockholm äfven måste betingas genom lande:
politiska utveckling i det hela; och då denn
genom riksdagarnes säte i hufvudstaden all
mer och mer drog uppmärksamheten och in
flytelsen hit i den mån som tankarne öfve
Sveriges statsrättga tillstånd sjelfva blefvo lif
ligare, intogo ett större omfång och allmänna
re spriddes, så medförde hela detta förhålland
naturligen en öfvervigt, som Stockholm små
ningom vann öfver Upsala, och hvartill dess
utom mycket bidrog den från 1830-talet i hö
grad tillväxande tidningspressen inom hufvud
staden. Om den många gånger omtalade flytt
ningen af universitetet från Upsala till Stock
holh gått för sig, så skulle utan tvifvel härige
aom en bemedling lättast skett, och striden on
begemonien i litteraturen af sig sjelf för
fallit. Mea då detta uteblifvit, måste följder
vara en fortsatt kamp emellan de tvenne
intressena: framåtskridandets, som förnämligast
hade sitt säte i Stockholm, och konservatis-
mens, allt mer utbiidande sig till hårdnackad
reaktion, hvilken bufvudsakligen egde hus och
hem i Upsala. Detta inträffade likväl ej så
exklusivt, att icke, såsom hvar man vet, många
reaktionärer tillika vistades och arbetade ji
Stockholm, likasom en och annan frihetens och
de progressiva lärornas vän alltid funnits vid
universitetet. Många varma föreningsband exi-
sterade härigenom ömsesidigt. Emellertid hafva
dock grundtenrdenserna i stort alltid varit de
nyssnämada; och resultatet deraf en mer eller
mindre liflig, men egentligen aldrig hvilande
polemik emellan Stockholmiskt och Upsalien-
siskt. En sådan är mången gång gagnelig och
god för ämnenas utredning och ölvertygelsens
spridande. Polemiken behöfver alls icke vara
en frukt af bitterhet, ilska, ensidighet och en-
vist fasthållande vid en gång fattade meningar,
ifven då skäl gilfvas för bättre. Nekas kan
ikväl ej, att den emellanåt haft detta lyte.
Jetta är då hvad som bör afläggas; men po-
emiken sjelf, renad derifrån, må qvarstå och
ett sådant högre, ädlare skick fortgå. Det
ir gifvet, att då Stockholmspressen öfverhuf-
ud alltid vet hvad den har att vänta af Up
alalitteraturens produkter, måste den ock å
in sida hålla ett vaksamt öga på de sednare,
ör att skydda civilisationens sak emot reak-
ionens. Detta innefattar då ock den allmänna
rsaken, hvarför2 särskildt Afionbladet ansett
ig böra, när anledning varit, utöfva en viss
ontroli — från sin sida taget — öfver de
rån Upsala utgående betydligare litterära fe-
omenerna. Frey har utgjort ett sådant. Af-
onbladet har således följt Frey på spåren.
luruvida Frey tagit sig detta något ad no-
im, lemnas osagdt; men så mycket har man
minstone sett, att Frey, ifrån att en tid vara
der temligen nebulistisk, öfverdrifvet theo-
gisk och intet sägande, omsider i en viss
ån öfvergick till progressionens och ljusets
nie, hvarpå slutligen dess sednaste redakiör,
Bergstedt, efter att iFrey hafva gifvit flere
of på tidsenliga och klara tänkesätt, nu an-
mnserat utgifvandet af en ny tidskrift, hvil-
;n, med Freys upphörande, troligen har till
idamål ej blott att helt och bållet fylla den-
s plats, utan äfven fortgå ett steg längre på
nringens och det godas bana. Man träffar
re anledningar till denna förmodan i det
fte, hvarmed Frey afslutas och den nya tid-
riften anmäles. Vi skola se detta i det föl-
de. (Forts.)
— Under namn af Konstnärsgillets Album,