gierade, för satt begralva oss i vår egen oenighe
Som nu är måste dessa begge makter slitas ov
representationen; samsas kunna de aldrig; de
visar oss parti-väldets och våra dagars riksdags
historia. De stå gent emot hvarandra, uttryck
skiljda intressen, skiljda känslor, skiljda sam
fund.
Hvilken rtgång förbereda derför de konser
vativa ur denna labyrinth, om samma krafte
få fortfarance verka? Jo! Envälde!
Envälde, ifver en i inre strider uttrötta
nation, åt din förstkommande ursurpatorn, el
ler folkväld åt en af revolutionsyra omoger
demokrati. Se der de frukter de bereda vårt
fosterland! —
De konservativa vilja bilda en representation
af stånd eller klasser — men synes väl den
nya staten byestå af dessa urartade Hinduiska
eller Egyptisska kaster?
Monarkien2, som öfvergång från absolutismen
fästade visserrligen sin tillvaro på stånden, ty
under denna statsutveckling representerade de
landets stora intressen. Men äfven ståndens
tid bar för längesedan gått till ända. Deras
makt missbrukades och i stället för det värn
de lemnade sitt skötebarn — friheten — hafva
de ofta vändt sina vapen emot densamma.
Mången regering har i väl- eller missförstådt
intresse, mem i den konstitutionella frihetens
namn sökt att kufva stånden och med dem
måhända äfveen friheten. Under denna oupp-
hörliga strid! emellan regering och stånd, hafva
begge så lämge utportionerat frihet och skydd
åt andligt occh lekamligt förvärf, att slutligen
både stånden och sken-konstitutionalismen,
blifvit frihetens bojor.
Den uppgift som legat till grund för stånds-
bildningen är sålunda löst. Nutidens yrkes-
frihet och enhets-arbete är den tydligaste pro-
test emot desamma.
Af ofvanstående skäl och grunder anser bg,
som genom slumpen erhållit en röst i Sveriges
lagstiftning och genom öfverraskning blifvit
beröfvad desnsamma, representationsförslagets
örkastande, genom den konservativa riksdags-
najoriteter, vara en olycka för fäderneslandet.
Det skall :söndra den delen af nationen i
vartier, som genom intelligens och sambälls-).
tällning är kallad till regeringens naturliga :
töd och de stora intressenas sakförare, och :
lerigenom helt naturligen försvaga regeringens :
tyrka, som under tider af jäsning och oro blir:
acklande; :saknande den kraft och det all-ls
hänna förtrooende hvarförutan ingen regering .
r möjlig.
Det skall upplåta vårt fosterland till en tack-)
am jordmån för socialistiska villfarelser, syn-
erligen fruktbara i en tid, då den industriella s
tvecklingen icke uppbäres af nödig religiös e
Itveckling och politiskt förstånd. s
Det skall till en oviss framtid uppskjuta deje
äsendtligast, nödigt befunne reformer i stats-
tvecklingens alla grenar. ä
Det skall genom klassvalprincipen, om den li
igonsin kan genomföras, leda till den radika-D
ste valprincip, obekymrad om hvarje den rin- 1
ste, för monarkien och dess sanna intresse, li
ödig garanti. Helgerum den 6 Jan. 1851.
Carl A. Raab.