gierade, för satt begralva oss i vår egen oenighe Som nu är måste dessa begge makter slitas ov representationen; samsas kunna de aldrig; de visar oss parti-väldets och våra dagars riksdags historia. De stå gent emot hvarandra, uttryck skiljda intressen, skiljda känslor, skiljda sam fund. Hvilken rtgång förbereda derför de konser vativa ur denna labyrinth, om samma krafte få fortfarance verka? Jo! Envälde! Envälde, ifver en i inre strider uttrötta nation, åt din förstkommande ursurpatorn, el ler folkväld åt en af revolutionsyra omoger demokrati. Se der de frukter de bereda vårt fosterland! — De konservativa vilja bilda en representation af stånd eller klasser — men synes väl den nya staten byestå af dessa urartade Hinduiska eller Egyptisska kaster? Monarkien2, som öfvergång från absolutismen fästade visserrligen sin tillvaro på stånden, ty under denna statsutveckling representerade de landets stora intressen. Men äfven ståndens tid bar för längesedan gått till ända. Deras makt missbrukades och i stället för det värn de lemnade sitt skötebarn — friheten — hafva de ofta vändt sina vapen emot densamma. Mången regering har i väleller missförstådt intresse, mem i den konstitutionella frihetens namn sökt att kufva stånden och med dem måhända äfveen friheten. Under denna oupphörliga strid! emellan regering och stånd, hafva begge så lämge utportionerat frihet och skydd åt andligt occh lekamligt förvärf, att slutligen både stånden och sken-konstitutionalismen, blifvit frihetens bojor. Den uppgift som legat till grund för ståndsbildningen är sålunda löst. Nutidens yrkesfrihet och enhets-arbete är den tydligaste protest emot desamma. Af ofvanstående skäl och grunder anser bg, som genom slumpen erhållit en röst i Sveriges lagstiftning och genom öfverraskning blifvit beröfvad desnsamma, representationsförslagets örkastande, genom den konservativa riksdagsnajoriteter, vara en olycka för fäderneslandet. Det skall :söndra den delen af nationen i vartier, som genom intelligens och sambälls-). tällning är kallad till regeringens naturliga : töd och de stora intressenas sakförare, och : lerigenom helt naturligen försvaga regeringens : tyrka, som under tider af jäsning och oro blir: acklande; :saknande den kraft och det all-ls hänna förtrooende hvarförutan ingen regering . r möjlig. Det skall upplåta vårt fosterland till en tack-) am jordmån för socialistiska villfarelser, synerligen fruktbara i en tid, då den industriella s tvecklingen icke uppbäres af nödig religiös e Itveckling och politiskt förstånd. s Det skall till en oviss framtid uppskjuta deje äsendtligast, nödigt befunne reformer i statstvecklingens alla grenar. ä Det skall genom klassvalprincipen, om den li igonsin kan genomföras, leda till den radika-D ste valprincip, obekymrad om hvarje den rin1 ste, för monarkien och dess sanna intresse, li ödig garanti. Helgerum den 6 Jan. 1851. Carl A. Raab.