sultfotingar votera pån för pådi harrarnas skull, de vet j
kanske lite hvar; men de ä väl varre, att andre, sum låta
källa sek för stort å hederlit folk, vänna kappan efter
vädret, di me, å ä färdige till hva sum helst för eit grannt
01 åf di förnäme.n
De ä bare monväder, afgjorde riksdagsmannen, som
bemödade sig att bibehålla en obesvärad min; ja känner
alle di förnämste böndra i båda socknarne, och vet ingen,
sum den misstanken kan falla på. Ja sa annars säja er
rent ut, att ja sjelf ha start fondera på te lägga ner mina
röster i d2, efter de inte ha blitt beske me nåjenting, för
sen Eliborgen skikanera mek, sum j ve, ve den dera re.
kumdasion, kom vi ju öfveren3 te inte tänka pån, å Ve
cordius, ser j ... de svär ja durt på att inte nåt rekti
qvinfolk tar den te goa... derför, ser j, ä de ingen ar
qvar än hofpredikanten. Nu sa ji säja e-, att ja sjell i
en åf dom, sum känner karn sen Stockholms-tia, å att de
inte ä nån fara men, fast en råkar vara son te Boda
kamrern, de ha ja sagt å de står ja ve. H n brer sit
smör på begse sider um bröt, sa ja säja er, g) vänner —
å likså gemen me en bonne sum me en hbarre — hsn vell:
te å me säja färbror, när ja sist sån, men tocke gör fö
min del, ser j, inte te saken. Miller i blir en st lit
nosgrann på fulk, när en ha sett sek umkrivg sum ja sjel
har gjort i tin dar, å derför förstår ja så tudelt, ser .
hvarför hofrmarskalken, å baron på B:ggestia, å bans nå
på Ljungmark2, me flera, så vella ba hofpredikanien, sun
vet te skecka sk utåf sjelfva fav, när de beköfs ... Me
hva nu? ... hva i h-—e skuff:s j et r, när ja sjelf står
raler ?2
Hopen hade delat sig så bäftigt, tt riksdagsmanne
sjelf blef förd ett långt stycke åt sidan. Högt förnir
mad öfver en slik vanvördnad, beredde han sig just på e
skarp tillrättavisning af ofoget, då hans, I ksom de öfriga
uppmärksamhet ovilkorligt fåstades jå det föremål, so
åsadkosmit rörelsen och hvilket framställde sig i skapna
och gestalt af en knalls,, en smalbent, långba!sid och ljus
ibårig upgdom, med ett af naturen serdeles fiomt och b:el
jagdt ansigte, men för tillfället vanställdt sf någon ovant
Isinnesröje!se, och en stark rodnad på hela venstra kinc
benet och örat, medan den andra sidan bibehöll sin ui
sprungliga färg.
Hva i Harrens nam felas dek, Ebbe ?sporde flere de
tagande röster, du kommer skjossandes änna sum en dral
. å sir ut sen! Ha du vatt i slagsmål å mista säcken
Eller ha du slatt omkull å stött dek på kinnabogen