sallat, gaf snart vika för uttrycken af en annan gllädje och
nan skulle knappt kunna måla hans barm och förvöning,
vär ban, i stället för det deitagande hvarpå han bespetsat
ig, fick höra sådana utrop som: H j hört så löskeli?
Ebbe har fått struk åf Eborgen för prostinnas skull?
Den hederiie pastorn! Nu ser Ja hvär å en bur ban ä
sinnater! De sa du ha dek dogtia supar för, Ebbet...
Men slv ban dek verklien — bare för du in!e to åf hat-
ten för prostinna?...
Nu började Ebbes sjunkna mod åter ett stiga. Ja så
sannerli för Gu sum ja beter Ebbe Månsson, tra å tjuge
ir gamel i Marks härad, fick ja iste en monfisk bär på
venstra sia me egen hand, så de käns ännu sum de satt
en bräölapp för örat. En sYn förderfvater frimorare! Ås
at som en rigtr mesopotamare sen, ingen ja kändea!.
jä väl så beskedlie nn, go vänner, å inte tarn, men de
vore bra um j lätten veta att de ha korna händt ifall
ban inte ha...n
Ja, Ebbe! de dere få vi la tales ve um, en annan
gång, men kom in te Anderssa ror i qvällninga, sa du
bli fågnater för du gett os en sin oppiusning. Ajös,
ajös, så länge! De ringer tredje gårgen! Vi ha nn fått
an te tänka på å bestura.n
He!a hopen troppade ef åt kyrkodörrerna, i en, com
det ville synas, högst nig och belåten sinesstämining mo!
hved så nyss förut va:it händelsen, och utsn att gifva ekt
på de spår till missräkning eller nedsisgenbet, som visade
sig på någres anleten, der ibland naturligtvis den gickade
Ebbes förnims:. Man log och nickade i bästa förstånd åt
bvarannan, skakade h:nd till höger ech venster, och in-
trädde med fröjd och gamsan i det åldriga tevpet, byars
bänkar, lsktare och gångar snart stoda fulpackade med
menniskor. Sjäfva nisdagsmannen hade börts ywura:
Jag röstar ... Ebbes nyhet bade gått som en förmedlande
tösen bland alla.
Gudstjensten var i dag mindre långvarig och följdes
tenske öfven red miadre uppmärksamhet. Att
visade sig ej nigot lifligt intresse förr än unde
delserna till valzkten, då måvgen tyst öfverenssson
gjordes eller bek ades med blickar och ansigtsspeel. Högst
få personer !emnade kyrkan...
Första upprcpet skedde och straxt derpå uutvade
namnet sVigilanders i skarp, nästan befollavde tton. Det
var en af de onådigen som röstat. Nu gick det rraskt med
uppnärmvande af egare och gårdar och Vigilandeer!v olltis
,Vigilander!s kördes meilan bvart och ett. Andtlligen kom