upphört har jag beslutat angtamera en plats hos en vis generalgevaljer, som lär vara både rik och betydande oci länge sökt decapitera mig på högst förmånliga vilkor. Mec nästa post får han också mitt samtycke.n Jag vet icke,, utlit sig Vecordius, som vid denna be. stämda hotelse glömde både pastorat och prostinna, pi hvad sätt jag ådragit mig en sådan olycka, det vill säga, hvarföre mamsell har hjerta att göra mig den... stora och oersättliga förlust, genom hvilken jag fruktar att blifva alldeles förlorad, men om en ändring i hennes förskräckliga beslut ännu är möjlig, så hoppas jag hon låter sig bevekas af mina enträgna böner., Mamsell Bolla teg och syntes öfverlägga samt tillstod slutligen, att hon verkligen en tid bortåt smickrat sig med hoppet att efter så många års rastlösa sträfvander omsider hafva funnit ett lugnt och anständigt hvilorum :i pastorns hus. Som dock nödvändigheten var hennes lif och hon i sednare tider sjelf tyckt sig finna alt hon här var mer öfverflödig än i början, hade hon efter hand fallit på andra idealer och ville derföre konstutitionera sig på ett ställe, der hon kanske skulle finna mer reconsonnangs, och jemväl kunna göra mer nyttan. Derefter uppdrogs en liten tablå öfver allt I vad hon uträttat på Gulåkra intill denna dag, och sist slöts med en anhållan att pastorn behagade formera en penna samt förfrågan om alla generaler titulerades med trotjenare och högvålborne? Vecordius var till mods som hade han sutit på glödande kol. Han kunde ej betvifla hennes fulla allvar med flyttningen, och den närmsta framtiden upptog derför alla han: tankar. I hela sitt lif hade han aldrig befattat sig med nigra husliga omsorger, och hvem skulle nu kunna sköta allt som mamsell Bolla? Hade icke hon dragit hela hans tunga, varit invigd i alla hans förhållanden? Huru skulle han med så obegränsadt förtroende kunna öfverlåta sig åt någon annan, och huru sjelf kunna inhemta de insigter som behöfdes? Ludvig XII erfor icke djupare känsla af sin vanmakt och oförmåga, när Richelieu låtsade vilja öfverlemna regeringsbestyret i hans händer, än pastor Vecordius, när han i andanom skådade mamsell Beetsmans afträde; han skulle i detta ögonblick långt hellre velat afsäga sig alla tankar på framtida befordran, med tillhörande