det illusoriska af den förestållningen, att n
gonting kraftigt står att uträtta å det dem
kratiska partiets sida emot öfvervigten af c
två första ståndens majoriteter och det rik
dagsmachineri, som de äga till sin dispositio:
men det är ostridigt, att ett sådant anfall so
det nu ifrågavarande i Folkets Röst icke skull
väckt någon förundran, om det stått att läsa
någon reaktionär tidning. Kan man då undr
om en och axcnan fortfar att finna hr Sjöberg
högljudda skränande, lindrigast sagdt, tvetydigt
Orsaken till Handelstidningens utfall åte
som är lika om ej ännu mera frenetiskt, tyc
kes vara den lilla historia vi för kort tid se
dan berättade om en person, som- under. -et
politiskt samtal om ställningar och förhållan
den hade sagt till en annan, satt det vore myc
ket bättre att alltihop gick åt helvete först
så skulle det nog bli bra sedan, och de
spörsmål vi ställde till Handelstidningens re
daktion, om den äfven tillhörde en sådan po
litisk åsigt. Denna lilla admonition var på god
skäl framkallad af en föregående berserksan-
strängning emot Aftonbladet, med några lika
obetänksamma som plumpa beskyllningar emo
tidningen karakter och motiverna för des:
handlingssätt. Den var således väl förtjen
och vi trodde att den skulle föra MHandelstid-
ningen till besinning. Vi hade likväl orätt i
en sådan väntan och bedrogo oss äfven deruti;
ty de omnämnda sex spalterna, som skola ut-
göra svaret härpå, äro uppfyllda af en ny
massa af grofva och pöbelaktiga tillvitelser.
Efter den ton och riktning, som Handelstid-
ningen tagit på de sista månaderna, borde vi
kanske också icke hafva väntat något annat;
och det är numera blott en sak som för-
undrar oss i alla dessa utgjutelser, nemligen
den på ett ställe af redaktionen lemnade upp-
lysningen, att vi, såsom det heter, vännu äro
hr Hjertias personliga vänners. Det må lemnas
derhän, huruvida Handelstidningens förläggare
anser denna förklaring å hans sida utgöra nå-
gonting smickrande för br Hjerta; och om det
förmodligen är för att göra den ännu mera
appetissant som den kryddas med ovett. Hr
Hjerta får emedlertid äran nämna, att med
det begrepp han hyser om vänskap och de for-
dringar densamma förutsätter, nödgas han tills
vidare bet:cka sig både för sjelfva tillbudet,
och för vänskapsbetygelserna, hvaraf det åtföl-
jes, önskande att Handeltidningen sjelf först
behagade sopa bättre rent för sin egen dörr.
Det skulle, med den bana. hr Sandvall nu-
mera inslagit, öfverhufvud måbända icke skada,
om han behagade erinra sg hr Lindmans ex-
empel härstädes, som under en kort tid var
förläggare för Dagligt Allehanda. Hr Sand-
valls sätt att gå tillväga synes förråda bra
mycket syskontycke med hr Lindmans; vi
önska, att ej utgången må till slutet :blifva
densamma.
Den del af Handelstidningens ifrågavarande
utfall, som ej innefattar blott och bart: person-
ligt ovett mot Aftonbladets förläggare, hvaraf
likväl det mesta består, går för öfrigt ut på
den insinuationen, att Aftonbladet genom sitt
handlingssätt i representationsfrågan skulle dels
förrådt sina fordna grundsatser, dels lidit ett
personligt nederlag, från hvilket det nu bade
all möda ospard att söka krafla sig upp igen:
Båda dessa insinuationer äro lika illvilliga som
diktade, och kunna ej annat än vara nedskrifna
mot bättre vetande. Påståendet att Aftonbladet
skulle lidit något nederlag förutsätter, att vi
skulle trott på representationsförslagets fram-
gång; men hela den tidningsiäsande publiken i
Sverige vet, att vi alltid tviflat .derpå, och
ifrån riksdagens början varit förvissade att af-
slag skulle möta i de två första stånden. Att
Aftonbladet skulle förrådt sina grundsatser för-
utsätter åter, att vi skulle uppträdt såsom
formliga anhängare af Regeringens förslag, hvil-
ket till och med uttryckligen påstås i Handels-
tidningen, under slla möjliga tby åtföljande till-.
mälen af den mest grava beskaffenhet. För!
att utan vidlyftigt ordande gendrifva hela Han-
delstidningens hojtande härom, beböfves blott
citera ett utdrag af sjelfva den artikel, hvari
Aftonbladet, den 7 Augusti sistlidet år, efter
riksdagsmannavalens utlysning, gjorde sin för-
klaring angående detta ämne. Denna förkla-
ripg kan vara tjenlig att nu återkalla i min-
net, emedan den, jemförd med våra efterföl-
jande yttranden öfver samma fråga, bäst kan
vilsorda, huruvida annat än illviljan kan lägga
oss nigon inkonseqvens till last. Se bär slu-
tet af ifrågavarande artikel:
Efter öfvervägsnde af skälen för och emot, så
långt de befinna sig inom vår synkrets, kunna vi
jålunda icke annat än förblifva vid den tankan, att
le invändningar, hvilka bär blifvit upptegna, icke
innu visats vara af den bindande beskaffenhet, att
la tillinietgöra de sannolikheter, som siffran af val-
ängderna gifver vid handen. Uti en så bstydelse-
ull sak, som denna, får man ej göra ett sådant på-
tående alltför positift; men det synes åtmirstone
rara en pligt att bygga sina slutsatser på de pre-
nisser som finnas att tillgå, intill dess några andra
ned lika eller större visshet uppenbara sig, och det
jore derföre särdeles intressant, om alla de pressans
rganer, som ej vilja afskära frågan med ett på för-
and fattsdt beslut eller deklamationer, utan upprik-
igt söka lösa det problem, hvarmed vi här syssel-
att oss, nemligen hvilka utsigter vallängderna lemna,
fven ville å sin sida närmare utlåta sig, huruvida
je finca någontirg skäligt att invända mot hvad här
lifvit framstäldt.
På grund af allt detta bafve vi för vår del, efter
0 pröfnoing, som begynt med de starkaste tvifvel, 3!
kväl funnit oss af destatistiska förbållanderna ledda li
ill en så vida förändrad åsigt emot den vi hystein-u
an vallängderna utkommo. att om frågan unnställ-!
t—-— mm AN AA. - - RA RA MK MA mm m ATT
Dm VM Mr EE pe