det illusoriska af den förestållningen, att n gonting kraftigt står att uträtta å det dem kratiska partiets sida emot öfvervigten af c två första ståndens majoriteter och det rik dagsmachineri, som de äga till sin dispositio: men det är ostridigt, att ett sådant anfall so det nu ifrågavarande i Folkets Röst icke skull väckt någon förundran, om det stått att läsa någon reaktionär tidning. Kan man då undr om en och axcnan fortfar att finna hr Sjöberg högljudda skränande, lindrigast sagdt, tvetydigt Orsaken till Handelstidningens utfall åte som är lika om ej ännu mera frenetiskt, tyc kes vara den lilla historia vi för kort tid se dan berättade om en person, somunder. -et politiskt samtal om ställningar och förhållan den hade sagt till en annan, satt det vore myc ket bättre att alltihop gick åt helvete först så skulle det nog bli bra sedan, och de spörsmål vi ställde till Handelstidningens re daktion, om den äfven tillhörde en sådan po litisk åsigt. Denna lilla admonition var på god skäl framkallad af en föregående berserksansträngning emot Aftonbladet, med några lika obetänksamma som plumpa beskyllningar emo tidningen karakter och motiverna för des: handlingssätt. Den var således väl förtjen och vi trodde att den skulle föra MHandelstidningen till besinning. Vi hade likväl orätt i en sådan väntan och bedrogo oss äfven deruti; ty de omnämnda sex spalterna, som skola utgöra svaret härpå, äro uppfyllda af en ny massa af grofva och pöbelaktiga tillvitelser. Efter den ton och riktning, som Handelstidningen tagit på de sista månaderna, borde vi kanske också icke hafva väntat något annat; och det är numera blott en sak som förundrar oss i alla dessa utgjutelser, nemligen den på ett ställe af redaktionen lemnade upplysningen, att vi, såsom det heter, vännu äro hr Hjertias personliga vänners. Det må lemnas derhän, huruvida Handelstidningens förläggare anser denna förklaring å hans sida utgöra någonting smickrande för br Hjerta; och om det förmodligen är för att göra den ännu mera appetissant som den kryddas med ovett. Hr Hjerta får emedlertid äran nämna, att med det begrepp han hyser om vänskap och de fordringar densamma förutsätter, nödgas han tills vidare bet:cka sig både för sjelfva tillbudet, och för vänskapsbetygelserna, hvaraf det åtföljes, önskande att Handeltidningen sjelf först behagade sopa bättre rent för sin egen dörr. Det skulle, med den bana. hr Sandvall numera inslagit, öfverhufvud måbända icke skada, om han behagade erinra sg hr Lindmans exempel härstädes, som under en kort tid var förläggare för Dagligt Allehanda. Hr Sandvalls sätt att gå tillväga synes förråda bra mycket syskontycke med hr Lindmans; vi önska, att ej utgången må till slutet :blifva densamma. Den del af Handelstidningens ifrågavarande utfall, som ej innefattar blott och bart: personligt ovett mot Aftonbladets förläggare, hvaraf likväl det mesta består, går för öfrigt ut på den insinuationen, att Aftonbladet genom sitt handlingssätt i representationsfrågan skulle dels förrådt sina fordna grundsatser, dels lidit ett personligt nederlag, från hvilket det nu bade all möda ospard att söka krafla sig upp igen: Båda dessa insinuationer äro lika illvilliga som diktade, och kunna ej annat än vara nedskrifna mot bättre vetande. Påståendet att Aftonbladet skulle lidit något nederlag förutsätter, att vi skulle trott på representationsförslagets framgång; men hela den tidningsiäsande publiken i Sverige vet, att vi alltid tviflat .derpå, och ifrån riksdagens början varit förvissade att afslag skulle möta i de två första stånden. Att Aftonbladet skulle förrådt sina grundsatser förutsätter åter, att vi skulle uppträdt såsom formliga anhängare af Regeringens förslag, hvilket till och med uttryckligen påstås i Handelstidningen, under slla möjliga tby åtföljande till-. mälen af den mest grava beskaffenhet. För! att utan vidlyftigt ordande gendrifva hela Handelstidningens hojtande härom, beböfves blott citera ett utdrag af sjelfva den artikel, hvari Aftonbladet, den 7 Augusti sistlidet år, efter riksdagsmannavalens utlysning, gjorde sin förklaring angående detta ämne. Denna förklaripg kan vara tjenlig att nu återkalla i minnet, emedan den, jemförd med våra efterföljande yttranden öfver samma fråga, bäst kan vilsorda, huruvida annat än illviljan kan lägga oss nigon inkonseqvens till last. Se bär slutet af ifrågavarande artikel: Efter öfvervägsnde af skälen för och emot, så långt de befinna sig inom vår synkrets, kunna vi jålunda icke annat än förblifva vid den tankan, att le invändningar, hvilka bär blifvit upptegna, icke innu visats vara af den bindande beskaffenhet, att la tillinietgöra de sannolikheter, som siffran af valängderna gifver vid handen. Uti en så bstydelseull sak, som denna, får man ej göra ett sådant påtående alltför positift; men det synes åtmirstone rara en pligt att bygga sina slutsatser på de prenisser som finnas att tillgå, intill dess några andra ned lika eller större visshet uppenbara sig, och det jore derföre särdeles intressant, om alla de pressans rganer, som ej vilja afskära frågan med ett på förand fattsdt beslut eller deklamationer, utan upprikigt söka lösa det problem, hvarmed vi här sysselatt oss, nemligen hvilka utsigter vallängderna lemna, fven ville å sin sida närmare utlåta sig, huruvida je finca någontirg skäligt att invända mot hvad här lifvit framstäldt. På grund af allt detta bafve vi för vår del, efter 0 pröfnoing, som begynt med de starkaste tvifvel, 3! kväl funnit oss af destatistiska förbållanderna ledda li ill en så vida förändrad åsigt emot den vi hystein-u an vallängderna utkommo. att om frågan unnställ-! t—-— mm AN AA. RA RA MK MA mm m ATT Dm VM Mr EE pe