EE
för en stund sedan? Det är väl allt för den kära ordnin-!:
gens skull, kan jag tro, som hon så der vakar öfver sin!
egendom, då hon ej personligen kan vara närvarande ?n
Tig din gyckelmakarel svarade han leende, men med
dubbelt starkare rodnad på sitt ärliga, vackra ansigte; jag
ser nog att du begriper saken. Vi äro verkeligen förlof-
vade, men ännu vill ej Carolina ha det bekant; tyst så-
Jedes med hvad du i en knapp vändning råkat få veta
Bevars! genmälte jag helt spetsigt, en bemlighet så
djupt förvarad, att man först efter två hela timmars be-
kantskap kan gissa sig dertill, måtte man väl akta sig att
gå och förråda, lita på min tystlitenhet som på din egen!
Men skämt å sido! Vivat, bjertligt och varmt, för Anton
och hans brud Carolinal
Vi tömde skålen i fräsande sockerdricka, och voro nu
bättre vänner än förut, samt tillbragte en af de gladaste
aftnar jag minnes från min ungdom. Vi hafva sedermera
gått motsatta väger, hyllat olika åsigter, kämpat för stri-
diga intressen, men likväl har bandet, som dessa timmar
knöto, aldrig kunnat brista; det bar slingrat sig genom
hela vårt lif, och sammanhållit våra bjertan, i trots af de
skiljaktigheter som verlden trodde söndra oss. Vi hafva
båda sökt sanningen, och ingendera behöft tvifla på red-
ligheten af den andres uppsåt, se der den talisman som
skyddat vår vänskap.
Denna afton och det deraf följande förtroliga förhål-
landet har jag att tacka för materialerna till den lilla be-
rättelse som hirmed lemnas i allmänhetens händer.
I.
Presigården i P. hade icke alltid haft ssmma friska
och småtäcka utseende som nu. Tvärtom sig den för
några och trettio år tillbaka, räknadt från tidpunkten af
mitt första besök, mägta skral och förfallen ut, med en
mangårdsbyggnad, på bvilken fönstren liknade skottglug-
gar och taket upptog två tredjedelar i höjd, synandes, om
möjligt, vilja nedtrycka det stackars lilia huset, som icke
vågat täfla med de nstores, boningar och psätta sig på
något så aristokratiskt som en stenfot — under jorden,
dit det år från år kröp allt djupare ned. Man höll väl