hvarigenom hon må lsggligen anses såsom måls
man i afseende på dera egendom hon före elle
under ägtenskapet ärfver eller förvärfvar.
Af denna anledning föreslår jag att 8 kapit
let 1 8 Giftermålsbalken, andra momentet me
uteslutande af orden: om annat än makarna
giftorätt eller, må erhålla följande lydelse
Ej må förord göras till förfång för dem, sot
bältre rätt till egendimen åå den tid hafva
samt 9 kapitlet 1 I samma balk följande ly
delse: Seden man och qvinna sammanvigdi
äro, då är han, der ej genom förord annor-
lunda stadgadt blifvit, hennes rätte målsman
och äger söka och svawra för henne.r
Om remiss af denna motion till lagutskottet
anhålles vördsamt.
L. J. Hiertas motion) angående nedsällning aj
bevillningsprocenten å handel och rörelse efter
2:a artikeln samt af ninimiafgiften för handt.
verkare, fabrikanter och hand:ande.
Jag föreslår vördsamt, att bevillningen enligt an
dra artikeln Bevillningsföordningen för handel oct
rörelse m. m. hädanefier nå nedsättas till tra i stäl
let för fem procent af der uppskattade inkomstsum:
man, äfvensom att miniriafgiften för handtverkare
fabrikanter och handlande i hufvudstaden må ned:
sättas ifrån de nuvarande beloppen af 40, 45 och
20 rdr till 6 rdr för hamdtverkare och fabrikanter
samt 42 rdr allt bko för bandlande.
Skälen för den föreslagna nedsättningen hvad pro.
centen beträffar, äro i mia tanka följande:
4:0 Ait inom hufvudstaden på de sednara åren
uppstått en sådan mängd särskilda afgifter, hvilka
b räknas i förhållande efter afgiften till kronan, att,
när den borgerliga skatten till stadens egna kassor
för särskilda ändamål eller titlar tillägges, utskyl-
derna i det hela stiga till minst dubbla beloppet af
sjelfva afgiften till kronen.
2:0 Att nämnda omständighet, i förening med den
redan i och för sig sjelf högt tilltagna beräkningen
af fem procent i bevillninz, förleder till oriktiga upp-
gifter till bevillningstaxeripgen och inkomsternas upp
tagande ofia vida under det verkliga förhållandet
Detta är en så bekant sak, att den icke b:höfvear
närmare bevisas; men det kan i moraliskt afseende
icke anses lyckligt, när lagens öfverdrifna bestäm
melser sålunda likasom föranleda en öfverenskom-
melse att blunda för dylika missförhållanden. Der-
emot är det, i fall bevillningen nedsättes ifrån 3 till
3 procent af den uppskattade inkoms:en, att för-
moda det den sednare antingen skall af den skatt-
skyldige uppgifvas öfverhufvud mera noggrannt, eller
ock taxeringsmännen bliva strängare i sina kon-
trolier å uppgifterna, så att någon minskning i
statsiotrader på det hela knapp: blir att befara af
en sådan nedsättning.
3:0 Ännu ett talande skäl för den föreslagna för-
ändringen är, att då statsinkomsterna af den indi-
rekta bevillningen gerom tull, stämplade psppersaf-
giften, bränvinsbränningsaifgiften, postmedlens öfver-
skott m. m. på de sednoere åren tilltagit så betyd-
ligt, att de sammanlagdt lemna staten nu, i jemfö-
relse med för några cch 0 år tillbaka, en tillök-
ning som stiger till millioner och vida utöfver hvad
Rikets Ständer kunnat vänta; och då den inkomst
staten häraf erhåller, i alla fall betelss af de skatt-
dragande, så synes häri ligga ett stort skäl att åstad-
komma en, så långt ske kan, motsvarande licdring
i den direkta beskattning, som des enligt grundla
gen ankommer på Rikets Ständer att åtega sig.
Att en sådan lindring, för ganska mänga är af
nöden, och att det skulle: verka välgörande om nå-
gon del af den betydliga skattebördan finge stadna
qvar i folkets egna fickor, lirer icke kunna betvif-
Jag. Men detta gäller isynnerhet om de minst be-
medlade bland handtverkare och fabrikanter, sådana
com blott med sina egna händer och kanhända med
biträde af en eller två arbetare, skola förvärfva ett
nödtorftigt bröd. Det är icke sällsynt att utskyl
derza till kronan, kyrkan, skolhus, kolera- och kur-
hus agift, vidare inqvarterings- och stadsafgifter, ut-
suga en sådan fattigare borgersmens sista sparpen-
ning och bricga honom i ett utbiottadt tillstånd.
hvilket omöiligt kan liggga i det allmännas välför-
stådda intresse, som tvärtcom är, att de enskilde hvar
för sig må befinna sig i den bästa möjliga belägenhet.
Det är äfven svårt att inse, huru cn ebemed-
Jad eller i mindre lyckliga omständigheter stadd handi-
verkare i hufvudstaden, t. ex. den som hufvudsak-
ligen försörjer sig med sitt eget och sin faroiljs ar-
bete, skall vara i stånd att betala högre utskylder än
i andra städer, åtminstone dem af den nästföljinde
klassen, då både hyra och lifsuppehälle i hufvudsta-
den är dyrare än på de flesta andra ställen, meå
undantag kanphärda af Götheborg. Det bör i all:
fall märkas, att minimiaf.iften ju icke kommer i
fråga för dem, som af taxeriogskommitteerna anses
verkligen hafva sådana inkomster, att de böra taxe-
r8s högre. Det är enda:t för de fattigara som den
gäller, och billigheten torde kräfva ssmma undse-
enda för deras ställning, hvarhelst de befinaa siz.
Jag anhåller om remiss af denna motion till Be-
willningsutskottet.
— Till rättelse och fuwllständigande af den fum-
mariska förteckning, som lemnats af motiozerna på
Riddarhuset, meddelas här en utförligare och riktig
uppgift på de af hr assessoren Weidenhjelm väckta
mo ioner :
4:o Om lag angående särskild nämnd för bestäm-
mande af skadestånd, då grund för beloppet
Saknas.
2:0 Om lag rörande rätt för fordringsägare att, utan
hinder af besvär, få enahanda verkställighet å
konungens befullningshafvandes utslag, som blifvii
tillåten i fråga om underrätts dom, deremot väd-
jadt är.
3:0 Om den ändriog i 25 kap. ö Rättegångsbal-
ken, att mål rörande slag och oqvädinsord i stjuf-
och svärföräldrar, såsom endast med penningesö-
ter belagda, hädanefter icke skola såsom under-
ställningsmål betraktas: att, utom det fall, då brot-
tet går å lif, någon underställsing ef underrätts
dom angående de i sammma lzgrum med dithörande
författningar i öfrigt omnimnda brott, icke må
ega rum, der ej den anaxklsgade blifvit för åtalade
gerningen till saken föllld: och att öfverrätt ej må,
utom i berörde undanttegsfall, ålägga den ankla-
gade högre straff, än underrätten honom ådömt.
4:09 Om bestämmande af tid, hvarigenom en till myn-
dig ålier kommen person åligger att, för beva-
rande ef sin hos förra förmyndaren ägande för-
månsrätt för innestående barn-arfsmedel, af honom
bevisligen fordra redo och räkning.
i åtskilliga delar af Hofrätternas