at nr I. RAR rann nn 72 goda man här finner, är författarens eget, hvilket i många andra arbeten endast plägar vara fallet med svagheterna. Till de bästa styckena i första häftet räkna vi främst Till Tonernax: en komposition af den art, som äfven en snillrik tonsättare blott i sina lyckligare ögonblick förmår frambringa. Den förenar känslans djup och skärbet med originalitet i uppfinningen. — Musiken till Jätten utmärker sig -genom enl träffande: uppfattning af poemet: den oböjliga kraften, den enkla storheten i ordet har äfven öfvergått i tonen. — Afven Zigenarvisar är en lycklig ingifvelse: den bär samma vilda, fantastiska färg, som skalden gifvit sin dikt. Bland de öfriga 4 styckena nämna vi Fiskaren och En Bvardagshistoria såsom rätt melodiska; de båda återstående ega mindre betydeenhet. — Afven i det 2:dra häftet fästa vi oss förnäm ligast vid första numret, Kaiser Barbarossa (af Räckert): en ballad, som skildrar Barba rossa, försänkt i oroliga drömmar, uti ett förtrolladt underjordiskt slott, der han, enligt sagan, ännu dväljes. Sjelfva tonmålningen bär ock karakteren af en hemsk dröm med sina fantastiska bilder, och: den envist ihållande synkoperingen af en. enda ton skildrar på en gång. det ävgsliga bemödandet att slita sig lös samt fruktlösheten deraf. För öfrigt är denna komposition ej af den art, som man fattar genast vid första anblicken; den står på gränsen af hvad som genom toner är uttryckbart. — Ett annat märkvärdigt sycke, ehuru af helt olika färg med det förra, är ,Tösa på Svälterar, en komisk visa i vestgötha-munarten, som be skrifver tösas. bekymmer dels för egen del, dels för en filebonkea, som hotas af. den druckne busbonden. Denna humoristiska målning träffar naturen med sällsynt naivetet. — De öfriga styckena: Blicher — hvars text ej innebär -något musikaliskt stoff — Afskedei samt Den faderlösa visan synas oss vara a! mindre betydenhet. Af de genialiska Glunt-duefterna bar i dessa -dagar ett dubbelhäfte (8 9) utkommit. Bland sångerna i: de: sednare häftena hafva under årets lopp de märkligaste offentligen föredragits, vid hvilka tillfällen vi yttrat oss öfver dem. Till en allmännare öfversigt skola vi återkomma vid det -belas fulländning. Närvarande bäfte innehåller 5 stycken: En qväll på Kyrkogården, Mötet i Domtrappan, Gluntens misstag, Hemmarsch från Eklundshof med en bondspelman, samt Anklagelsen. Biand dessa är isynnerhe: Gluntens misstag, en mycket känd och omtyckt sång; mesta uppmärksamheten förtjenar dock En qväll på Kyrkogården, som hos sig förenar den djupsinniga verldsåskådning med den träffande humor, som äro så utmärkande drag hos Wennerberg. Musitep, särskildt betrzkiad, har vissa svagare delar, och — utan pedanteri sagdt — kunde Barmonierna stundom vara något mera korrekta, utån att skada ide ernas egechet; men flera partier (t. ex. slutet) äro verkligen stort tänkta, och detta märkvärdiga stycke qvarlemnar i sin helhet ett intryck, som man ej ofta erfar. Hr J. A. Josephson I ar utgilvit ett nylt sångbäfte (op. 15), innehållande åtta stycken, hvilka samtligen utmärka sig genom ett vårdadt harmoniskt arbete, samt genom formell ordning och klarhet. Deremot röja de ej någon syn nerligen rörlig fantasi, och äro i afseende på uppfianingens friskhet något mindre lyckligt lottade, än ttskilliga bland deras äldre syskon. Såsom me a lyckade anse vi en Vårdag, utmärkande sig genom melodisk renhet; Afionen, som ej saknar kinsla; la Serenata, hvars för tjenst är enkelhet och klarhet, m. fl. — Äfven ett arrangeradt arbete har hr Josephson i dessa dagar utgifvit, nemligen Svenska folkvisor, satte för gianoforte. Detta häfte innehåller 44 bland våra vackrss!e melodier: i piano-arrangement på 2 rader; dock är äfven texten bifogad för den händelse, att man vill sunga dem. Harmoniseringen skiljer sig betydligen från de förut gjorda sättningarne och är utförd med en sorgfällighet, som dessa stundom sakna, äfvensom man finner :omtanka att undvika enformighet och gifva satsen fullhet och rörlighet; dock äro barmonierna ofta mera moderra, än. den fornnordiska anden vill medgifva, och öfverensstämma ej alltid med folkvisans simplicitet. Bland sångerna nämna vi företrädesvis: Jag ser uppå dina ögonn, Allt under himlens fäste, de båda dalvisorna, m. fl. — De för någon tid sedan utgiina Sånger af Mina Ouchterlony bafva nu tillökts med ett nytt häfte. Dessa sånger äro väl icke att räkna bland produkter af en utmärktare ordning, men ega (åtminstone några bland dem) en Viss friskhet, en okonst!ad naturlighet, som hos den pubiik, som ej gör för höga anspråk, u an tvifvel skall bereda dem inträde. Poesiernas val gilfver omvexling, och satsen, eburu enkel, är ej missvårdad, ett par här cer der förekommande oegentl gheter afraåknade. I första häftet, som synes oss bäst, nämna vi Sva nen, Vallflickan och Jejpes frieri; i det andra En flickas tysta betraktelser under en bal. — Trois Noc:urnes pour le Piano är titen på ett nyligen utkommet arbete ef hr L. Löwe gren. Förf, hvars talang som pianist säkert ärnu minnes af hufvudstadens musikvänner, har här gifvit ett salongsverk, som både eger förtjensterna och bristerna hos denna genre. Uppfinningen är temligen vanlig, stylen dere mot elegant, och det hela fashionabelt rog, för att uthärda jemförelsen med många af sina talrika föregångare på detta område. För öfrigt äro pjeserne lätta i exekutioren, oxktadt ett och annat ackord af nog långsträckt besk:ffenhet. — Ett i sin väg mindre vanligt verk utgöres utaf de af hr G. Janzon utgifna Andeliga visor, samlades cch med ett enkelt Fortepiano-accompagnement försedde; häft. I. Enligt utgifvarens uppgift i förordet hafva dessa melodier sitt ursprung från folket, från allmogen, hvars religiösa känsla uppväckt toner til de ord, som blifvit dem kära och dyrbara. Hr J. har vimd dad AI: As kr RA At af Kn KL ss mA mm Hå As AM — Ar mi LTIUmBUR AA oh OD dd VA SS TA jä 3 NM ma. 2