at nr I. RAR rann nn 72
goda man här finner, är författarens eget, hvil-
ket i många andra arbeten endast plägar vara
fallet med svagheterna. Till de bästa styckena
i första häftet räkna vi främst Till Tonernax:
en komposition af den art, som äfven en snill-
rik tonsättare blott i sina lyckligare ögonblick
förmår frambringa. Den förenar känslans djup
och skärbet med originalitet i uppfinningen. —
Musiken till Jätten utmärker sig -genom enl
träffande: uppfattning af poemet: den oböjliga
kraften, den enkla storheten i ordet har äfven
öfvergått i tonen. — Afven Zigenarvisar är
en lycklig ingifvelse: den bär samma vilda,
fantastiska färg, som skalden gifvit sin dikt.
Bland de öfriga 4 styckena nämna vi Fiskaren
och En Bvardagshistoria såsom rätt melodiska;
de båda återstående ega mindre betydeenhet. —
Afven i det 2:dra häftet fästa vi oss förnäm
ligast vid första numret, Kaiser Barbarossa
(af Räckert): en ballad, som skildrar Barba
rossa, försänkt i oroliga drömmar, uti ett för-
trolladt underjordiskt slott, der han, enligt sa-
gan, ännu dväljes. - Sjelfva tonmålningen bär
ock karakteren af en hemsk dröm med sina
fantastiska bilder, och: den envist ihållande
synkoperingen af en. enda ton skildrar på en
gång. det ävgsliga bemödandet att slita sig lös
samt fruktlösheten deraf. För öfrigt är denna
komposition ej af den art, som man fattar ge-
nast vid första anblicken; den står på gränsen
af hvad som genom toner är uttryckbart. —
Ett annat märkvärdigt sycke, ehuru af helt
olika färg med det förra, är ,Tösa på Svälterar,
en komisk visa i vestgötha-munarten, som be-
skrifver tösas. bekymmer dels för egen del,
dels för en filebonkea, som hotas af. den
druckne busbonden. Denna humoristiska mål-
ning träffar naturen med sällsynt naivetet. —
De öfriga styckena: Blicher — hvars text ej
innebär -något musikaliskt stoff — Afskedei
samt Den faderlösa visan synas oss vara a!
mindre betydenhet.
Af de genialiska Glunt-duefterna bar i dessa
-dagar ett dubbelhäfte (8 9) utkommit. Bland
sångerna i: de: sednare häftena hafva under årets
lopp de märkligaste offentligen föredragits, vid
hvilka tillfällen vi yttrat oss öfver dem. Till
en allmännare öfversigt skola vi återkomma vid
det -belas fulländning. Närvarande bäfte inne-
håller 5 stycken: En qväll på Kyrkogården,
Mötet i Domtrappan, Gluntens misstag, Hem-
marsch från Eklundshof med en bondspelman,
samt Anklagelsen. Biand dessa är isynnerhe:
Gluntens misstag, en mycket känd och om-
tyckt sång; mesta uppmärksamheten förtjenar
dock En qväll på Kyrkogården, som hos sig
förenar den djupsinniga verldsåskådning med
den träffande humor, som äro så utmärkande
drag hos Wennerberg. Musitep, särskildt be-
trzkiad, har vissa svagare delar, och — utan
pedanteri sagdt — kunde Barmonierna stundom
vara något mera korrekta, utån att skada ide
ernas egechet; men flera partier (t. ex. slutet)
äro verkligen stort tänkta, och detta märkvär-
diga stycke qvarlemnar i sin helhet ett intryck,
som man ej ofta erfar.
Hr J. A. Josephson I ar utgilvit ett nylt sång-
bäfte (op. 15), innehållande åtta stycken, hvilka
samtligen utmärka sig genom ett vårdadt har-
moniskt arbete, samt genom formell ordning
och klarhet. Deremot röja de ej någon syn
nerligen rörlig fantasi, och äro i afseende på
uppfianingens friskhet något mindre lyckligt
lottade, än ttskilliga bland deras äldre syskon.
Såsom me a lyckade anse vi en Vårdag, ut-
märkande sig genom melodisk renhet; Afionen,
som ej saknar kinsla; la Serenata, hvars för
tjenst är enkelhet och klarhet, m. fl.
— Äfven ett arrangeradt arbete har hr Joseph-
son i dessa dagar utgifvit, nemligen Svenska
folkvisor, satte för gianoforte. Detta häfte in-
nehåller 44 bland våra vackrss!e melodier: i
piano-arrangement på 2 rader; dock är äfven
texten bifogad för den händelse, att man vill
sunga dem. Harmoniseringen skiljer sig be-
tydligen från de förut gjorda sättningarne och
är utförd med en sorgfällighet, som dessa stun-
dom sakna, äfvensom man finner :omtanka att
undvika enformighet och gifva satsen fullhet
och rörlighet; dock äro barmonierna ofta mera
moderra, än. den fornnordiska anden vill med-
gifva, och öfverensstämma ej alltid med folk-
visans simplicitet. Bland sångerna nämna vi
företrädesvis: Jag ser uppå dina ögonn, Allt
under himlens fäste, de båda dalvisorna, m. fl.
— De för någon tid sedan utgiina Sånger af
Mina Ouchterlony bafva nu tillökts med ett
nytt häfte. Dessa sånger äro väl icke att
räkna bland produkter af en utmärktare
ordning, men ega (åtminstone några bland dem)
en Viss friskhet, en okonst!ad naturlighet, som
hos den pubiik, som ej gör för höga anspråk,
u an tvifvel skall bereda dem inträde. Poesi-
ernas val gilfver omvexling, och satsen, eburu
enkel, är ej missvårdad, ett par här cer der
förekommande oegentl gheter afraåknade. I för-
sta häftet, som synes oss bäst, nämna vi Sva
nen, Vallflickan och Jejpes frieri; i det andra
En flickas tysta betraktelser under en bal.
— Trois Noc:urnes pour le Piano är titen
på ett nyligen utkommet arbete ef hr L. Löwe
gren. Förf, hvars talang som pianist säkert
ärnu minnes af hufvudstadens musikvänner,
har här gifvit ett salongsverk, som både eger
förtjensterna och bristerna hos denna genre.
Uppfinningen är temligen vanlig, stylen dere
mot elegant, och det hela fashionabelt rog, för
att uthärda jemförelsen med många af sina tal-
rika föregångare på detta område. För öfrigt
äro pjeserne lätta i exekutioren, oxktadt ett
och annat ackord af nog långsträckt besk:ffen-
het.
— Ett i sin väg mindre vanligt verk utgöres
utaf de af hr G. Janzon utgifna Andeliga visor,
samlades cch med ett enkelt Fortepiano-accom-
pagnement försedde; häft. I. Enligt utgifva-
rens uppgift i förordet hafva dessa melodier
sitt ursprung från folket, från allmogen, hvars
religiösa känsla uppväckt toner til de ord, som
blifvit dem kära och dyrbara. Hr J. har vi-
md dad AI: As kr RA At af Kn KL
ss mA mm Hå As AM — Ar mi LTIU-
m- BUR AA oh OD dd VA -
-
SS TA jä 3 NM
ma. 2