underhållande, om man ock ej kan säga den
innefatta några synnerligen hya pointer. Det
pu utkomna utgör endast begynnelsen af ro-
manen; så att läsaren får uppskjuta med sitt
bufvudsakliga omdöme deröfver tills längre
fram. Det hela åsyftas derjemte såsom första
häftet till ett Bibliothek för Theatervänner,
hvilket, efter hvad man ser på omslaget; skall
tseddela publiken Theaterromaner, Memodi-
rer, Utmärkta Ia- och Utländska Theaterpjeser
m. m.
— Bland alla julböckerna, eller de så kal-
lade ,juliana, skulle vi nästan känna oss fär-
dige att skänka fö:eträdet åt Olga, en berät-
telse af Onkel Adam, utkommen hos hr Ry-
lander. Icke nog med att den har en vacker
typografisk och bibliodetisk utstyrsel; den Hsr
tillika framför sig en vignett, föreställande
den sköna Feodora, i utmärkt lyckad stålgra-
vyr al Payne. Det är icke underligt, om an-
blieken af desna romantiskt täcka qvinnofigur
slagit an på förf:n, så att han der:f fått kon-
ceptionen tillen ged novell. Säkert skall man
med nöje läsa Onkel Adam i denna, till en
del för Honom sjeif nya, produktion. Berät-
telsen angår nemligen, hvad hufvudpersonens
upphof vidkommer, ingenting mindre än sjelfva
djupa Ryssland — ända in i gouvernementet
Saratow, Vi vilja väl ej genom historiens af-
slöjande på förhand minska deltagandet derför;
men så mycket kuåna vi ändeck i korthet
omtala, som att furst Demetrius Keratow, för-
mäld med en italienska af huset Massa, kom-
mer alt bysga sig ett stort slott i nejden af
Volgafioden, i nyssnämde aflägsna Ryska land-
skap. Det är under kejsar Pauls tid. Kera-
tows gemil skänker honom ett enda barn, den
sköna Feodöra; och dör snart derefter. Feo
dora uppväxer under sin fars ögon. Hon blir
bekant med en yngling, Alexej, som tillkän-
vager stora anlag för målarkonsten. Den
rike och förnäme Demetrius, i stället att
misstycka Alexejs och Feodoras tycke för
hvarandra, understödjer Alexej genora att låta
bhkönom göra en konstresa. Under tiden kom-
mer Feodora att i sin fars sällskap visa sig i
Moskwa. Ryska magnaters söner få ögat på
henne. Hennes far aflider; och en general
Keratow skall nu i stället förfoga om hennes
hand. Man upptäcker, att Alexej i sjelfva
verket intet annat är, än en förrymd lifegen,
tillhörande det grefliga Schmigelowska, vid
Svarta Hafvet belägna, godset. Klart är såle-
des, att Feodora icke kan gilvas åt en sådan.
Men hvad händer? Alexej och Feodora fly,
åtföljda och beskyddade af den lika trogne,
som kloke Iwan. D2 stanna under ilykten ej
förr, än de hunnit midt igenom Ryssland ända
till Östersjöns strand. Här vistas de i stor
hemlighet hos en treflig kustbo, Zinni och
bans hustru. Lilla Olga kommer till verlden.
Hvad som nu följer skär oss i bjertat att om-
tala: läsaren bör inhemta det personligen
Nogaf — — Olga kommer omsider öfver till
Sverige. Fortfarande beskyddad af sin foster-
far, den gamle Iwan, som blifvit lutheran för
att få bo i Sverige, vistas hon på Knåpestads
egor, någonstädes 1 trakten af Lund, åtmin
stone troligen i Skåne. Här gör en ädel ung
man, Robert Lindner, hennes bekantskap. Vis-
serligen komma en tid diverse baroner och
annat följe att söka hindra det goda som
skulle ske; men ödet vet emellertid nog huru
det skall skicka sig; och slutet på skickelsen blir
således, att Olga stannar i den mans (Lindners)
armar, der hon bör. — Det hela af berättel-
sen, som både har en romantisk och tillika
på flere ställen skämtsam anstrykning, hedrar
Onkel Adam, och skall med skälroa vännerna
af hans författarskap. Boken prydes ej blot
af den titelgravyr, som redan biifvit nämnd,
utan äfven af ett par andra.
— H. P. Andersens Samläde S2g0r (vEven-
tyr), med illustrationer och handteckningar al
W. Pedersen, skurne i träd af Kretschmar.
Denna samling, som utgör en öiversättning
från danskan, är af br Fiodin föranstaltad; sar
utförd med berömvärd typografisk omsorg och
elegans. Vännerne af Andersens hjertliga och
menlösa, om ock stundom något puerila dik-
tarskap, skola otvifvelaktigt med nöje görabe-
kantskap med denna svenska edition af er
bland: brödrafolkets mest omtyckta författare
eburu det må vara en sanning, såsom det ock
blifvit agmärkt i ett annat blad, att mycket :
dessa slags berättelser tager sig vida bättre ut
på danska än på svenska. 1 allmänhet vore
det visserligen önskvärdt, att man här i Sveri
ge, mera än hittills skett, studerade sig in :
Daumarks litteratur, lade sig på att läsa dan-
ska och således i första hand lärde känna viårs
granHars förnämsta skriftställare. Detsamms:
bör likväl då äfven önskas rörande danskarne:
uppfattning af svensk litteratur. Begge delar
ne måste väl också småningom komma att gi
för sig.
oss ————VVV——
KOLERAN. En icke-contagiösisk läkare ha
till Örebro tidning insändt en artikel om ko.
leran, hvarur vi citera följande högst intressan-
ta och upplysande utdrag.
Hvad den Asiatiska koleran engår, så är det na
turligtvis endast erfarenhetep, vunnen genom efter
tänksam: aktgifoing och försök, som kan ge utslag
i frågan om dess contagiositet ; ch ingen lärer ne