underhållande, om man ock ej kan säga den innefatta några synnerligen hya pointer. Det pu utkomna utgör endast begynnelsen af romanen; så att läsaren får uppskjuta med sitt bufvudsakliga omdöme deröfver tills längre fram. Det hela åsyftas derjemte såsom första häftet till ett Bibliothek för Theatervänner, hvilket, efter hvad man ser på omslaget; skall tseddela publiken Theaterromaner, Memodirer, Utmärkta Iaoch Utländska Theaterpjeser m. m. — Bland alla julböckerna, eller de så kallade ,juliana, skulle vi nästan känna oss färdige att skänka fö:eträdet åt Olga, en berättelse af Onkel Adam, utkommen hos hr Rylander. Icke nog med att den har en vacker typografisk och bibliodetisk utstyrsel; den Hsr tillika framför sig en vignett, föreställande den sköna Feodora, i utmärkt lyckad stålgravyr al Payne. Det är icke underligt, om anblieken af desna romantiskt täcka qvinnofigur slagit an på förf:n, så att han der:f fått konceptionen tillen ged novell. Säkert skall man med nöje läsa Onkel Adam i denna, till en del för Honom sjeif nya, produktion. Berättelsen angår nemligen, hvad hufvudpersonens upphof vidkommer, ingenting mindre än sjelfva djupa Ryssland — ända in i gouvernementet Saratow, Vi vilja väl ej genom historiens afslöjande på förhand minska deltagandet derför; men så mycket kuåna vi ändeck i korthet omtala, som att furst Demetrius Keratow, förmäld med en italienska af huset Massa, kommer alt bysga sig ett stort slott i nejden af Volgafioden, i nyssnämde aflägsna Ryska landskap. Det är under kejsar Pauls tid. Keratows gemil skänker honom ett enda barn, den sköna Feodöra; och dör snart derefter. Feo dora uppväxer under sin fars ögon. Hon blir bekant med en yngling, Alexej, som tillkänvager stora anlag för målarkonsten. Den rike och förnäme Demetrius, i stället att misstycka Alexejs och Feodoras tycke för hvarandra, understödjer Alexej genora att låta bhkönom göra en konstresa. Under tiden kommer Feodora att i sin fars sällskap visa sig i Moskwa. Ryska magnaters söner få ögat på henne. Hennes far aflider; och en general Keratow skall nu i stället förfoga om hennes hand. Man upptäcker, att Alexej i sjelfva verket intet annat är, än en förrymd lifegen, tillhörande det grefliga Schmigelowska, vid Svarta Hafvet belägna, godset. Klart är således, att Feodora icke kan gilvas åt en sådan. Men hvad händer? Alexej och Feodora fly, åtföljda och beskyddade af den lika trogne, som kloke Iwan. D2 stanna under ilykten ej förr, än de hunnit midt igenom Ryssland ända till Östersjöns strand. Här vistas de i stor hemlighet hos en treflig kustbo, Zinni och bans hustru. Lilla Olga kommer till verlden. Hvad som nu följer skär oss i bjertat att omtala: läsaren bör inhemta det personligen Nogaf — — Olga kommer omsider öfver till Sverige. Fortfarande beskyddad af sin fosterfar, den gamle Iwan, som blifvit lutheran för att få bo i Sverige, vistas hon på Knåpestads egor, någonstädes 1 trakten af Lund, åtmin stone troligen i Skåne. Här gör en ädel ung man, Robert Lindner, hennes bekantskap. Visserligen komma en tid diverse baroner och annat följe att söka hindra det goda som skulle ske; men ödet vet emellertid nog huru det skall skicka sig; och slutet på skickelsen blir således, att Olga stannar i den mans (Lindners) armar, der hon bör. — Det hela af berättelsen, som både har en romantisk och tillika på flere ställen skämtsam anstrykning, hedrar Onkel Adam, och skall med skälroa vännerna af hans författarskap. Boken prydes ej blot af den titelgravyr, som redan biifvit nämnd, utan äfven af ett par andra. — H. P. Andersens Samläde S2g0r (vEventyr), med illustrationer och handteckningar al W. Pedersen, skurne i träd af Kretschmar. Denna samling, som utgör en öiversättning från danskan, är af br Fiodin föranstaltad; sar utförd med berömvärd typografisk omsorg och elegans. Vännerne af Andersens hjertliga och menlösa, om ock stundom något puerila diktarskap, skola otvifvelaktigt med nöje görabekantskap med denna svenska edition af er bland: brödrafolkets mest omtyckta författare eburu det må vara en sanning, såsom det ock blifvit agmärkt i ett annat blad, att mycket : dessa slags berättelser tager sig vida bättre ut på danska än på svenska. 1 allmänhet vore det visserligen önskvärdt, att man här i Sveri ge, mera än hittills skett, studerade sig in : Daumarks litteratur, lade sig på att läsa danska och således i första hand lärde känna viårs granHars förnämsta skriftställare. Detsamms: bör likväl då äfven önskas rörande danskarne: uppfattning af svensk litteratur. Begge delar ne måste väl också småningom komma att gi för sig. oss ————VVV—— KOLERAN. En icke-contagiösisk läkare ha till Örebro tidning insändt en artikel om ko. leran, hvarur vi citera följande högst intressanta och upplysande utdrag. Hvad den Asiatiska koleran engår, så är det na turligtvis endast erfarenhetep, vunnen genom efter tänksam: aktgifoing och försök, som kan ge utslag i frågan om dess contagiositet ; ch ingen lärer ne