deras userade hjertan. Jsg hade: intet: nöje,
ingen förströelse mera att vänta af dem och j:g
var likväl så ung, jag var grefvinna och skön,
det vill säga, berättiged till Iycken: För att
förströ mig, Jade jag mig på vetenskaperna.
Jag besökte den era curien efter den andåra,
och fursten, som dervid ennuyerade sig mera
än vanligt, följde mig öfverallt.
Jag lät förvandla min cell till ett laborato-
rium, jeg upplöste qvicksilfver, experimentera-
de med jod, och hade suart ernått en insigt i
vetenskapens mest förborgade djup, som för-
tjuste sjelfva Berzelius och Fsradsy, ull hvil-
ka jag skref de djupsinniga:te bref i den e!e
gantaste salongsjargön. En dag, då jag, uttröt-
tad af fansträngande analytisk undersökning,
bade nedsjunkit i min chaise-longue, medför-
de den unge professorn, som biträdde mig vid
mina studier, en af sina vänner, den han bad
få presentera för mig.
J:g hade arrangerat en kostym åt mig, som
förträffligt passade för min sysselsättning. Jag
bar en rcbe montante af gråbrunt ylle, ofvan-
till garrerad med svarta spetsar. Vida ärmar;
som under arbetet lätt ku: de uppvikas, visa-
de mina superba armar, prydda med: svarta
stenkolsbraceletter. För att skydda mina gyll:
ne lockar för koldammet, bade jag Jåtit göra
mig en liten mössa af svart velours, hvars form
liknade medeltidens coeffurer. Svarta kängor
chzusserade mina fötter förträffligt; det hela
var lika enkelt som distingueradt.
Då de båda unga männen inträdde hos mig,
funno de mig sysselsatt med det nyaste ver-
ket öfver elektromagnetismen. Det var just
fråga cm dess lifvande verkan på nerverna.
Jag hade länge funderat deröfver och vor nå-
sot distrait, då professorn presenterade mig sin
vän. Betjenten framsatite fauteuiler åt ber-
verae, och nu f uppstod en besyrnerlig paus,
emedan jag var lika försänkt i meditation, som
den nye gästen i anblicken af min skönhet,