deras userade hjertan. Jsg hade: intet: nöje, ingen förströelse mera att vänta af dem och j:g var likväl så ung, jag var grefvinna och skön, det vill säga, berättiged till Iycken: För att förströ mig, Jade jag mig på vetenskaperna. Jag besökte den era curien efter den andåra, och fursten, som dervid ennuyerade sig mera än vanligt, följde mig öfverallt. Jag lät förvandla min cell till ett laboratorium, jeg upplöste qvicksilfver, experimenterade med jod, och hade suart ernått en insigt i vetenskapens mest förborgade djup, som förtjuste sjelfva Berzelius och Fsradsy, ull hvilka jag skref de djupsinniga:te bref i den e!e gantaste salongsjargön. En dag, då jag, uttröttad af fansträngande analytisk undersökning, bade nedsjunkit i min chaise-longue, medförde den unge professorn, som biträdde mig vid mina studier, en af sina vänner, den han bad få presentera för mig. J:g hade arrangerat en kostym åt mig, som förträffligt passade för min sysselsättning. Jag bar en rcbe montante af gråbrunt ylle, ofvantill garrerad med svarta spetsar. Vida ärmar; som under arbetet lätt ku: de uppvikas, visade mina superba armar, prydda med: svarta stenkolsbraceletter. För att skydda mina gyll: ne lockar för koldammet, bade jag Jåtit göra mig en liten mössa af svart velours, hvars form liknade medeltidens coeffurer. Svarta kängor chzusserade mina fötter förträffligt; det hela var lika enkelt som distingueradt. Då de båda unga männen inträdde hos mig, funno de mig sysselsatt med det nyaste verket öfver elektromagnetismen. Det var just fråga cm dess lifvande verkan på nerverna. Jag hade länge funderat deröfver och vor nåsot distrait, då professorn presenterade mig sin vän. Betjenten framsatite fauteuiler åt berverae, och nu f uppstod en besyrnerlig paus, emedan jag var lika försänkt i meditation, som den nye gästen i anblicken af min skönhet,