tyckte att: hans åsyn väckt nya känslor hos
mig; att-.nya källor: framqvällde. ur det profun-
daste djupet af min existens. Jag gret, då jag
tänkte på bonom, jag visste ej, om det skedde
af kärlek eller af depit, emedan han varit nog
kall: för att ej vid min andra kallelse genast
retournera. å :
Morgonen derpå lät jag slätkamma mina
gyllse lockar, arrangerade mina- händer och
mina otroligt små fötter, hvilka med sandalerna
presenterade sig långt charmantare, än i den
mest eleganta pariserchaussure, och afvaktade
otåligt paterns ankomst, ty. oakteadt alla medi-
tationer började min solitude förorsaka mig et:
obeskrifligt ennui. . Jag knotade. mot mitt öde.
Jag såg, såvidt min distance från bourgeoisien
:illät mig det, enkla borgarhustrur, som ej ha-
de något öde, dem ingenting arriverat, hvilka
ingenting sökte och -likväl. voro: fullkomligt
nöjda. - De hade en man, barn, arbete, kärlek
för allt detta — högst ignobla varelser — men
de sågo förnöjda och glada ut och kände leds-
naden så litet, att do sällan .mottogo sina mäns
offerter att njuta af de publika nöjenas agre-
menter, utan lefde stilla och belåtna isin hus-
liga. enslighet.
Men detta var ju incomprehensibelt; hvar-
före eger den ringare qvinnonaturen i begräns-
nirgen en lycka, för hvilken immensa själar,
såsom min, oaktadt det trägnaste sökande ej
kuona finna något equivalent? Jag kände ve-
dervilja mot jorden, endast himlen hade ännu
pågot lockande för mig. Jag tänkte på de sa-
ligas land. -O, i det tillkommande åtminstone
finnes en .sträng ståndsskilinad, der, sade jag
till mig sj-lf, måste det vara deliciöst. . Alla
fröjder, 2lia njutningar tillhöra der de siliga,
nemligen aristokratien; alla qval, alla smärtor
tilldelas de fördömdas ignobla massa, Der åter-
fann jag den gudomliga rättvisan; detta höjde
min själ. till adoration och jag hoppades, att
Gud skulle i himlen bereda mig en compen-
sation för jordens ennui.
I dessa betraktelser stördes jag af under-
rättelsen om. paterns ankomst. Hvem skildrar
min förvåning, då jag i stället för Pater Be-