enlig utveckling af den genom: berördö förändring införda 8 k. departementalstyrelsen skulle erfordras, att departementscheferna, liksom i Norge egde beslu-l tande rätt vil afgörandet af sådana förvaltningsärenden, som nu äro åt kollegiernas behandling öfverlemnade, och att dessa embetsverk således skulle kunna och böra förvandlas till underlydande byråer, endast åsyftende målens utredning. Ett sådant sätt för ärendernas afgörande, derest det i öfrigt funnes lämpligt, skulle visserligen leda tili mycken enkelhet och skyndsamhet, äfvensom medföra någon minskning i personal och aflöningskosinad, memdet strider emot nu gällande grundlagar, som icke åt departementscheferna medgifva en dylik beslutande rätt. Det afsågs ej beller vid den nya organisationen af statsrådet, och efter min tanka vore det hvarken lämpligt eller nyttigt ait tillvägabringa en sådan ändring, äfven om den kunds åstadkommas. En närmare utveckling af skälen derför torde emedlertid icke för närvarande erfordras, särdeles som ett tiilräckligt hinder ligger ensamt uti den omständigheten att, med undantag måhända för ett departement, det icke för departementscheferna kunde blifva möjligt att taga den kännedom om de till underlydande embetsverks bandläggping nu hörande mångfealdigs ärenden, som för dessas noggranna och behöriga pröfning vore af nöden, hvaraf således följden blefve, att cheferna i de flesta fall nödgades helt och bålle: förlita sig på underordnade, oansvarige tjenstemän, och de mångfaldiga olägenheter, som deraf komme alt uppstå, äro lätt funne. Det är derföre, efter mia tanka, nödvändigt att de åt embetsverken för närvarande öfverlemnade förvaltningsärender fortfarande besörjas af särskilda auktoriteter, i öfverens: stämmelse med de föreskrifter, som af K. M. varde dem meddelade, och att således departementscheferna dermed icke taga annan befattning än utöfvandet at den tillsyn öfver behörig verkställighet af nämnde föreskrifter, som, jemlikt grundlag och särskilda stedganden, dem åligga. Huruvida förutnämnde auktoritster böra vara kollegialt organiserade eller ega chefer med allena beslutande rätt, blir en särskild fråga, fom på hvarje olika förvaltningsbeskafferhet måste bero. I afseende å kollegierna her klagan länge varit förd öfser vidlyftigheten och lingsamheten af der förekommande måls behandling samt den betydliga tid:utdrägt, som förorsakas, då förvaltningsärenden. erfordrande regeringens afgörande, måste blifva föremål för kollegiernas handläggning, Att den kollegiala behar.dlingen i allmänhet skall i någon mån medföra större uppehåll än vid ärendernas afgörande af en embetsman, som ensam har beslutande rätt, ligger i sakens natur; men till en ganeka betydlig del bero likväl de anmärkta olägenheterna icke af den kollegiala institutionen, utan dels af det arbetssätt, som usbildat sig, dels ock af den omständigheten, att kollegie:na, ehuru utgörande regeringens pärmaste förvaltningsorganer, stått alldeles isolerade och icke med regeringen egt annat samband än genom skriftvexling, hvarigenom de småningom förstelnat och deras ställning blifvit helt annan än den borde och kunde vara, Deraf har ockuppkommit den följd, att de upplysningar, som vid de:hos regeringen förekommande ärendens handläggning :erfordras, i de flesta fall måst inhemtas genom infordrande af kollegiernas skriftliga utlåtanden, som vållat mycken tidsutdrägt, samt att departementscheferna varit förhindrade att med närmsta uppmärksamhet följa nämtöde embetsverks åtgärder. I berörde hänseenden har emellertid en våsondtlig förändring redan blifvit beredd genom Kegl. M:ts sistl. år meddelte nådiga förordnande att hvarje departementschef eger att öfrervara de under dess departement lydande förvaltande embetsverks sessioner samt dervid deltaga uti öfverläggningarna, men icke uti besluten, med rättighet tillika att ej mindre af embetsverken än af deras tjenstemän äska nödiga upplysningar. Genom barörde nådiga föreskrift hafva således departementischeferna numera. blifvit försatte i bufvudsakligen det förhållande till embetsverken, som Rikets Ständer, på sätt i det föregående är anmärkt, åsyfiade vid sednaste förändringen uti statsrådets organisälion. — — — — — — — Då sålunda genom ett närmare samband emellan depårtementecheferna och dem underlydande embets verk, hvar och en af dessa chefer numera är i tillfålle att med uppmärksamhet följa sin administrationsgrens alla delar och derom erhålla noggranr de:a!jkännedom, äfvensom, medelst direkta öfverläggningar med kollegiernas ledamöter och beröringen med öfrige tjenstemän, förskeffa sig upplysningar, som förut måst inhsmta3 genom skriftvexling, hvil: ken nu i enihänvgd fall kan undvikes, kunna på detta sätt de olägenheter, som kollegialförvaltnicgen senom den deraf föranledda långsamheten medfört vill hufvudsakligeste delen undanrödjas och, för så vidt de bestått uti arbetssättet, är det naturligtvis lätt att deruti tillvägabringa nödig ändring, hvilket departementscheferna jemväl numera äro i tillfälle att tillse. Det blifver således, efter min tanka, ge 20m Rryssberörde redan vidtagne förändring, möjligt att, jerate beredande af betydlig lättnad vid äreadernas behandling, vinna den enhet och drift uti statsförv ltniogens gång, som med departementschefsbefattningarnes införanda åsyftedes, men tillika bibehålla den nytta och säkerhet, som kollegierna medföra derigenora att detaljoch verkställighetsåtgärderna besörjas cf tjenstemän, som sjelfständigt och usder Jaglig ensvarighet fullgöra dessa åligganden och hos hvilka det kan förväntas en, gen.m längre erfarenhet vid dyl.k handläggning förvärfvad noggrann kännedom om hvad dervid bör iakttagas. Med ett sådant systers, rätt utfördt och tillämpadt, anser jag derföre både nyttigt och rödigt att bibehålla kollegislförvaltningen, der icke ärendernes särskilda beskefferhet påkallar att de af en enda per:o0a hiandhefvas. Med tillimpning ef de isigter, som sålunda iailraänhet blifvi: af mig underdånigst framställda i fråga om styrelseverkens organisation, synes mig den statskontoret åliggande förvaltning, under öfverinseende af chefen för finansdepartementet, fortfarande böra (coltegialiter behandlas. S — ee Hvad vidare beträffar den för statskontoret föreslegoa organisation, så enär, i följd af numera meddeldte föreskrifter och i en:ighet med hvad i det föregående blifvit af mig närmare utveckladt, chefer tor finänsdepartementet både kan och bör åt bebsand; nogen af de inom deita embetsverk förekommande ENE SNITTAR sök ut en elegant resdrägt åt mig, och låt