enlig utveckling af den genom: berördö förändring
införda 8 k. departementalstyrelsen skulle erfordras,
att departementscheferna, liksom i Norge egde beslu-l
tande rätt vil afgörandet af sådana förvaltningsären-
den, som nu äro åt kollegiernas behandling öfver-
lemnade, och att dessa embetsverk således skulle
kunna och böra förvandlas till underlydande byråer,
endast åsyftende målens utredning. Ett sådant sätt
för ärendernas afgörande, derest det i öfrigt funnes
lämpligt, skulle visserligen leda tili mycken enkelhet
och skyndsamhet, äfvensom medföra någon minsk-
ning i personal och aflöningskosinad, memdet strider
emot nu gällande grundlagar, som icke åt departe-
mentscheferna medgifva en dylik beslutande rätt.
Det afsågs ej beller vid den nya organisationen af
statsrådet, och efter min tanka vore det hvarken
lämpligt eller nyttigt ait tillvägabringa en sådan än-
dring, äfven om den kunds åstadkommas. En när-
mare utveckling af skälen derför torde emedlertid
icke för närvarande erfordras, särdeles som ett tiil-
räckligt hinder ligger ensamt uti den omständighe-
ten att, med undantag måhända för ett departement,
det icke för departementscheferna kunde blifva möj-
ligt att taga den kännedom om de till underlydande
embetsverks bandläggping nu hörande mångfealdigs
ärenden, som för dessas noggranna och behöriga pröf-
ning vore af nöden, hvaraf således följden blefve,
att cheferna i de flesta fall nödgades helt och bålle:
förlita sig på underordnade, oansvarige tjenstemän,
och de mångfaldiga olägenheter, som deraf komme
alt uppstå, äro lätt funne. Det är derföre, efter
mia tanka, nödvändigt att de åt embetsverken för
närvarande öfverlemnade förvaltningsärender fortfa-
rande besörjas af särskilda auktoriteter, i öfverens:
stämmelse med de föreskrifter, som af K. M. varde
dem meddelade, och att således departementscheferna
dermed icke taga annan befattning än utöfvandet at
den tillsyn öfver behörig verkställighet af nämnde
föreskrifter, som, jemlikt grundlag och särskilda sted-
ganden, dem åligga. Huruvida förutnämnde aukto-
ritster böra vara kollegialt organiserade eller ega
chefer med allena beslutande rätt, blir en särskild
fråga, fom på hvarje olika förvaltningsbeskafferhet
måste bero.
I afseende å kollegierna her klagan länge varit
förd öfser vidlyftigheten och lingsamheten af der
förekommande måls behandling samt den betydliga
tid:utdrägt, som förorsakas, då förvaltningsärenden.
erfordrande regeringens afgörande, måste blifva fö-
remål för kollegiernas handläggning, Att den kol-
legiala behar.dlingen i allmänhet skall i någon mån
medföra större uppehåll än vid ärendernas afgörande
af en embetsman, som ensam har beslutande rätt,
ligger i sakens natur; men till en ganeka betydlig
del bero likväl de anmärkta olägenheterna icke af
den kollegiala institutionen, utan dels af det arbets-
sätt, som usbildat sig, dels ock af den omständighe-
ten, att kollegie:na, ehuru utgörande regeringens
pärmaste förvaltningsorganer, stått alldeles isolerade
och icke med regeringen egt annat samband än ge-
nom skriftvexling, hvarigenom de småningom för-
stelnat och deras ställning blifvit helt annan än den
borde och kunde vara, Deraf har ock- uppkommit
den följd, att de upplysningar, som vid de:hos re-
geringen förekommande ärendens handläggning :er-
fordras, i de flesta fall måst inhemtas genom infor-
drande af kollegiernas skriftliga utlåtanden, som vål-
lat mycken tidsutdrägt, samt att departementsche-
ferna varit förhindrade att med närmsta uppmärk-
samhet följa nämtöde embetsverks åtgärder.
I berörde hänseenden har emellertid en våsondt-
lig förändring redan blifvit beredd genom Kegl. M:ts
sistl. år meddelte nådiga förordnande att hvarje de-
partementschef eger att öfrervara de under dess de-
partement lydande förvaltande embetsverks sessioner
samt dervid deltaga uti öfverläggningarna, men icke
uti besluten, med rättighet tillika att ej mindre af
embetsverken än af deras tjenstemän äska nödiga
upplysningar. Genom barörde nådiga föreskrift hafva
således departementischeferna numera. blifvit försatte
i bufvudsakligen det förhållande till embetsverken,
som Rikets Ständer, på sätt i det föregående är an-
märkt, åsyfiade vid sednaste förändringen uti stats-
rådets organisälion. — — — — — — —
Då sålunda genom ett närmare samband emellan
depårtementecheferna och dem underlydande embets
verk, hvar och en af dessa chefer numera är i till-
fålle att med uppmärksamhet följa sin administra-
tionsgrens alla delar och derom erhålla noggranr
de:a!jkännedom, äfvensom, medelst direkta öfverlägg-
ningar med kollegiernas ledamöter och beröringen
med öfrige tjenstemän, förskeffa sig upplysningar,
som förut måst inhsmta3 genom skriftvexling, hvil:
ken nu i enihänvgd fall kan undvikes, kunna på
detta sätt de olägenheter, som kollegialförvaltnicgen
senom den deraf föranledda långsamheten medfört
vill hufvudsakligeste delen undanrödjas och, för så
vidt de bestått uti arbetssättet, är det naturligtvis
lätt att deruti tillvägabringa nödig ändring, hvilket
departementscheferna jemväl numera äro i tillfälle
att tillse. Det blifver således, efter min tanka, ge
20m Rryssberörde redan vidtagne förändring, möjligt
att, jerate beredande af betydlig lättnad vid ärea-
dernas behandling, vinna den enhet och drift uti
statsförv ltniogens gång, som med departementschefs-
befattningarnes införanda åsyftedes, men tillika bi-
behålla den nytta och säkerhet, som kollegierna med-
föra derigenora att detalj- och verkställighetsåtgär-
derna besörjas cf tjenstemän, som sjelfständigt och
usder Jaglig ensvarighet fullgöra dessa åligganden
och hos hvilka det kan förväntas en, gen.m längre
erfarenhet vid dyl.k handläggning förvärfvad nog-
grann kännedom om hvad dervid bör iakttagas.
Med ett sådant systers, rätt utfördt och tillämpadt,
anser jag derföre både nyttigt och rödigt att bibe-
hålla kollegislförvaltningen, der icke ärendernes sär-
skilda beskefferhet påkallar att de af en enda per-
:o0a hiandhefvas.
Med tillimpning ef de isigter, som sålunda iail-
raänhet blifvi: af mig underdånigst framställda i
fråga om styrelseverkens organisation, synes mig den
statskontoret åliggande förvaltning, under öfverin-
seende af chefen för finansdepartementet, fortfarande
böra (coltegialiter behandlas. S — ee -
Hvad vidare beträffar den för statskontoret före-
slegoa organisation, så enär, i följd af numera med-
deldte föreskrifter och i en:ighet med hvad i det fö-
regående blifvit af mig närmare utveckladt, chefer
tor finänsdepartementet både kan och bör åt bebsand;
nogen af de inom deita embetsverk förekommande
ENE SNITTAR
sök ut en elegant resdrägt åt mig, och låt