Ett anförande af hr statsrådet Sandströmer i konseljen. Vid öfverläggningarna hos regeringen angående den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, har br statsrådet Sandströmer afgifvit till protokollet ett anförande, bvilket finnes propositionen bifogadt och innebåller åtskilliga åsigter som troligen skola läsas med intresse, hvarföre vi här meddela sagde anförande. Den speciella frågan var om lönereglering för statsrådet. Då det pu åligger mig att afgifva underd. yttrande i förevarande ämne, har jag fuanit mig icke böra förbisa, buruledes den väckta frågan om em betsverkens reorganisätion ursprungligen åsjfiat ett ändamålsenligare ordnande af statsförvaltnivgen. Ur denna synpunkt betrekted är densamma af synnerlig vigt, och om de beslut, som i detta ämne fattas, skola medföra afsedt gagn, är det således nödvändigt att först bestämmes hvilket system, som i förstberörde afseende må vara lämpligast. Enligt hvad kändt är, blef, för uppgörande af fullständigt förslag till stitsförvaltningens organisation, ef K. M. en kommitte förordnad, hvars år 4829 afgifoa underdåniga betänkande meddelades rikets år 4823 församlade ständer, som för detta ärendes behandliog nedsatta ett särskildt utskoit, hvarefter rikets ständer uti underdånig skrifvelse af den 22 December 1823 till K. M. öfverlemnade samma utskotts batänkanda, samt, mad åberopande af deri an: förde hufvudgrunder, anhöllo, det K. M. ville till verkställighet befordra de delar af samma förslag, som -K. M. funne ledande till styrelsens förenkling och till inskränkning i embetsmännens antal. Berörde förslag afsåg jemväl. en förändrad organisation af statsrådet, och den i sådant hänseende år 1840 vidtagne åtgärd blef i hufvudsaklig öfverensstärarmelsa dermed beslutad. Med afseende å denns förändrings nära samband med nu förevarande fråga, må ock derföre i underd. anmärkas, att uti det betänkande af konstitutionsutskottet vid 4834—1835 årens riksdog, hvarigenom berörde förändring ble föreslagen, yttrades: att förslaget var grusdedt på angelägenheten deraf att full kraft och enhet i riks. styrelsen måtte beredas, äfvensom på svårigbeten, om ej omöjligheten att rättvist tillämpa den igrundlagarna s:sdgade ansvarighet för rådslagen, innan konungens rådgifvare blefve ställda i spetsen för hvar sin gren af styrelsen, så att de, närmast konungsn, måtte kunna i helt öfverskåda egna förvaltningsföremål, med skyldighet å ena sidan att, när som helst, göra konungen reda för administrationens ging och resultater, samt ä den aadra, med tillräcklig myndighet att, inom det dem anförtrodda departement, främja verkställigheten ef kohungens beslut och vaka öfver allmänna förfettningarnas efterlefnåd. Desia voro således bufvudsyfternålen med den grutdlagsförändring, hvarigenom da nuvarande departementschefsbefattningarne tillkommit, och vid fröga om statsförvaltningens-organisation i öfrigt är der för nödvändigt att densamma utföres I öfverensstämmelse dermed och så att departementsetheferna sättes i tillfalle att fullgöra hvad med dessa embetcns inrättande afsågs. ij Det h fta varit framställdt, att, för en syftes ss