tillkännager, hufvudsakligen ingått i det verkets plan. Då denna (den historiska delen af geografien) ir den enda, säger hr F., som icke blottställes för ständiga förändringar, sål egnar man också med mera nöje sin omsorg åt den, än åt den statistiska, likasom mängden af läsare också finna sig mera roade af att veta hvad som på ett ställe kan ha tilldragit sig märkvärdigt, än att känna dess utsäde, det antal kreatur, det föder o. s, v.o Denna reflexion är väl icke alldeles utan sitt värde.l; ehuru man med skäl torde invända deremot.l att all denna historik ligger utanför geografien,!. och således, strängt taget, ingenting der harl! att göra. Emellertid ser man äfven br Thaml! inrymma historiska notiser i sitt arbete, eburuj! till vida mindre antal än hr Forsslund. Hanl, nöjer sig för det mesta med att delgifva sinal. läsare underrättelser om städernas äldre till-l: stånd, deras uppkomst, utvidgning, inskränkning: och öden af hvarjehanda slag; hvarjemte hanj: för bärader cch socknar bar citater ur gamls handlingar utvisade örternas namn och dessas stafningssätt under medeltiden. För de större gårdarne meddelar hen vanligen en och annanl uppgift om fordne och närvarande egare; menol, på långt när icke med hr:F:is genealogiska utji förlighet. Detta har utan tvifvel varit välbe-l tänkt af hr Tham. Hvad som dessutom på ett! fördelaktigt sätt utmärker hans arbete framför! hans sistnämnde föregångares, är den större. ordning och reda, hvari ämnena framställas — härad efter härad, socken efter socken, 0. s. Vv. — då de deremot på ett nära chaotiskt sätt finnas sammanhopade hos den andre. Likväll kunde man äfven i br Thams arbete i vissal! fall önska iakttagandet af ännu något mera method, nemligen i den inledande delen, som föregår härads:och sockenbeskrifningen. Am-l, nena löpa här efter hvarann utan kapitelöfver-, skrifter, paragrafer eller indelningar, så inrättade, att läsaren med lätthet kunde återfinnal! hvad han söker. Det är väl sant, att han medj: någon omgång är i stånd att på det förutskic-: kade korta innehållet få rätt på de hufvud-; sakliga -matiererna; men långt fördelaktigarel, var dock den form, som förr vanligen bruka-l, des i böcker, tillhörande det afhandlande slaget. Man kan visserligen gå för långt i det mot-lt satta felet, att medelst afdelningar, underafdel-l4 ningar, sektioner, 88 och momenter in infinitum sönderbeta sitt arbete på äkta gammaltyskt ma-1 ner; men en medelväg finnes emellan detta 5 pedanteri och det andra. En sådan medeivägl; är för läsaren synnerligen angenäm och helso-lt sam, för att bringa system i hans kunskaper, eller åtminstone förebygga konfusion. För att genom eit litet exempel upplysa hvad vi men2, vilja vi påminna om vigten af ait — just för konfusions undvikande — utmärka korresponderande delar, eller korrelaterna, i en bok medl, samma form för ögat. Stockholms Län är ett, helt, som består af tvenne hälfter: 1) Ö. ceh S.l: delen af Upland; 2) Södertörn, såsom en del afj: Södermanland. Af dessa tvenze hälfter fionerl! man den sednare, nemligen Södertörn, sid. 272 utmärkt med stor stil och börjande en egen: afdelning i boken; men för dess korrelat eller länets första del, Ö. o. 5. Upland, söker man för-l, gäfves någon motsvarande öfverskrift; man vetl; ieke ens hvar den rätt begynner. Icke kan allt, det föregående utgöra detta; ty en del härafit måste naturligtvis angå länet i stort eller så-:! (å DD r r 1 som helhet. Ilvar vidtager då beskrifningen särski!dt på länets ena, första del — Ö. och S.J! Upland? Det synes icke. En kunnig läsare kan visserligen af sig sjelf utgrunda det, och faller måhända efter en stunds letande på den ideen, att denna början är på sidan 99, der efter den; smala linien ett nytt stycke utan öfverskrifils kommer, och hvarest förmäles: Af Stockholms1 läns städer ligga 5 i Upland: 0. s v Vi nämna detta ställe projektvis. På intet sätt! korresponderar detta likväl mot Södertörn Troligen skall mången anse denna anmärkning för en pur småsak. Vi erkänna villigt, att den; är till vigten liten; men, enär det varit så oändligen lätt att undvika den för mindre kunnige läsare härigenom uppkommande konfusion — då ban finner den ena delen tagen ihop med sjelfva det hela, den andra deremot bekandlad som ett apari något för sig — så tilläto vi oss erinra derom, för iakttagande 1 framdeles utkommande häften, i händelse förf:n känner sig bafva sinne för det värde, som, ehuru underordnadt, dock äfven tillhör formen i vissa mindre fall. Rörande sjelfva innehållets godhet och rikhaltighet, behöfva vi ej många ord. Den noggrannbet i data och specialuppgifter, hvarför br Th. i alla sna arbeten varit så utmärkt, återfinnes här fullständigt. Detta gör mnärvarande geografiskt-statistiska verk till en källskrift inom denna gren af svenska litteraturen, som ingen kan undvara hvarken vid studium af landet och folket i det hela, eller vid enskildt förefallande lokalbehof. Ett ibland de ämnen, som med skäl tagz uppmärksambeten i stort anspråk, är utan tvifvel beskaltningsväsendet. Häruti ger hr Thams bok ganska goda bidrag till upplysning om rätta förhållandet, ehuru man ändock torde kunna antaga att åtskilliga outredda eller oupptagna skattebördor fiaonas och på medelbart sätt ; utgå, som icke här blifvit anmärkta. Når mar då blott tar i betraktande Stockholms Län (Stockholms stad är icke med i. hela denna de! af arbetet), så ser man det, efter en kalkyl p! medium åren 1843—47, betala ej mindre än cirka en million iksdolir banko årligen, med en folkmängd af 113,000 personer (qvinnor och barn inberiknade), hvilket i medeltal gör me: än sju rdr bkto på h.arje individ. Det speciala ulförandet, hvarigenom man kommer til denna summa, förtjenar i sanning att väl upp märksammas af alla dem, som med så myc ken emphase tala om Svenska folkets lycklig: ställning, lindriga beskattning och förmåga att), bira ännu mera 0. s. v., hvarföre också rikets: är md OC OO AA AS AM sn R mA AA a FA mm FR SA mm VA OM Er re EA er AA