Kejsar Nikolaus och Konstitutiona-
lismen.
(Ur National-Zeitung.).
Afunden mellan Preussen och Österrike, den
sedan Fredrik den Stores dagar aldrig fullkom-
ligt hvilande striden om högsta rangen i Tysk-
land, har äfven nu framträdt såsom den ome-
delbaraste och mest i ögonen fallande orsaken
till de närvarande stridigheterna. Men onek-
ligen har denna gamla rangstrid för närvarande
period vunnit en öfvervägande principiell be-
tydelse. Den väcker isynnerhet uppmärksam-
het derföre, att den står uti ett nära samman-
hang med frågan: om Preussen skall utan om-
svep återvända till den heliga alliansens system,
eller om det kommer att oåterkalieligen bryta
med detsamma.
Enligt allt som blifvit bekant om konferen-
serna i Warschau, har kejsaren redan på för-
hand uppfattat tvistefrågan från denna syn-
punkt. Han lade blott ringa vigt vid de om-
ständigheter, som bestämde huruvida de en-
skilda tvistepunkterna mellan de båda tyska
stormakterna afgjordes i Österrikes eller Preus-
sens intresse. Han ställde sig deremot genast
på ståndpunkten af konservatismens solidaritet
uti hela Europa. Han fordrade att, genom re-
organisationen af de tyska förhållanderna, fram-
förallt de sista spåren af året 1848 måtte ut-
plånas, samt att, genom de båda stormakter-
nas samverkan, ett nytt system måtte bildas,
som kunde lemna säkra garantier emot åter-
vändandet af en rörelse, som måhända skulle,
vid ett nytt utbrott, till och med spränga den
mur, hvarmed czaren omgifvit sitt mäktiga
rike Men om kejsaren likväl, vid afgörandet
af de enskilda frågorna, öfverallt i hufvudsa-
ken ställde sig på wienerkabinettets sida, så
skedde detta endast derföre, att han här, i
öfverensstämmelse med sin operationsplan, vid-
makthöll de principer, som han äfven vid de
mera maktpåliggande frågorna gjorde gällande.
Det är intet tvifvel att, i händelse verkli-
gen en ny. förlikning träffas mellan de tre
makterna, på Warschaukonferensernas basis, de
normer, efter hvilka kejsar Nikolaus bedömer
det konstitutionella systemet, dervid komma
att utöfva ett ganska väsendtligt inflytande på
detta systems vidare utveckling i Tyskland:
Och för att i detta fall ej lemna rum för nå-
gra nya illusioner, meddela vi här några ytt-
randen af kejsaren i detta ämne, efter markis
de Custines bekanta arbete om Ryssland.
Hr de Custine lemnade år 1839 Frankrike,
af vämjelse öfver representstivsystemets kon-
seqvenser, sådana de utvecklat sig under Lud-
vig Filip. Han afreste till Ryssland, för att
der söka botemedel uti åskådande af en pa-
triarkalisk civilisation. Ett vistande af några
få månader tillvägabragte hos honom en sådan
metamorfos, att han, söndersliten af inre tvif-
vel, men försonad med sitt fåderneslands in-
stitutioner, återvände hem.
Då hr de Custine sammanträffade i Peters-
burg med kejsaren, var markisen ännu dårad
af sina illusioner, och ryske kejsaren kom ho-
nom derföre till mötes med så mycket mera
förtroende och öppenhet. -
Uti Ryssland herrskar ännu despotism, yttrade
kejsar Nikolaus till honom, denna är min regerings
väsendg, men det står i harmoni med folkandan.
Tagen är till själ och hjerta mera ryss än jag. Jag
skall säga er något, som jag ej skulle. yttra till nå-
gon annan, ty jag inser att ni förstår mig. Jag be-
griper republiken; det är en uppriktig, ärlig rege-
riogsform; åtminstone kan den vara det. Jag begri-
per äfven den oinskränkta monarkien, emedan jag
står i-spetsen för en dylik sakernas ordning. Men
den representativa regeringen begriper jag icke. Hon
är lögnens, bedrägeriets och mutsystemets regering;
förr än jag antogs denna regeringsform, skulle jag
draga mig tillbaka till Kina,
Detta var vid nämade tilifålle hr de Custines egen
åsigt. Sire,, svarade han, jeg har städse blott an-
sett den representativa regeringen för en oundviklig
öfvergång i vissa stater, vid vissa tider; d:n löser,
såsom alla fördrag, inga frågor; den hänskjuter svå-
righeterna it framtiden. on är ett vapenstille-
ståndsfördrag, som blifrit afstutadt mellan demo-
kratiep, under medling af tvenne föraktiiga tyran-
ner, fruktan och egennyllan, och hvilket blifver
prolongeradt genom det sjelfbehag, som älskar ut-
gjuta sig i vackra fraser, och genom nationalfåfän-
gan, som man betalar med toma ord. Med få ord,
den är frasernas aristokrati i stället för bördens;
den är advokaternas regering.
Ni säger saant, gnnmälte kejsaren. Jag var äf-
ven konstitutionell furste (i Polen), och kela verlden
vet hvad det kostade mig, emedan jag ej ville un-
derkasta mig denna infama regeringsforms for-
dringar (detta var kejsarens ordsgranna uttryck).
All köpa röster, förleda samveten, locka den ena
för att bedraga den andra!? — Jag har försmått
alla dessa medel, som äro lika förnedrande för de
lydande, som för de befallande, och jag har dyrt fått
betala min öppenhet. Men Gud vare lofvad! jag har
äfven fullkomligt befriat mig från detta förhatliga
poiitiska maschineri. Jag skall icke mer blifva en
konstitutionell konung. Det är mig ett för trän-
gande behof att uttala hvad jag tänker, att jag
någonsin skule gå in på att regera ett folk me-
delst list och intrig.s
STOCKHOLM.
vw