tillkännager, hufvudsakligen ingått i det ver-
kets plan. Då denna (den historiska delen af
geografien) ir den enda, säger hr F., som
icke blottställes för ständiga förändringar, sål
egnar man också med mera nöje sin omsorg
åt den, än åt den statistiska, likasom mängden
af läsare också finna sig mera roade af att
veta hvad som på ett ställe kan ha tilldragit
sig märkvärdigt, än att känna dess utsäde, det
antal kreatur, det föder o. s, v.o Denna re-
flexion är väl icke alldeles utan sitt värde.l;
ehuru man med skäl torde invända deremot.l
att all denna historik ligger utanför geografien,!.
och således, strängt taget, ingenting der harl!
att göra. Emellertid ser man äfven br Thaml!
inrymma historiska notiser i sitt arbete, eburuj!
till vida mindre antal än hr Forsslund. Hanl,
nöjer sig för det mesta med att delgifva sinal.
läsare underrättelser om städernas äldre till-l:
stånd, deras uppkomst, utvidgning, inskränkning:
och öden af hvarjehanda slag; hvarjemte hanj:
för bärader cch socknar bar citater ur gamls
handlingar utvisade örternas namn och dessas
stafningssätt under medeltiden. För de större
gårdarne meddelar hen vanligen en och annanl
uppgift om fordne och närvarande egare; menol,
på långt när icke med hr:F:is genealogiska ut- ji
förlighet. Detta har utan tvifvel varit välbe-l
tänkt af hr Tham. Hvad som dessutom på ett!
fördelaktigt sätt utmärker hans arbete framför!
hans sistnämnde föregångares, är den större.
ordning och reda, hvari ämnena framställas —
härad efter härad, socken efter socken, 0. s. Vv.
— då de deremot på ett nära chaotiskt sätt
finnas sammanhopade hos den andre. Likväll
kunde man äfven i br Thams arbete i vissal!
fall önska iakttagandet af ännu något mera me-
thod, nemligen i den inledande delen, som fö-
regår härads- :och sockenbeskrifningen. Am-l,
nena löpa här efter hvarann utan kapitelöfver-,
skrifter, paragrafer eller indelningar, så inrät-
tade, att läsaren med lätthet kunde återfinnal!
hvad han söker. Det är väl sant, att han medj:
någon omgång är i stånd att på det förutskic-:
kade korta innehållet få rätt på de hufvud-;
sakliga -matiererna; men långt fördelaktigarel,
var dock den form, som förr vanligen bruka-l,
des i böcker, tillhörande det afhandlande slaget.
Man kan visserligen gå för långt i det mot-lt
satta felet, att medelst afdelningar, underafdel-l4
ningar, sektioner, 88 och momenter in infinitum
sönderbeta sitt arbete på äkta gammaltyskt ma-1
ner; men en medelväg finnes emellan detta 5
pedanteri och det andra. En sådan medeivägl;
är för läsaren synnerligen angenäm och helso-lt
sam, för att bringa system i hans kunskaper,
eller åtminstone förebygga konfusion. För att
genom eit litet exempel upplysa hvad vi men2,
vilja vi påminna om vigten af ait — just för
konfusions undvikande — utmärka korresponde-
rande delar, eller korrelaterna, i en bok medl,
samma form för ögat. Stockholms Län är ett,
helt, som består af tvenne hälfter: 1) Ö. ceh S.l:
delen af Upland; 2) Södertörn, såsom en del afj:
Södermanland. Af dessa tvenze hälfter fionerl!
man den sednare, nemligen Södertörn, sid. 272
utmärkt med stor stil och börjande en egen:
afdelning i boken; men för dess korrelat eller
länets första del, Ö. o. 5. Upland, söker man för-l,
gäfves någon motsvarande öfverskrift; man vetl;
ieke ens hvar den rätt begynner. Icke kan allt,
det föregående utgöra detta; ty en del härafit
måste naturligtvis angå länet i stort eller så-:!
(å
DD
r
r
1
som helhet. Ilvar vidtager då beskrifningen
särski!dt på länets ena, första del — Ö. och S.J!
Upland? Det synes icke. En kunnig läsare kan
visserligen af sig sjelf utgrunda det, och faller
måhända efter en stunds letande på den ideen,
att denna början är på sidan 99, der efter den;
smala linien ett nytt stycke utan öfverskrifils
kommer, och hvarest förmäles: Af Stockholms1
läns städer ligga 5 i Upland: 0. s v Vi
nämna detta ställe projektvis. På intet sätt!
korresponderar detta likväl mot Södertörn
Troligen skall mången anse denna anmärkning
för en pur småsak. Vi erkänna villigt, att den;
är till vigten liten; men, enär det varit så o-
ändligen lätt att undvika den för mindre kun-
nige läsare härigenom uppkommande konfusion
— då ban finner den ena delen tagen ihop
med sjelfva det hela, den andra deremot be-
kandlad som ett apari något för sig — så tilläto
vi oss erinra derom, för iakttagande 1 framde-
les utkommande häften, i händelse förf:n kän-
ner sig bafva sinne för det värde, som, ehuru
underordnadt, dock äfven tillhör formen i vissa
mindre fall.
Rörande sjelfva innehållets godhet och rik-
haltighet, behöfva vi ej många ord. Den nog-
grannbet i data och specialuppgifter, hvarför
br Th. i alla sna arbeten varit så utmärkt,
återfinnes här fullständigt. Detta gör mnärva-
rande geografiskt-statistiska verk till en käll-
skrift inom denna gren af svenska litteraturen,
som ingen kan undvara hvarken vid studium
af landet och folket i det hela, eller vid en-
skildt förefallande lokalbehof.
Ett ibland de ämnen, som med skäl tagz
uppmärksambeten i stort anspråk, är utan tvif-
vel beskaltningsväsendet. Häruti ger hr Thams
bok ganska goda bidrag till upplysning om
rätta förhållandet, ehuru man ändock torde
kunna antaga att åtskilliga outredda eller oupp-
tagna skattebördor fiaonas och på medelbart sätt ;
utgå, som icke här blifvit anmärkta. Når mar
då blott tar i betraktande Stockholms Län
(Stockholms stad är icke med i. hela denna de!
af arbetet), så ser man det, efter en kalkyl p!
medium åren 1843—47, betala ej mindre än
cirka en million iksdolir banko årligen, med
en folkmängd af 113,000 personer (qvinnor och
barn inberiknade), hvilket i medeltal gör me:
än sju rdr bkto på h.arje individ. Det speci-
ala ulförandet, hvarigenom man kommer til
denna summa, förtjenar i sanning att väl upp
märksammas af alla dem, som med så myc
ken emphase tala om Svenska folkets lycklig:
ställning, lindriga beskattning och förmåga att),
bira ännu mera 0. s. v., hvarföre också rikets:
är md OC OO AA AS AM sn - R mA AA -
a FA mm FR SA mm VA OM -
Er re EA er AA