Några sekunder njöto korporal Dechsel och
den jam:e honom stående kadetten af -fiender-
nas bestörtning, hvilken yttrade. sig igenom
leka, förställda ansigten och igenore den döds:
tystnad. med hvilken de ankomne alimänt
drogo sig tillbaka,
Tron j icke, signoril, sade Dech:sei leende.
patt om tornet flöge i luften, det skulle blifva
ett större spektakel, än hela det andra larmet
i går och i dag? Visserligen blefve det et
kort nöje, men uppbyggligt, förstörande, för-
krossande ville jag säga. Ty, jag vill slå vad,
att minst balfva Venedig gjorde tornet sällskap
och flöge i luften. Men till förekommande
deraf är nödigt, att ingen öfverskrider det
streck, som j sen blifvit med krita draget på
stenläggningen; ty min Dittel der vid lunten
har befallning att antända så snart någon går
öfver linien, och karlen är så uppbsragt emot
allt hvad italienskt är, emedan en venetiansk
flicka, som ban älskade, dragit honom vid när
san, att ban kan bränna löst innan icke en
gång jog vet ordet af. Tillika miste jag vän-
ligast anhålla, att j behagade taga cigarren ur
munnen, ty djefvulen kunde hafva sitt spel
och föra en gnista dit, der den icke bör komma.
Derföre vågar ock ingen af oss röka, hvilket
varit och är för oss den allrabittraste försa-
kelsen.x
Dessa ord, hvilka Bachmair för tängden
återgaf på italienska, verkade, att alla brinnande
cigarrer försvunno och snart simmade i kana:
jen, Denna manöver var desto Jättare, som
hela truppen redan dragit sig tillbaka till por-
ten och kastade trängtande blickar till gondo-
ierna.
Den venetianske anföraren fattade likväl mod
och sade till den böflige korporalen i lika för-
bindhg ton:
Käraste vän, hvartill skulle denna enskilda
plats bibehållande nu mera gagna, då hela Ve-
nedig är i vårt våld? Jag i ert ställe skulle