Några sekunder njöto korporal Dechsel och den jam:e honom stående kadetten af -fiendernas bestörtning, hvilken yttrade. sig igenom leka, förställda ansigten och igenore den döds: tystnad. med hvilken de ankomne alimänt drogo sig tillbaka, Tron j icke, signoril, sade Dech:sei leende. patt om tornet flöge i luften, det skulle blifva ett större spektakel, än hela det andra larmet i går och i dag? Visserligen blefve det et kort nöje, men uppbyggligt, förstörande, förkrossande ville jag säga. Ty, jag vill slå vad, att minst balfva Venedig gjorde tornet sällskap och flöge i luften. Men till förekommande deraf är nödigt, att ingen öfverskrider det streck, som j sen blifvit med krita draget på stenläggningen; ty min Dittel der vid lunten har befallning att antända så snart någon går öfver linien, och karlen är så uppbsragt emot allt hvad italienskt är, emedan en venetiansk flicka, som ban älskade, dragit honom vid när san, att ban kan bränna löst innan icke en gång jog vet ordet af. Tillika miste jag vänligast anhålla, att j behagade taga cigarren ur munnen, ty djefvulen kunde hafva sitt spel och föra en gnista dit, der den icke bör komma. Derföre vågar ock ingen af oss röka, hvilket varit och är för oss den allrabittraste försakelsen.x Dessa ord, hvilka Bachmair för tängden återgaf på italienska, verkade, att alla brinnande cigarrer försvunno och snart simmade i kana: jen, Denna manöver var desto Jättare, som hela truppen redan dragit sig tillbaka till porten och kastade trängtande blickar till gondoierna. Den venetianske anföraren fattade likväl mod och sade till den böflige korporalen i lika förbindhg ton: Käraste vän, hvartill skulle denna enskilda plats bibehållande nu mera gagna, då hela Venedig är i vårt våld? Jag i ert ställe skulle