och förmäler sig med Spirito. Men denna
tucga kruka...
Om det vore öll sade korporalen, full af
längtan.
Kadetten förnyade samma manöver som med
buteljen och sade:
pIcke öl — vin är det.n
Icke öl! suckade Dechsel
Sedan korgarne voro tömda drog kadetten,
på en vink af Dechsel, först uppassaren och
sedan tjenstilickan afsides, för att till hvardera
särskildt framställa fö!jande frågor:
Hvem bar sändt er? Hvar och af hvem
är maten beredd och vinet och bränvinet på-
tsppadt ?
Vår husbonde, värden på hotellet Gyllene
Engeln, har säindt oss hit, förklarade begge
öfverensstämmande; der är ock maten kokt
och vinet upptappadt. ; .
vÄren j öfvertygade, att intet gift, ingen
sömndryck äro blandade i maten elier i vinet?
Vi veta, att j italienare förstå er lika väl på
tillbandning af giftpulver och clixirer, som på
handterande af doiken.n ;
,Bevare ossl; ropade flickan. Jag har sjelf
hjelpt till att koka maten och mer än en gang
smakat på den.
Vid Sanct Marcus!, försäkrade uppassaren
Jag har sjelf läppjat på vinet och bränvinet
jag bitfört. ;
,Godt! Vi få se om j talat sanning eller
icke. Hörea nu! Vi äro här inalles elfva
man. Fem af oss skola med er äta och dricka,
under det att de sex öfriga fasta. Skulle min-
sta illamående träffa någon af oss, kasta vi ge-
nast luntan i krutet och j flygen med oss och
flera tusende venetianer emot himlen. Men
icke, såsom vi, för att stanna der, utan för att
nedstrta i afgrunden, der alla giftblandare
hamna. Under två timmar behålla vi er här,
på det j icke mågen kunna använda .motgift.
Nå, hvad gägen j härtill? (Forts.)