— Af de tal, som vexlats emellan Konun-
sen, Kongl. familjen samt Riksens Ständers de-
jutationer, meddela vi här de svar som Hans
Maj:t Konungen afgilvit till dessa. De voro
öljande:
Till Bidderskapet och Adeln.
De tänkesätt j nu yttrat, å Ridderskapet och A-
lelns vägnar, äro mig redan kända, och jag är öf-
vertyged att alltid fiona dem oförändrade. Rika
ningen innebära en liflig väckelse till ädelt hand-
ingssätt och Sveriges höäfder vittna derom, att det
rf Ridderskapet och Adeln sf sina förfåder emot-
agit, manar till ett värdigt uppfyllande af pligterna
not Konung och Fosterland.
Med tacksamhet emottager jag edra lyckönsknin-
sar, med anledning af min sous, Kronpprinsens, för-
nälning. Lika dyrbar för Fadren som för Konungen
nar denna föreving skänkt mig en ny och älskad
loiler, på samma gång den åt fosterlandet gifver
örhoppning om kommande dagars stadgade trygghet.
Jag omfattar med nöje detta tillfälle att försäkra
Ridderskapet och Adeln om min fortfarande välvilja
och synnerliga bevågenhet
Till Presteståndet.
Jag emottager med uppriktig tacksamhet den
belsning och de lyckönskningar, som det vördiga
Presteståndet till mig hembär. Den lifliga tillfreds-
ställelse jag erfar öfver min sons förening med en
furstinna, som redan tillvunnit sig min ömhet, ökas
ännu af edert varma deltagande.
Presteståndets heliga kall eger i våra tider en för-
nyad vigt. Den oro, som uppenbarat sig i så många
riktningar, har sitt upphof i en vacklande tillit till
Försynen och ett beklagligt urderkännände af reli-
gionens oförgängliga sanningar.
Sveriges aktade Presterskap skall egna oafbrutna
bemödanden att sprida sana upplysning och åter-
väcka tron, der den slumrat. Depna ädla verksam-
het eger lika anspråk på Konungens och Folkets er-
känsi.
Jag ber Himlen välsigna edra förestående öfver-
liggningar om ett älskadt fosterlands angelägenheter,
och försäkrar Presteståndet om min fortfarande väl-
vilja och synnerliga bevågenhet.