— Redaktionen ber att få fästa uppmärk-
samheten på nedanstående framställning, hvars
innehåll sökert skall allmännt finnas värdt att
behjerta. Författaren har, såsom man ser,
adresserat sig till det första ståndets upphöj-
dare känslor och pa riotism, i afseende på re-
presentationsfrågan, med uppkallande af vitt-
nesbörd från historien. Vi lemna derhän i
hvad mån en sådan appell i närvarande period
kan finna gensvar inom riddarhusets murar;
men artikeln skall i allt fall vinna bifall, såväl
för sin sakrikhet som för sin ädla, lugna och
varma hållning.
Sveriges adel och representations-
reformen.
Den tidpunkt stundar snart, och kan icke
vara många veckor aflägsnad, då Sveriges adel,
representerad vid allmän riksdag, går att fatta
beslut i den vigtiga frågan om ett nytt repre-
sentationssätt för Svenska folket. Det har synts
oss tjenligt, att af denna anledning kasta en
blick på adelns fordna och närvarande ställning
i vårt land, för att derigenom göra den väg
mera åskådlig och i ögonen fallande, som adeln,
i vår tanka, måste välja att beträda med afse-
ende på denna fråga, och det af både histori-
ska och politiska skäl.
Om adelns ursprung i vårt land, liksom i
det öfriga Europa, är det öfverflödigt att här
tala. Historien framställer förhållandet här-
med, och torde vi kunna antaga detsamma så-
som kändt af de fleste bland våra läsare. Det
är tillräckligt att här påpeka det factum, att
adeln ursprungligen är en militärisk institu-
tion, som till en hufvudsaklig del bibehållit sig
genom krigen, och först efter vetenskapernes
återupplifvande i vår verldsdel och efter re-
formationen kommit i spetsen äfven för det
civila tjensteelementet i staten. Vi finna så-
ledes hos oss de förnämsta och mera betydan-
de befäl, både inom hären och förvaltningen,
i adelns bänder redan så långt tillbaka som i
Gustaf II Adolfs och Christinas tid. Och detta
var naturligt nog. Adeln innehade en stor del
af rikets jord, var derigenom i besittning af
stora medel för bildning, och den lyftning Gu-
staf II Adolf gaf åt nationalandar, i förening
med undervisningsverkens förbättring, såväl af
honom, som af hans dotter, skapade af adeln
öfverhufvud en samhällsklass, som ägde mesta
förmågan och skickligheten att sköta statens
värf och att leda dess härar. Detta var adelns
blomningsperiod hos oss; och till denna höra
de fleste af de stora namr, som hedrat och
gifvit glans åt detta stånd. Gustaf Adolfs, och
ännu mera Christinas, frikostighet gaf en an-
senlig tillvext åt adelns förmögenhet, och tven-
ne förmyndarestyrelser, förda af ledamöter af
detta stånd, stadgade ännu mera adelns makt
och välde i staten. Men redan under Christi-
nas regering började hos de ofrälse sambhälls-
klasserne känslan vakna, att de voro förorät-
tade genom de stora fördelar adeln förstått att
förvärfva, och hvarigenom statens bördor till
större del än billigt var kastades på de förres
skuldror. Ordet ,reduktionn, detta för adeln
så innebållsrika ord, hvilket en gång vordet
till verklighet skulle helt och hållet förändra
detta stånds ställning i samhället, uttalades re-
dan så tidigt som på riksdagen 16530. Det
blef dock först Carl XI, som skulle utföra
hved visserligen i ej obetydlig min rättvisa,
men kanske ännu mera statens nöd och stånds
afund föranledde: nemligen de afsöndrade kro-
nogodsens återtagande från adeln och indrag-
ning till kronan. Carl XI krossade derigenom
adelns makt såsom stånd. Att det till en del
skedde med himmelskriande orättvisa emotin-
divider, hvilka bragtes så godt som till tig-
garestafven genom de hårda ränteberäkningar-
ne 0. s. v., derföre har Carls penningegirighet
och enskilta personers bämndålys!nad att ge-
mensamt bära ansvaret. Men imellertid för-
vandlades adeln genom reduktionen till ett
stånd, aom derefter hufvudsakligen miste för
sin utkomst och sin existens se upp till rikets
tjenster och embeten. Den stora förmögenhet,
som satt adeln i tilfälle att låta sin ungdom
genom studier och resor i främmande länder
företrädesvis förvärfva tidehvarfvets högsta
bildning cch skickligheter, var till större de-
len förlorad, och verkan deraf på individerne
inom ståndet blef mer och mer uppenbar, vid
jemnförelsen emellan hvad ståndet varit före
och hvad det blef efter reuuktionen. Utmärkte
män hafva visserligen icke under någon tide-
punkt saknats bland Sveriges adel, och saknas
icke heller äfven nu; men proportionerna haf-
va förändrats, derigenom att förmögenheten
och bildningen blifvit fördelade äfven på an-
dra händer än adelns. Under fribetstiden bi-
behöll adeln sitt politiska inflytande, så myc-
ket sådant var möjligt efter den stora hvälf
ningen med dess förmögenhet, dels derigenom
att ledamöter af densamma, såsom riksens råd,
i sjeliva verket förde styrelsen emellan riks-
dagarne, dels derigenom att adeln såsom stånd
vid riksdagarne stod i spetsen för den politi-
ska rörelsen, lika mycket af tradition från
förra tider, som deraf att skickligheten för
statens värf ännu ej inom de ofrälse klasserne
utvecklat sig till jemnbredd med den hos adeln.
Genom statshvälfningen 1772 hade Gustof III
tagit för sig sjelf verkligheten af makten, och
knappast lemnat skuggan deraf åt rikets stän-
der. Adelns betydenhet sjönk, ehuru den än-
nu innehade rikets flesta tjenster. Men detta
sodnare berodde af konungens ynnest, och adeln
stod således i allmänhet icke på sjelfständig
me jo AA -—-—i—N -- TA - 9 -— pu bt oo AN RR LL AA RH dd VY f-— — oh AN pr
-
,
a mA me mm 0) 2 Mm —- AV om AM ÅA Fe: ÅR AMA MA mm mm mm mA OA rn ee mn er - AA kr HR - - br Jr Hr JR KA KAR RR TA KU VV fr Pr kr PER fr PR OK RN Br h— om Jr ra AS KKR OK KR br hä (NV MH V-— AV AA OM AK p— VW CW ww BW
grund, med undantag af de ståndets ledamöter, :
som ännu innehade förmögenhet.
Mot slutet af adertonde seklet inträffade den
stora samhällsbrytning i Frankrike, hvilken
sträckt sina verkningar till de flesta länder i
vår verldsdel, och äfven hos oss förändrat
mycket i samhällsklassernes inbördes ställning.
Medelklassen har uppstigit till makt och bety-
Fan khat ganAM INdUstrien cam ata mm an