Tillika ljöd ett brak, som hade alla bänkar
och säten sönderbrutits.
Det var alltså meningen med Mirandas var-
ning!? sade kadetten. Nå,jag hoppas en enda
salva af oss skall vara tillräcklig att tillstoppa
munnen på dessa skrikhalsar., T
Härunder sökte Bachmair att komma ut,
hvilket ock lyckades honom igenom en sido-
utgång, emedan hela larmet af den stojande
menniskoroängden dragit sig åt teaterhusets
stora portal. Utur den strömmade nu cen fri-
hetsropande och öfver enskilda, värnlösa öster-
rikare sig störtande massan. Redan smattrade
i närheten och på afstånd enskilda gevärsskott
och i ett ögonblick voro fönstren i Venedigs
alla palatser, hus och kojor så upplysta, att
återskenet tusenfallt afspeglade sig i kanaler-
nas vatten. Snart upptäckte kadetten ända-
målet med denna aftalade illumination, i hvars
belysning man förföljde de flyktande ösierri-
kiska krigarne. De af dessa, hvilka dels haft
att bevaka offentliga byggnader och platser,
dels patrullerade igenom staden och dels för
dagen voro tjenstfria, blefvo lätt och utan syn-
nerlig fara undangjorda; ty ifrån fönstren ned-
haglade kulor och stenar på de otycklige, som
sökte rädda sig längs efter Venedigs knappt
sex fot breda gator. Älven den tappraste må-
ste här försvarslös duka under för en fiende,
som fegt dolde sig och var oantastlig bakom
fasta stenmurar. Den som sårad vacklade, föll
räddningslös i kanalen och drunknade.
Allt mer och mer steg faran; ty svart som
natten och grafven framflöt snart en tallös
flotta af gondoler, fördelande sig i långa tig
igenom Venedigs bredare och smalare vatten-
vägar. Hemskt och stilla framgledo de och
likt smygande rofdjur följde de efter de intill
husraderna sig tryckande tyskarne och då de
trodde sig bafva funnit rätta tiden för att fatta
sina offer, blixtrade det ur gondolernas mörka
inre och den af skottet träffade föll till mar-
ken. På afstånd hörde man trumhvirflar och
ifrån Sancet-Marcusplatsen plutoneld. Snart
ljödo äfven Venedigs tallösa klockor och då-
nande kanonskott med kortare eller längre