nära tre gånger högre än det våra riksdsgsbönder
i allmänhet åtojuta. Hushållsaktiga storthingmän
kunde således vid storihingets slut föra hom med
sig ett litet kapital af besparda blanka speciedalrar.
Deremot är intet al!s att säga, endast icke samma
personer klagade så mycket öfver nöden i landet, o
nödiga statsutgifter, och endast de ej voro så ifriga
att pruta ner pensioner och löner åt embetsmän, mi-
litär, enkor och faderlösa samt fattiga grufarbetare
i Kongsbergs silfver-verk. Den nya taktiken består
deruti, att skuldsatte vinglare, bankeruttörer eller
sådane som redan lyfiat ena foten för att fara
till Amerika, blifvit medelst sina fordringsägares
manövrer valde till storthingsmän, med vilkor
att de åt desse skulls afstå hälften af sitt riksdags-
arfvode.
Antalet af desse män, som stanna qvar för att
samla silfver i Christiania storthing, i stället för att
gräfva guld i Californien, hvilket är mycket besvär-
gare och osäkrare, påstås vara mer betydligt än
man kan föreställa sig.
pUtom detta sätt att förena politik med privat
economi, lärer det denna gång lyckats demagogien
bättre än någonsin, att från thingsalen utestänga
upplysta, förståndige och sanna partrioter, så
att alla sansade i Norge äro ganska beskymrada öf-
ver det blifvande storthingets blifvande bragder
Det torde förtjena anmärkes, att detta ut-
fall, som helt och håilet tillhör kalomniens
gebiet, lifligt i minnet återkallar de anfall af
precist samma slag och i samma ton, hvil-
ka ägde rum emot Norska Storthinget under
1820-talet vid den tiden då kung Carl Johan
var angelägen att få en adel återinförd i Norge
och ett absolut veto för konungamakten anta-
get. Det var den på sin tid allmänt föraktade
tidningen Granskaren, som, jemte ett par an-
dra småblad — hvaribland också fanns ett,
Stockholms Tidning, hvilket också förestods
af en pverklig kammarjunkareo — dea ti-
den underhöllos för att skälla på friheten
i allmänhet och i sammanhang dermed äfven
för att söka med förtal mnedsmutsa Stor-
thinget i Norge. Hade blott en tiondedel va-
rit sannt af hvad nyssnämnde lejda blad då
utlät sig om Storthinget eller af de gräsliga
spådomarna att norska författningen snart
skulle gå öfverända genom demokratisk öfver-
drift, bondregemente m. m., så hade det utan
tvifvel längesedan varit slut med Norge såsom
sjelfständig stat. N
Emellertid stå Stortbinget och Grundloven
och Norge ännu qvar på sin plats, såsom man
ser, och lära ej blifva så lätta att få dädan.
Att emellertid nu, uågra och tjugo år sednare,
andra lejda blad och andra verkliga kammar-
junkare utskickas för att hålla samma oväsen
och ännu en gång försöka om det ej kan
duga att uppfriska kalomnierna — det passar
visserligen i stycke med mycket annat förun-
derligt, som man sett på de sednaste tiderna,
men synes likväl hafva nog mycken smak af
skåpmat numera, för att kunna förtäras med
välbähag. Det kan dock återstå Morgonbla-
det att sopa rent för sin dörr cch uppgif-
va hvarifrån den vigtiga underrättelsen, är
kommen.
För öfrigt lärer uppgiften om Storthings-
männens traktamente innefatta ett misstag i
så måtto, att det på de flesta ställen, hittills
åtminstone, utgjort icke 3, utan 2 specier, hvil-
ket motsvarar uvgefär 5 rdr banko, som visst
ej är för mycket att lefva af i den dyra orten
Christiania, helst Storthingsmännen der sjelfve
bekosta sina klubbinrättningar, logis m. m. An-
tag likväl äfven, att traktamentet öfver huf-
vud i medeltal, utgör 6 rdr om dagen eler
180 rdr bko i månaden eller 2100 rdr bko
om året.
Detta är en summa, som först och främst i
sig sjelf, äfven såsom ständig, årlig lön, icke
anses öfverdrifvet hög t. ex. för ledamöterne
inom embetsverken; ja, man hör ofta klagas,
och icke alltid utan grund — att en embets-
man i hufvudstaden har ganska knappt att
kunna berga sig anständigt med familj på nämnde
summa. Så mycket mindre kan sådan aflöning
då anses omåttlig för en kortare tid, och så-
som för de fleste ämnad att depenseras utom
hemmet, under nödvändigheten att betala allt
efter värdshustariff.
Sammanräknar man åter beloppet af den
kostnad, som dagtraktamenterna förorsaka, så
uppgår det efter nyssnämnda antagande af 6
rdr banko personen om dagen, för 100 ledamöter
som storthinget räknar, till 18,000 rdr banko
i månaden. Detta är visst en summa, men om
man erinrar sig att stortbinget är den myn-
dighet, åt hvilken lagstiftande och beskattnings-
makten samt vården om nationens rättigheter i
de vigtigaste fall är anförtrodd, skall man ej kunna
säga, att denna institution är för högt betalad
med en aflöning som, äfven i fall den skulle
ständigt fortfara, likväl icke kostar så mycket
som ett enda regemente, lifgardet till häst, här
i Stockholm, och några tusen riksdaler mindre
i månaden, märk väl för alla de 100 stor-
thingsledamöterna tillsammans, än hvad de i
Morgonbladets tanka så snåla stortbingsmännen
beviljat åt den kungliga familjen ensamt, i civil-
lista, utan att dervid räkna, hvad som serskildt
bekostats för logis åt den sistnämnda, genom
uppbyggandet af ett dyrbart och vackert slott,
dess inredning, ved, lyshållning m. m., som
allt kostar pengar. Betraktar man vidare, hvad
sm Ai här larmrmnac nur ciota Aft otnrthinmat