nära tre gånger högre än det våra riksdsgsbönder i allmänhet åtojuta. Hushållsaktiga storthingmän kunde således vid storihingets slut föra hom med sig ett litet kapital af besparda blanka speciedalrar. Deremot är intet al!s att säga, endast icke samma personer klagade så mycket öfver nöden i landet, o nödiga statsutgifter, och endast de ej voro så ifriga att pruta ner pensioner och löner åt embetsmän, militär, enkor och faderlösa samt fattiga grufarbetare i Kongsbergs silfver-verk. Den nya taktiken består deruti, att skuldsatte vinglare, bankeruttörer eller sådane som redan lyfiat ena foten för att fara till Amerika, blifvit medelst sina fordringsägares manövrer valde till storthingsmän, med vilkor att de åt desse skulls afstå hälften af sitt riksdagsarfvode. Antalet af desse män, som stanna qvar för att samla silfver i Christiania storthing, i stället för att gräfva guld i Californien, hvilket är mycket besvärgare och osäkrare, påstås vara mer betydligt än man kan föreställa sig. pUtom detta sätt att förena politik med privat economi, lärer det denna gång lyckats demagogien bättre än någonsin, att från thingsalen utestänga upplysta, förståndige och sanna partrioter, så att alla sansade i Norge äro ganska beskymrada öfver det blifvande storthingets blifvande bragder Det torde förtjena anmärkes, att detta utfall, som helt och håilet tillhör kalomniens gebiet, lifligt i minnet återkallar de anfall af precist samma slag och i samma ton, hvilka ägde rum emot Norska Storthinget under 1820-talet vid den tiden då kung Carl Johan var angelägen att få en adel återinförd i Norge och ett absolut veto för konungamakten antaget. Det var den på sin tid allmänt föraktade tidningen Granskaren, som, jemte ett par andra småblad — hvaribland också fanns ett, Stockholms Tidning, hvilket också förestods af en pverklig kammarjunkareo — dea tiden underhöllos för att skälla på friheten i allmänhet och i sammanhang dermed äfven för att söka med förtal mnedsmutsa Storthinget i Norge. Hade blott en tiondedel varit sannt af hvad nyssnämnde lejda blad då utlät sig om Storthinget eller af de gräsliga spådomarna att norska författningen snart skulle gå öfverända genom demokratisk öfverdrift, bondregemente m. m., så hade det utan tvifvel längesedan varit slut med Norge såsom sjelfständig stat. N Emellertid stå Stortbinget och Grundloven och Norge ännu qvar på sin plats, såsom man ser, och lära ej blifva så lätta att få dädan. Att emellertid nu, uågra och tjugo år sednare, andra lejda blad och andra verkliga kammarjunkare utskickas för att hålla samma oväsen och ännu en gång försöka om det ej kan duga att uppfriska kalomnierna — det passar visserligen i stycke med mycket annat förunderligt, som man sett på de sednaste tiderna, men synes likväl hafva nog mycken smak af skåpmat numera, för att kunna förtäras med välbähag. Det kan dock återstå Morgonbladet att sopa rent för sin dörr cch uppgifva hvarifrån den vigtiga underrättelsen, är kommen. För öfrigt lärer uppgiften om Storthingsmännens traktamente innefatta ett misstag i så måtto, att det på de flesta ställen, hittills åtminstone, utgjort icke 3, utan 2 specier, hvilket motsvarar uvgefär 5 rdr banko, som visst ej är för mycket att lefva af i den dyra orten Christiania, helst Storthingsmännen der sjelfve bekosta sina klubbinrättningar, logis m. m. Antag likväl äfven, att traktamentet öfver hufvud i medeltal, utgör 6 rdr om dagen eler 180 rdr bko i månaden eller 2100 rdr bko om året. Detta är en summa, som först och främst i sig sjelf, äfven såsom ständig, årlig lön, icke anses öfverdrifvet hög t. ex. för ledamöterne inom embetsverken; ja, man hör ofta klagas, och icke alltid utan grund — att en embetsman i hufvudstaden har ganska knappt att kunna berga sig anständigt med familj på nämnde summa. Så mycket mindre kan sådan aflöning då anses omåttlig för en kortare tid, och såsom för de fleste ämnad att depenseras utom hemmet, under nödvändigheten att betala allt efter värdshustariff. Sammanräknar man åter beloppet af den kostnad, som dagtraktamenterna förorsaka, så uppgår det efter nyssnämnda antagande af 6 rdr banko personen om dagen, för 100 ledamöter som storthinget räknar, till 18,000 rdr banko i månaden. Detta är visst en summa, men om man erinrar sig att stortbinget är den myndighet, åt hvilken lagstiftande och beskattningsmakten samt vården om nationens rättigheter i de vigtigaste fall är anförtrodd, skall man ej kunna säga, att denna institution är för högt betalad med en aflöning som, äfven i fall den skulle ständigt fortfara, likväl icke kostar så mycket som ett enda regemente, lifgardet till häst, här i Stockholm, och några tusen riksdaler mindre i månaden, märk väl för alla de 100 storthingsledamöterna tillsammans, än hvad de i Morgonbladets tanka så snåla stortbingsmännen beviljat åt den kungliga familjen ensamt, i civillista, utan att dervid räkna, hvad som serskildt bekostats för logis åt den sistnämnda, genom uppbyggandet af ett dyrbart och vackert slott, dess inredning, ved, lyshållning m. m., som allt kostar pengar. Betraktar man vidare, hvad sm Ai här larmrmnac nur ciota Aft otnrthinmat