Litteratur.
Magnus Martin af Pontins Samlade Skrifter,
första bandet, är titeln på ett arbete, som ny-
ligen blifvit synligt i bokhandeln. Ifrågava-
rande del innehåller tvenne afdelningar; den
första upptagande anteckningar öfver politiska
shändelser och naturhistoriska föremål,, dem
författaren samlat under åtskilliga resor inom
fådernes!andet; den sednare bestående af tven-
ne utförda lefnadsskildringar öfver de frejdade
vetenskapsmännen Olof Swartz och Jacob Ber-
zelius.
Anteckningarna, synnerligast de som röra
kronprinsen Carl August, äro särdeles intres-
santa, och dessutom vigtiga blad till 1810 års
historia, framförallt då man tager i betraktan-
de, att författaren, hr medicinalrådet Pontin,
var en af de läkare, som regeringen afsände
till Qvidingehed, att der, såsom det heter i
den officiela skrifvelsen, om obduktionen af
högstsalig H. K. H. Kronprinsens lik besörja
och derom ofördröjligen underdånig rapport in-
gifvam. Vid hans ankomst till stället var lik-
öppnirgen redan verkställd, och på ett sätt,
som är nog allmänt kändt, för att ej behöfva
vidare upprepas. Emellertid är författaren en
af dem, som med bestämdhet bortvisa ryktet
om hemliga stämplingar och förgiftningsförsök,
likväl ej på det öfvertygande sätt, som hade
varit att önska, för att med ens få ett slut på
de mörka misstankarne.
Anbefalld att medfölja den ambassad, hvil-
ken af vederbörande utsågs att emottaga kron-
prinsen Carl Johan i Helsingborg den 20 Ok-
tober 1810, har författaren med mästarhand
gifvit oss en expos af det lysande tillfället,
då den utkorade thronföljaren första gårgen
landsteg på stranden af sitt nya fädernesland.
De i arbetet införda lefnadsteckningarna äro
klara, troget återgifvande speglar, i hvilka vi
återfinna tvenne stora och ljusa andar jemte
taflan af deras verksamhet. Särdeles lyckad
är Berzelii helgjutna bild. Vi finna honom
der, såsom han icke längesedan stod midt i-
bland oss, en lagerkransad siare, som med sin
trollstaf öppnar vetandets guldgrufvor, för att
sedan med den vises glädje utdela de skiftande
skatterna.
Litteraturens vänner skola deruti säkert in-
stämma med recensenten: att ifrågavarande
arbete af br Pontin är en vinst för vår litte-
ratur, genom varma och ädla tankar, inrymda
uti ett bildrikt, blomstrande och rent språk.
Ett bevis på vår författares förmåga att snill-
rikt och lefvande åskådliggöra intressanta mo-
menter af sitt lif, må här anföras. Det torde
ock gifva någon id om sjelfva arbetet:
Sällskapskretsar utom staden (Örebro) var mindre
tillgängliga för hof-främlingar, denna politiska tid.
Dock funnos de som voro ganska inbjudande, af
hvilka jag blott vill omtala en kallelse till Kumla
prestgård, af d. v. pastor Fr. M; Franzen. Först
var det mig kärt att derstädes fiana huru han, med
peetisk smsk, behandlat sin företrädares, biskop Ro-
sensteizs sköna skapelser af trädgårds-anläggningar,
så att en park sträckte sig ända in på den gamla
kyrkogården. Dernäst infördt i ett valdt och tal-
rikt sällskap af hof-folk, riksdegsmän och Örebro
stadsbor, fick jag min plats vid bordet visst icke i
det högsäte min granndam bort lyfta mig till, men
likväl vid hennes sida. Hon var nemligen ett me-
delålders fruntimmer i en grå sidenklädning och för