Till H. M. Enkedrottningen,
af H. Ex. Herr Landtmarskalken.
Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning!
Ridderskapet och Adeln anhåller underdånigast,
att få inför E. K. M. nedlägga försäkringar om sin
djupa vördnad och orubbliga tillgifvenhet.
E. K. M. kan icke vara okunnig om den kärlek,
som Svenska folket för E. K. M. hyser. Den fort-
lefver, alltid lika varm och uppriktig, i hvarje un-
dersätes bjerta, och är oskiljaktigt förenad med den
sanna beundran och innerliga tacksamhet, hvarmed
folket mianes och välsignar den store oförgätlige Ko-
nung, hvilken under loppet af mera än ett fjerde-
dels århundrade ledde Sveriges öden och bragte vårt
Fådernesland till ära, anseende och välstånd.
E. K. M. eger, vid Sin lefnads afton, rika anled-
ningar till glädje, hugnad och tröst. Bland dessa
intager H. K. H. Kronprinsens höga förening med
en allmänt älskad och värderad Furstinna ett högt
rum. Må det tillåtas R, och A., att till E. K. M.
i underdånighet frambära sin vördnadsfulla och upp-
riktiga lyckönskan i anledning af denna glädjande
och förhoppniagsfulla förening. Måtte Försynen be-
skydda och välsigna E. K. M:ts dyrbara lefnadsda-
gar! Och måtte Svenska folket ännu länge få glädja
sig åt frukterna af de dygder och de välgerniagar,
hvilka E. K. M:ts ädla, för ela deltogande bjerta
aldrig tröttnar att utöfva.
Då R. och ÅA. nu till E. K. M. i underdånighet
frembär försäkringen om dessa alltid lika oföränder-
liga tänkesätt, förenar R. och Adeln dermed den
underdåniga anhållan, att uti E. K. M:is nåd och
ynnest städse få vara innesluten.
Af H. BH. Herr Erkebiskopen.
Stormäktigsta, Allernåligsta Drottning!
När E. K. M. tillåtor Presteståndet förklara dess
tänkesätt, äro da tecksemheten; för den hulda kär-
lek, hvarmed E. K. M. omfattade sin ärorike Make,
och för den ömma vården om de vaniottade.
I E. K. M:is rättvisa saknad af den store Man-
nen skall E. K. M. erfara en af Försynen beskärd
lättnad, då Hans och E. K. M:ts Ått fortplantas till
de förenade Rikenas framgena trygghet.
Värdes tillåta, att Prestestindet får anse sig om-
fattadt af E. K. M:ts nådiga ynnest.,
Af Borgareståndets Talman.
Allernådigsta Drottning!
Borgsreståndet uppfyiler en kär och dyrbar pligt,
då det inför E. M. förnyar uttrycken af den unader-
dåniga vördnad och tilgifvenhet, som E. M. alltid
med nådigt välbehag från detta Riksstånd emottagit.
Minnet af försvunna dagar, då E. M. med den
huldaste omvårdnad förskönsde den store Konungs
lefnad, som i folkets kärlek sökte och vann sin skö-
naste belöning, har för E. M. förljufvats vid åsynen
af den husliga lycka, som Försynen skänkt den äld-
ste af E. M:ts älskade Sonsöner.
Omgifven af de uppfylida pligternas och de ädla
hågkomsternas sköna bilder, omhuldad af den barns-
liga kärlekens band och helsad af Brödrafolkens väl
signelser, ser E. M. i stt lugn, som sällan ostördt
hvilar kring thronens höjder, sin lefnads afton moln-
fri sänka sig.
För denna utaf E. M. så högt förtjenta lyckas
fortfarande intill lifvets yttersta gräns förenar sig
äfven Borgareståndet i varma välöntkningar, anhål-
lande att i E. M:ts nåd och ynnest städse få vara
inneslutet.n
Af Bondeståndets Talman.
(Meddeladt i lördagens blad.)
Till D. E. H, Kronprinsen och Kronprinsessan.
Af Landtmarskalken: .
Högborne Furste, Sveriges och Norriges Kronprins!
Högborna Furstinna! Sveriges och Norriges
Kronprinsessa !
Då vid början af ett nytt riksmöte Ridderskapet
och Adein till Deras Kongl. Högheter frambär ut-
trycken af sin underdåniga vördned och tillgifvenhet,
anhåller R. och A. tillika i underdånighet, att der-
med få förena sin uppriktiga och innerliga lyckön
skan i anledning af DD. KK. HH:s nyligen firade
höga förmälning. Måtte Försynen i rikaste mått
skänka välsignelse åt denna dyra förening, som in-
nebär löftet om framtida sällhet och lycka, och som
derföre väckt den lifligaste glädje, de skönaste för-
hoppningar i hvarje undersätes hjerta.
Högborne Furste!
Ridderskapet och Adeln har med uppriktigaste
erkänsla erferit, huruledes E. K. IH. med varmt del-
tsgande omfattar alt som kan lända till fådernes-
landets sanna väl. E. K. H. lättar derigenom vår
älskade Konungs mödor och omsorger, och på samma
gång som E. K. H. förvärfvar ökade anspråk på
folkets orubbliga kärlek och tillgifvenhet, hvilka
känslor äro oskiljaktigt fästade vid det dyrbara namn
FE. K. H. bär, bereder ock E. EK. H. åt sig sjelf den
skönaste belöningen i medvetandet ai väl uppfylida
pligter.
Ridderskapet och Adeln, som inför DD. KK. HH.
vördnadsfullt nedlägger uttrycken af dessa sina upp-
riktiga tänkesätt, anhåller tillika i underdånighet,
att uti DD. KK. HH:s nåd och ynnest städse få vara
inneslutet.n
Af Erkebiskop en:
Högborne Furste, nådigste Kronprins!
Eders Kongl. Höghet värdes emottsga Prestestån-
dets vördnadsbetygelse för vården om rikeis högsta
bildningsanstalter. E. K. H. känner dem at egen
lycklig erfarenhet. Mannen har ock vunnit belö-
ningen för ynslingens idrotier, då E. K. H. för-
enats med den älskvärda makan ofter sitt eget lyck-
liga val.
Under pligternes utöfning och bjertats fröjder skall
E. K. H. gå beredd till mötes sina vigtiga framtida
öden, dem Gud i sin godhet göre lyckosamma!
Högborna Furstinna, nådigsta Kronprinsessa!
Till Oraniska husets anborna egenskaper har E.
K. H. lagt den sorgfälligaste bildnings vården, och
blifvit dyrbar för tvenne älskande folk.
Jublet vid E. K. H:s ankomst till sitt nya fäder-
nesland var icke en öfvergåenda hänförelse, men ett
uttryck af det fasta förtroendet och sälihetens vän-
tan. Ipförlifvad med vårt älskade Konungabus skall
E. K. H. erfara samma kärlek, som fäster o:s vid
detsamma, och Makan och Modren vinna städse ökad
rättighet till vördnaden och tillgifvenheten.
Höga Furstepar! Hvile välsignelse öfver Edra
cagar! Så bedje vi i templet, i enrummet, och nu
i palatset.
Om DD. KK. HH:s ynnest vågar det tillgifna