Pe RNE BARS EIR NRRRUVEI IMER UTTER BRA Pg BA NAST I
sammanfaller med fåderneslandets egen. Det hörer2
-till-vår tidsandas lyten att icke behörigt uppskatta l,
denna forntida ära, så vidt den sträcker sina lef-j,
vande minnen in i den närvarande tiden. Hvad
vore likväl sjellva samfundsandan, om den icke egde
sin rot i det förflutnas minnen och derifrån hemiade
sitt lif och sia näring. Tag bort dessa minnen jemte l:
de heliga band medborgare emellan, hvilka i dem
befva sin grund, och samhället skulle såsom sidant
upplösas, för att, såsom från sin första barndom,
börja sin bana. ånyo. Dessa minnen af forntida ära
måste dock hos ättlingarne af dem, som förvärfvat
den, vara företrädesvis lefvande och verksamt upp-
manande att träda i fådrens fotspår. Men all ära,
om den skall vara sann och varaktig, måste hafva
sin yttersta grund i en varm och alivarlig gudsfruk-
tan och derigenom sträfva till ett heligt mål; der-s
före öfsverglänser ock vår store Gustaf Adolfs tide-
kvarf hvarje ennat, gom för öfrigt kan täfla med i
det i bragdernas mänga och storhet, Presteständet,
j
a
hvars heliga kall det är att, såsom tolkar af Evan-
gelii lära, i menniskors hjertan inplanta denna christ-
liga fromhetens anda och bidraga dertilj, att den ge-
nomtränger: alla: samhällsförhållanden, hvarrörutan de
aldrig kunna ega varaktighet och välsignelse, gör sig
förvissadt att R. och A.; delar dessa Presteståndets!:;
åsigter samt anser denna likstämmighet utgöra det,
starkaste sambandet Stånden emellan under deras nu
stundande medborgerliga verksamhet, och det är un-
der förklarande af dessa tänkesätt, som Prestestån-
det nu utbeder sig att uti Eders Excellens Högväl-
borne Hr Frihe:rens och Landtmarskaikens samt
Höglofl. Ridderskspet och Adelns fortfarande ynnest,
förtroende och välvilja få vara inneslutet !
Till Vällofl. Borgarståndet:
Högädle herr Talman, högtärade Stånd!
Till högädle herr Talman och det högtärade Bor-
gareståndet framför Presteståndet genom oss, sina
deputerade, sin aktningsfulla helsning.
Om det någonsin varit dyrbart och vigtigt för
Presteståndet att med fullkomligt och oinskränkt för-
troende få möta sina Medständer, så är det visserli-
gen vid början af detta riksmöte, under hvilket
bland andra utan tvifvel förekommande vigtiga frå:
for i lagstiftningen, äfven den om en genomgripande
förändring af sjelfva representationen skall afgöras.
Behofvet af en sådan förändring har 2f Konung och
Ständer länge varit insedt och erkändt, men i frågå
om sättet hafva meningarne varit delade och derige:
nom hittills icke kunnat leda till. något allmänt till-
fredsställande resultat. Detta bör icke förundra nå- !
gon; ty det hörer icke till mensklighetens lott att:
utan långvariga pröfningar och strider komma till l
pågot stor: och högt mål för sina sträfvanden. Dål4
det icke lärer kunna anses ligga inom menskliga ls
förmågan att i närvarandå3 såsom andra fall nå full: ,
komligheten, bör dock vid de mer eller: mindre miss-.
lyckade försöken den tanken vara lugnande, att,l
ehuru samhällets bestånd ech lycka visserligen i hög
grad bero af ändamålsenliga former, i hvilka dess
lif och krafter ku na utveckla sig, det hufvudsak:
liga. likväl utgöres af den anda, som i dessa former
törer sig; ty är denna splitets, afundens och egen-
nyttans anda, så spränger den svart fermen, vore
den än den fullkomligaste, för att lemna rum åt
andra lika: förgängliga. . Råder åter gudsfruktans,
kärlekens: och fördragsamhetens anda bland medbor-
gare, under villigt erkännande af ömsesidiga rättig-
heter, så eger samhället, äfven under ofullkormligare
former, bestånd och trefnad. Denna sanning är icke
ny. Den kändes och erkändes redan af de gamle
Romarne och; uttalades vackert och bestämdt af de-
Tas störste -vältalare och statsman; och likväl vaån-
grade de i hedniskt mörker, icke i Christi Evan-
gelii Jjus, i hvilket vi läre, ett kärleren är lagens
fullbordan ocH fullkomlighetens band. Dessa tänke-
sätt ånser sig Presteståndet, hvars kall det är att
vara Evangelii förkunnare och fridens budbärare,
skyidigt att uttala, och då det gör sig förvissedt, att
de delas af. Vällofl. .Borgareståndet och framgent visa
sig i ådagaläggandet af dess medborgerliga anda och
fosterländska tänkesätt, så finner Presteståndet här-
uti en borgen för sin förhoppning att under de ge-
mensamma rådplägningarne i de vigtiga ärender, som
vid detta riksmöte förekomma, få mötas af detta
Vällofl. Stånds aktring och välvilja, samt tilgodo-
pjuta erkännandet af siza afsigters renhet och väl-
mening, äfven i fall tarkarne om sättet hvarpå det
af oss alla åsyftade målet: fäderneslandets ära och
välgång: sk-1l uppnås, någon gång skulle vara delade.
Under tillönskan af den Högstes välsignelse öfver
våra hu förestående riksdsgsarbeten, innesluter sig
Presteståndet i högädle herr Talmannens och det
högtäreade Borgareståndets förtroende och välvilja.
Till Hedervärda Bondeståndet:
Högtärade Talman, Hedervärda Stånd!
Till dst hedervärda Bondeståndetsframbär Preste-
ståndet vid nu ingångna riksmöte sin bjertliga väl-
komsthelsning. Då denna HKelsning tillika innebär
ewt uttryck af det förtroende och välvilja, som wi
hyse för det hedervärda Ständet; så göra vi ossför-
vissade, att af detta Stånd mötas med samma för-
troende och välvilja tillbeka. Berge Stånden stå:
ock till hvarandra i det närmare ömsesidiga förhål-
lande, som bör grunda ett-sådant inbördes förtro:
ende och görå, att: det enas trefnad öch lycka äro
oskiljaktiga från det andras, sävidå begge rätt förstå
sin kallelse och sin ställning, Det ena utgör genom!
sitt antal och sin idoghet att framkalla jordens fruk-
ter samhällets styrka, det andra genom sina läxdo-
mer och efterdömen dess samband och förening. Så-
som församlingarnes lärare och vårdare af deras öma-
ste engelägenheter,. vet också Presterskapet bäst att
värdera de redbara egenskäperga hos den svenska All-
mogen. På dessa egenskaper grundar ock Preste
ståndet sitt hopp, att det. hedervärda: Ståndet skall
med all den samvetsgrannhet, lugn cch opartiskhet,
som samhällets - bästa - fordrår, begrunda de vigtiga
ämnen, hvilka vid detta riksmöte samteliga Stånden
till granskning och afgörande skola föreläggas, och
framför allt det försleg till. ändripgd representations:
sättet, som i-så väsendtlig .mån-skulle komma att
förändra äfven bondens ställning i det sygnska sam-
hället. Detta Stånd Heter med rätta hedervärdt,!
och heder, skall det hafva närmast och förnämligast
af-dess lärare. Vi tänke härvid på, huru bonden
genom uppodlandet af!den svenska jorden grundlagt:
det svenska samhället och huru han värnat det från!
utländskt våld -och inländskt förtryck, utan att ef-
tersträfva någon andan ära! och lycka än att seder-
mera i frid få återgå till sitt stilla, anbpråkslösa kall.
Må de andra Stånden fritt stå framför eder i kun-
skaper, bildning och uttrycksförmåga, Dessa egen-
skaper äro visserligen, a:t värdera, men de utgöra
dock icke det egentliga ,menniskovärdet. : Detta be-
står i den redbarhet;idoghet ock fösthet i karakte-
ren, som häfva sin grubd I en osktymtad gudsfruk-
tan; och med sitt sunda oförvillade förstånd träffar
bonden ofta snarare och bättre det rätta, än den
högt bildade och. upplyste månnen.. Måtte aldrig de
djupa, renå dregen af christelig enfald; fromhet och
allvar i den syegnska bondens ;karakter fördunklas,
och Sverige skall ännuoch framgent, såsom fordom,
på sin hedervärda Allmoge kubpna grunda hoppet
om sitt bestånd, treföad och förkofran. Br
Med detta uttryck af sina tänkesätt innesluter sig
Presteståndet i högtärade Talmannens och heder-
värda Bondeståndets förtfarande förtroende, vänskap
och välvilja. å
:
l
