gens yttrande ängående representationsfrågan
består, såsom man vid läsningen deraf finner,
af två afdelningar, af hvilka den ena egentli-
gen kan sägas tillhöra den sistförflutna riks-
dagen och den andra egentligen rörer den när-
varande. Den förra afdelningen innefattar nem-
ligen en erinran om hvad bittills blifvit vid-
gjordt och lyder sålunda: Bland de vigtiga
föremålen för edra öfverläggningar intages främ-
sta rummet af det förslag till ny riksdagsord-
ning och i sammanhang dermed ny regerings-1
form, som jag af konungslig pligt fann mig
uppmanad, att, till förmedlande af stridiga
nåsigter, för rikets sednast församlade Ständer
framlägga, och hvilket af dem antogs att hvila
till grundlagsenlig behandling af innevarande
riksmöte.n
Efter denna historik följer det som: an-
går framtiden och som lyder sålunda:
Eder pligt, Eder rätt att deröfver besluta,
har nu inträdt, och jag hyser den säkra. till-
försigt, att J, Gode Herrar och Svenske män;
askolen åt. denna, på fäderneslandets förhållan-
den djupt inverkande: fråga, egna den sörgfäl-
liga granskning och mogna pröfning, hyartill
Eder kärlek till fosterlandet och edert. upp-
lysta nit för dess dyrbaraste angelägenhet
måste Eder mana.n
Nu är det i korthet vår tanka, att man mi
granska. detta yttrande så noga som möjligt,
och vända hvarje fras deri på alla möjliga sätt,
så skall ingen menniska finna det mingta. att
säga emot detsamma. Ty att det är Ständer-
nas rätt och -pligt att besluta öfver represen-
tationsfrågan, och att denna frågas afgörande
är af djup inverkan för framtiden, utgör en
alldeles obestridlig sanning. Lika litet kan det
tillkomma - någon att draga i tvifvel Könun-
gens tillförsigt att Ständerna skola åt frågan
egna en sorgfällig granskning och mogen pröf-
ning,, om. också en och annan, ja till och med
ganska många skulle betvifla att denna pröf-
ning, i alla stånden kommer att ske endast från
synpunkten af kärlek till fosterlandet och. un;
der representationsreformens ; betraktande, så-
som dess dyrbaraste angelägenhet, utan några
biafsigter på egna, personliga eller ståndsin-
tressen framför. det allmännas. Å
- Då vi emedlertid hört den ifrågavarande af-
delningen af throntalet tolkas på: flera olika
sätt, och serdeles att den försigtighet somderi
synes rådande väckt stor fröjd i det konserva-
tiva lägret och på det hållet tolkats såsomin-
nefattande en förklaring, att regeringen för egen
del. ganska litet intresserar sig för denna fråga;
så måste vi tillstå oss icke kunna. dela deåna
mening. Visserligen hade det. varit ganska
önskvärdt, : att konungamakten: på ett mera
varmt och positift sätt hade lagt ständerna, på
Bjertat nödvändigheten att så snart som .möj-
ligt genom ropresentationsreformens bringande
till ett resultat skaffassinnena ett lugn från
den tidens oro och tidens kraf, som det hvi-
lande förslaget Haft till syftning att åtminstone
partielt. tillfredsställa, och. vår öfvertygelse är
att Konungen: omöjligt hade -kunnat: blottställa
eller .kompromettera sig genom en öppen bekän-
nelse; att den? för sin del ansåge detta kråfböra
fågorlunda tillfredsställas genom antagande af det
förslag till hvars framläggande högst densamime
funnit sig af konungslig pligt uppmanad. Så-
dant hade också ingalunda innefattat någon
strid emot kutymen, eller varit opassande:vid
denna; mer än vid minga andra:propositioner
hvilkas angelägenhet serskildt blifvit lagd ri-
kets ständer på bjertat. Ett sådant mera po-
sitift yttrande hade varit af en stor och väl-
görande inflytelse, naturligtvis under förut-
sättning att hela handlingssättet och riksdags-
taktiken, med ett ord allt hvari en vilja från
högsta ort. uttryckes, stod i öfverensstämmelse
dermed, Ja, än mer, Vi äre förvissade, att en
sådan uppenbarelse af den kungliga viljan dn-
nu skulle, oaktadt alla de jublande förklarin-
garne från ena sidan som antyda de stock-l:
konservalives — eller såsom de numera. för
korthetens skull äfven kallas — stockarnas —
visshet om segern, kunna göra en. väldigdi-
version. och åstadkomma en ofantlig förlängning
påsen mängd näsor på samma gång som det
skulle väcka tillfredsställelse bland det liberas
la partiet. I detta hänseende hade det såle-
des utan tvifvel varit serdeles gagneligt, om
throntalet Inde fästat uppmärksamheten der-
på, att fastän förslaget, just för dess egeriskap
af: förmedlande i början väckt betänkligheter
på många båll, allmänna tänkesättet likväl på
den sednare tiden synes allt mer sluta sig till
detsamrma och derigenom ådagalagt sin bered-
villighet att gå konungens önskningar för fe-
förmens: genomförande till. mötes. - Detta fak-!
tum hade ingalunda varit vådligt att omnämnal
och hade utgjort en lämplig vink till efterföljd
för Ständerna, hvilkas uppgift just är att söka
representera landets opinion och intressen.
Men oberonnde af allt detta och ännu mera
som hade kunnat sägas, och som sannolikt ha
de varit serdeles nyttigt att få uttaladt, inne-
håller likväl konungens yttrande i den cite-l
rade punkten några ord som äro af stor vigt
och icke böra glömmas,- Hans Maj:t har nem
ligen kallat reformfrågan fosterlandets dyrbara-
ste angelägenhet, och detta kan icke innefatta
annat, än den meningen, att denna frågas lö3-
ning är angelägnare än alla andra och måste
ligga hvarje fosterländskt sinnad man om bjer-.
tat framför allt annat. Lägger man härtill att
konungen erinrat om frågåns afgörande på ett
sätt, bbvartill kärleken till fösterlandet bör ma:
nav, så synes detta, ehuru visserligen kort ut-!
tryckt, innefatta så mycket, att icke annat än
den största oförsynthet deraf kan draga den
slutsatsen; att kontngen skulle vara Iknöjd;
antingen förslaget antages eller förkastas:
De citerade orden få likväl först en fullstän-,
Hara mMmånIint NKI RN ch mA nLtTlAn Hörn Rd: I
