upptäcktes ej et spår af detta koketterande salongsmanr, hvarmed pianovirtuoser så ofta vanställs Beethoven. Man hade stundom blott kunnat önska en något mera markerad rytmiskz accent, som Boetho. vens saker i allmänhet erfordra, helst i en större lokal. — En nozgrannare justering af instrumentet skulle ej hafva skadat. — För öfrigt borde vid soi rcer, då kammarmusik exeqveras, podiet ej anbringas vid ändan af hbörssalen, såsom nu var fallet, utan vid sidan, såsom förr, t. ex. vid kapellmästaren Berwalds soirger varit brukligt: det fina detaljarbetet i de klassiska instrumental-ensemblerza kan nemliser ej gerna fullständigt uppfattas utaf de åhörsre, som befinna sig på ett längre afstånd. — M:l P:s sista nummer utgjordes af Schuberts vackra Ständehenx samt det bekanta finalet ur Ernani; det förra ef. ter Liszis, det sednate efter Prudents transgiription. Dessa briljanta salongspjeser, kvaraf den sistnämnda är ganska svår, utfördes med precision cch elegans, samt åtföljdes af allmänt bifall. Dessutom hörde man Mozarts berömla hymn: Åve verum corpus, arrangerad för accordion, flöjt, klarinett och fagott sf br ÅA. Mantell, gom sjelf utförde eccordionpartist. Dettaslig:errangement! synes 035 något vanskeligt för större lokaler: fagotten t. ex., som börjar melodien, skiljer sig för litet från accordion, hvars ackompagnement merendels ligger i de högre oktaverna, för att Jäta melodien framträdes med nog distinition. Bittre hadsa stycket, såsom vi tro, tagit sig ut för sccordion ensamt, eller ensamt för blåsinstrumenter. I en smärre lokal kon emellertid äfven det nuvarande arrargementet möjligen göra sin effekt. — Med verkligt nöje återhörde msn det vackra pastoralet ur C-usells F-moll konsert för klarinett, hvilket hr Köbel utförde med serdeles vacker ton samt i öfrigt med ett musikaliskt föredrag, som skulle tagit sig ännu bättre ut, om 2ckompsgnementet, helst i mellanstämmorna, varit något säkrare. I sångväg förekommo en aria ef Mercadante samt 2:oe romanser ef Vaccai och Dannström, hvari frökea Boye gjorde sin utmärkta röst och sitt lifliga föredrag fördelaktigt gäliasda. — Af hr Cisffei hörde man Beethovens herrliga eång Viktela utrörd med en saunt poetisk lyftning, som denna gång likväl mera uppenbarada sig uti stickets enskilda partier, än, säsom förut, gecomgick det hela. —U—