blott i den händelsen att Preussen vill kämpa j med och för folket, kan det vänta seger, och med samma enthusissm till bundsförvandt som 1813, lyckas ersätta den för den närvarandel armåen nästan allmänt bristande krigsvanan. Med en tiliförsigt, som knappast tycks möjlig för den utarmade staten, drager Osterrike sina segervana skaror från Italien och Ungern. I Böhmen och Mähren samlas 200000 man. Genom Bäjern framtränger hären från Vorarlberg och Thäringen. Bäjern, Sachsen, Wärtemberg och storhertigdömet Hessen, Osterrikes bundsförvandter, rusta af alla krafter. Allesamman kan Preussen göra segrande motstånd, om den reser örnfanan i frihetens, bild ningens och mensklighetens namn. Om en preussisk medborgarehär, Nordtysklands kraft och blomma, får draga i fält för frihet och fädernesland, då ligger den lätt Radetzkys djerfvast2 stridsmän för sina fötter. Låter man deremot denna hänförelse svalna: förstår folket att frågan icke är om mer än genomdrifvandet af en och annan grundsats i kabinettspoitiken; då kan utgån en verkligen blifva vviss. Förhå!landet är emedlertid sådant, att det liberala partiet icke vill se annat i rustningarne än ett kostsamt hot, utan mening att slå till; men hvartill oerhörda offer kräfvas af folket. Hr von. Radowitz har rest till sin familj i Erfurt. Oaktadt den af honom aldraförst tillstyrkta mobiliseringen, har han icke blifvit tillkallad vidare i kabinettet; han uppoffras åt Österrikes och Rysslands harm — ett säkert tecken att man alltjemnt tänker på förlikning: ait man vill stadna vid be luten den 2 November och fullständigt upplösa unionen. Koncessioner afhöras lika litet, som någon ny kabinettsförändring. De ministeriella tidningsorganerna upprepa väl alltjemt den förslitna throntalsfrasen om malla partitvisters nedlöggande af ärlek till fåderneslandei; men oppositionstidningarne svara: fäderneslandet har länge varit pi fara; låtom 033 se en ändring i det systen som bragt det derhän; låtom o0s3 se att folkets rätt och frihet hägnas: att mobiliseringen och kriget icke blott size på folkets bekostnad utan ock till folkets gagn: låtom oss blifva öfvertygade härom; — då skall en och phvar känna sin pligt och uppfylla den. Dock, om någon ändring i systemet är ingen fråga, och blir ej heller någon, så länge izgen ögonskenlig våda nödgar dertili. Undertiden har Österrike än en gång vägrat att inställa sina rustningar och än en gång påyrkat unionens formliga upplösning. Det söker uppenbart kriget, för att fullständigt förödmjuka Preussen, för alla tider. Wiens halfofficiella blad fyllas med oerhörda smädelser mot Preussen; den ryska knesstaten vid Donau litar på sin mäktige länskerres bistånd. Berlins offieiella tidningsorganer tiga. Anzau hafva de ingenting att förkunna åt folket, medan man redan låtit proklamationer till österrikarne gå af stapeln i Wien. Endast om den skymfade preussiska äramn orda våra regeringsblad; härvid syfta de blott på den onekligen ovärdiga och ända till förakt öfvermodiga behandling, som vår regering fått vidsännas från den nu varande styrelsen i Wien. I den sedsaste, i går afgångna depeschen till Wien har ånyo yrkats inställelse af alla rustningar och sammankallandet af konferensen i Dresden, men derjemte ganska riktigt antydts att man icke längre kan ansvara för hindelsernas utveckling. På detta hoppas äncu det liberala partiet i Berlin; vid första stöt ramJar systemet öfverända och dermed är gärdet öppet för alla möjliga omskiften. Ministern von Manteuffel har uppmanat och varnat alla tidningar att icke mera omnämna tropprsörelserna och hvad dertill hörer. Grefve Bernstorff, bitti ls Preussens sändebud i Wien, hvilken, enligt hvad jag redan förut nämnt, skulle mottaga utrikesportföljen efter hr von Radowitz, har icke återkommit hit ägnu, — han föregilfver sjukdomsförfall; men man tror att han icke vill inträda i et kabinett, hvars politik lika litet behagar honom, som den behagat Radowi:z. Pen 12 Ncvember, 1850. De nyaste underrättelserna för dagen omtala ett tillbakadragande af preussiska trupperna från Fulda och Hessen till våra traktatsen!iga militärvägar genom Hessen. Det kommer nu derpå sn, om man ärnar försvara des:a militärvägar mot de framträngande Båijrarne och Osterrikarne, eller göra gxvär för fot och bilda spalier åt den, när de marchera fram till Hessens fullständiga qväsande under Förbundsdagens välde. En stark österrikisk afdelning står vid gränsen af Koburg, för att derifrån tåga genom Fan nover till Holstein, och öfverlemna detta åt Danskarne. Österrikes ultimatum till Preussen har nu blifvit kändt från Wien; det lyder så: definitiv upplösning af Unionen, er kännante af a Förbundsdager, obehindradt intåg af exeku,tionshären i Eurhessen. Det innefattar alltså ingenting mer än hvad vi redan vetat förut; men preussiska tropparnes tillbakadragande från Fulda har, i sammanbang härmed, gjort eti obeskrifligt nedslående intryck härstädes. Man tror nu här, att alla våra rustningar och offer SEE STA RNE SSK TSAR GERT ENYENIEPAET EE