blott i den händelsen att Preussen vill kämpa j
med och för folket, kan det vänta seger, och
med samma enthusissm till bundsförvandt som
1813, lyckas ersätta den för den närvarandel
armåen nästan allmänt bristande krigsvanan.
Med en tiliförsigt, som knappast tycks möj-
lig för den utarmade staten, drager Osterrike
sina segervana skaror från Italien och Ungern.
I Böhmen och Mähren samlas 200000 man.
Genom Bäjern framtränger hären från Vorarl-
berg och Thäringen. Bäjern, Sachsen, Wär-
temberg och storhertigdömet Hessen, Osterri-
kes bundsförvandter, rusta af alla krafter. Al-
lesamman kan Preussen göra segrande mot-
stånd, om den reser örnfanan i frihetens, bild
ningens och mensklighetens namn. Om en
preussisk medborgarehär, Nordtysklands kraft
och blomma, får draga i fält för frihet och
fädernesland, då ligger den lätt Radetzkys
djerfvast2 stridsmän för sina fötter. Låter man
deremot denna hänförelse svalna: förstår fol-
ket att frågan icke är om mer än genomdrif-
vandet af en och annan grundsats i kabinetts-
poitiken; då kan utgån en verkligen blifva
vviss.
Förhå!landet är emedlertid sådant, att det
liberala partiet icke vill se annat i rustnin-
garne än ett kostsamt hot, utan mening att
slå till; men hvartill oerhörda offer kräfvas af
folket.
Hr von. Radowitz har rest till sin familj i
Erfurt. Oaktadt den af honom aldraförst till-
styrkta mobiliseringen, har han icke blifvit till-
kallad vidare i kabinettet; han uppoffras åt
Österrikes och Rysslands harm — ett säkert
tecken att man alltjemnt tänker på förlikning:
ait man vill stadna vid be luten den 2 No-
vember och fullständigt upplösa unionen. Kon-
cessioner afhöras lika litet, som någon ny ka-
binettsförändring. De ministeriella tidningsor-
ganerna upprepa väl alltjemt den förslitna thron-
talsfrasen om malla partitvisters nedlöggande af
ärlek till fåderneslandei; men oppositionstid-
ningarne svara: fäderneslandet har länge varit
pi fara; låtom 033 se en ändring i det systen
som bragt det derhän; låtom o0s3 se att fol-
kets rätt och frihet hägnas: att mobiliserin-
gen och kriget icke blott size på folkets be-
kostnad utan ock till folkets gagn: låtom oss
blifva öfvertygade härom; — då skall en och
phvar känna sin pligt och uppfylla den.
Dock, om någon ändring i systemet är ingen
fråga, och blir ej heller någon, så länge izgen
ögonskenlig våda nödgar dertili. Undertiden
har Österrike än en gång vägrat att inställa
sina rustningar och än en gång påyrkat unio-
nens formliga upplösning. Det söker uppen-
bart kriget, för att fullständigt förödmjuka
Preussen, för alla tider. Wiens halfofficiella
blad fyllas med oerhörda smädelser mot Preus-
sen; den ryska knesstaten vid Donau litar på
sin mäktige länskerres bistånd. Berlins offi-
eiella tidningsorganer tiga. Anzau hafva de
ingenting att förkunna åt folket, medan man
redan låtit proklamationer till österrikarne gå
af stapeln i Wien. Endast om den skymfade
preussiska äramn orda våra regeringsblad; här-
vid syfta de blott på den onekligen ovärdiga
och ända till förakt öfvermodiga behandling,
som vår regering fått vidsännas från den nu
varande styrelsen i Wien.
I den sedsaste, i går afgångna depeschen till
Wien har ånyo yrkats inställelse af alla rust-
ningar och sammankallandet af konferensen i
Dresden, men derjemte ganska riktigt antydts
att man icke längre kan ansvara för hindel-
sernas utveckling. På detta hoppas äncu det
liberala partiet i Berlin; vid första stöt ram-
Jar systemet öfverända och dermed är gärdet
öppet för alla möjliga omskiften.
Ministern von Manteuffel har uppmanat och
varnat alla tidningar att icke mera omnämna
tropprsörelserna och hvad dertill hörer.
Grefve Bernstorff, bitti ls Preussens sändebud
i Wien, hvilken, enligt hvad jag redan förut
nämnt, skulle mottaga utrikesportföljen efter
hr von Radowitz, har icke återkommit hit
ägnu, — han föregilfver sjukdomsförfall; men
man tror att han icke vill inträda i et kabi-
nett, hvars politik lika litet behagar honom,
som den behagat Radowi:z.
Pen 12 Ncvember, 1850.
De nyaste underrättelserna för dagen omtala
ett tillbakadragande af preussiska trupperna från
Fulda och Hessen till våra traktatsen!iga militär-
vägar genom Hessen. Det kommer nu derpå
sn, om man ärnar försvara des:a militärvägar
mot de framträngande Båijrarne och Osterri-
karne, eller göra gxvär för fot och bilda spalier
åt den, när de marchera fram till Hessens full-
ständiga qväsande under Förbundsdagens välde.
En stark österrikisk afdelning står vid gränsen
af Koburg, för att derifrån tåga genom Fan
nover till Holstein, och öfverlemna detta åt
Danskarne. Österrikes ultimatum till Preussen
har nu blifvit kändt från Wien; det lyder så:
definitiv upplösning af Unionen, er kännante af
a Förbundsdager, obehindradt intåg af exeku-
,tionshären i Eurhessen. Det innefattar alltså
ingenting mer än hvad vi redan vetat förut;
men preussiska tropparnes tillbakadragande från
Fulda har, i sammanbang härmed, gjort eti
obeskrifligt nedslående intryck härstädes. Man
tror nu här, att alla våra rustningar och offer
SEE STA RNE SSK TSAR GERT ENYENIEPAET EE
