upptäcktes ej et spår af detta koketterande salongs-
manr, hvarmed pianovirtuoser så ofta vanställs
Beethoven. Man hade stundom blott kunnat önska en
något mera markerad rytmiskz accent, som Boetho.
vens saker i allmänhet erfordra, helst i en större
lokal. — En nozgrannare justering af instrumentet
skulle ej hafva skadat. — För öfrigt borde vid soi
rcer, då kammarmusik exeqveras, podiet ej anbrin-
gas vid ändan af hbörssalen, såsom nu var fallet, utan
vid sidan, såsom förr, t. ex. vid kapellmästaren Ber-
walds soirger varit brukligt: det fina detaljarbetet i
de klassiska instrumental-ensemblerza kan nemliser
ej gerna fullständigt uppfattas utaf de åhörsre, som
befinna sig på ett längre afstånd. — M:l P:s sista
nummer utgjordes af Schuberts vackra Ständehenx
samt det bekanta finalet ur Ernani; det förra ef.
ter Liszis, det sednate efter Prudents transgiription.
Dessa briljanta salongspjeser, kvaraf den sistnämnda
är ganska svår, utfördes med precision cch elegans,
samt åtföljdes af allmänt bifall.
Dessutom hörde man Mozarts berömla hymn:
Åve verum corpus, arrangerad för accordion, flöjt,
klarinett och fagott sf br ÅA. Mantell, gom sjelf ut-
förde eccordionpartist. Dettaslig:errangement! synes
035 något vanskeligt för större lokaler: fagotten t. ex.,
som börjar melodien, skiljer sig för litet från ac-
cordion, hvars ackompagnement merendels ligger i
de högre oktaverna, för att Jäta melodien framträdes
med nog distinition. Bittre hadsa stycket, såsom vi
tro, tagit sig ut för sccordion ensamt, eller ensamt
för blåsinstrumenter. I en smärre lokal kon emel-
lertid äfven det nuvarande arrargementet möjligen göra
sin effekt. — Med verkligt nöje återhörde msn det
vackra pastoralet ur C-usells F-moll konsert för kla-
rinett, hvilket hr Köbel utförde med serdeles vacker
ton samt i öfrigt med ett musikaliskt föredrag, som
skulle tagit sig ännu bättre ut, om 2ckompsgnemen-
tet, helst i mellanstämmorna, varit något säkrare.
I sångväg förekommo en aria ef Mercadante samt
2:oe romanser ef Vaccai och Dannström, hvari frö-
kea Boye gjorde sin utmärkta röst och sitt lifliga
föredrag fördelaktigt gäliasda. — Af hr Cisffei hörde
man Beethovens herrliga eång Viktela utrörd med
en saunt poetisk lyftning, som denna gång likväl mera
uppenbarada sig uti stickets enskilda partier, än,
säsom förut, gecomgick det hela. —U—