landet, för att tro, det reformen med allt detta kom-!,
mit ett steg fram?t eller att skolorna blifvit en hårs-:
mån hättre än förut. Det enda man vunnit är,
attman genom pengarna stoppat munnen till på en.
hop lårare, som derföre numera icke offeatligen lå ta!
om sig så illa som förut. Någon plan i afseende på.
läroverkens organisation söker man förgäfves. Hvad
lärarne efier olika tycke och smak behagat föreslå, !,
det blir i nåder sanktioneradt. Att höga vederbö-!.
rande på detta vis Iåuit lara sig, att i den enasko-
fan fastställa den strängaste klassläsni ing med den;
fullxoml!igaste sändring af den lärda lisien och apo-!
logistlinien, hvilka båda dock efier Konzl. Maj:ts be-
fallsing skulle sammanslås, under det aut man åter;
i andra skolor låter införa nya elementarskolans sy
stem, ciler åtminstone något, som går och gäller!
derför, det synes man icke en gång själf märka!
Emellertid ör undervisningen i naturvetenskaperna
ch i da moderna språken nästan öfverallt (utom:
åihända i Kalmar) ännu lika åsidosatt, som förut;
och oaktadt dena frikostighet, hvarmed löneförhöjnin-!:
gar och arfvoden tillde!ats åt alla acdra lärare, stå!
lärarnas i dessa ämnena ännu afsöi ned arfvodean,
som till ea del knappast motsvara betjentlöner.
Denna omständighet synes ensam tillräcklig att ka-l
rakterisera Get allvar, hvarmed reformen bodrifves i!
en framåtskridande ristning. Tyhvad kan vara vigtigare!
uti hela skolreformen, än det att ungdo: göres be
kant med den nyeuropeiska bildniogensvigtigas:e ele-
menter, dessa elenenter, som dessutom numera äro de
egentliga häfstängerna för allt framätskridande ui!
vetensksp, konst och industri? Huru ojemförligt vig-
usare vore ej detia, än de lumpna frågorna om nä-
zar mer eller mindre i skolhusea? Och lik-
i förenämnda afs sende Ingenting. Väl li-
äter hafva hål-
grann it total cm nat Vurvetenskap d zt och
ärde; men dermed har saken också astannait. Och
tiskoparna och konsistorierna vakta rig nog attgöra
några påminnelser i detta a seen
Att i dylika frågor hafva något anspråk på den
nya nxpediuivssebefen, eler att i allmänhet för skol-
frågornas berednieg hoppas på någon förbättring i
aaledning af ombytet, vore utan tvivel förhastadt,
för ati icke säga obilligt. Jag lemnar derhän, huru-
vida man ers kan vänta att expadirionerna i dylika l
frågor af dena nykomne skola i något afseesde ut-
märka sig framför antecedentierna af företrädaren.
Hvad man visserligen borde bezära afjuristen, vore
åtminstone tydlighet och bestämdhet, och att höga
vederböraml2 icke måtte fortfara att såsom stundom
hittills. när hesked begires af underordnade, skyla
sin rådlöshet med befallningar till konsistorierna att
ställa sig gällande författningar till efterrättelsa, i så-
danva frågor, der inga författningar ficnas. Men för
att i dylika mål vera tydlig, fordras både, att vital
hvad man vill, och att veta mediena att uppnå dej
man vill; och det röjes nu för tidea beklagligen
alitför ofta, att styresmännen i ccklesiastikdparte-
mentei hvarken veta det ena eller andra.
Mera att önska, än att hoppas, är alt genom om-
bytet och genom det juridiska elementets inträde i
ecklesiastikdepartementet den oefterrätterliga prin-
ciplösheten vid befordringarna till rega!a pasto-
rater måtte gifva rum för mera rättvisa och afse-
) Sedan ofvanstående r-dan var skrifvet, har jag
kommit ati läsa en afhandling i sednast utkomna
häfte af Frey pom den geografiska undervisningen
och dess förhållande till den naturhistoriska m.i
m Uti denna afband!iog som i flera aseenden
förtjenar uppmärksamhet, erinras huru mnaturve-
tenskapernas vigt för den allmänna bildningen re-
dan var insedd af da svenska läroverkens egent-
liga stiftare, den store konung Gustaf Adolf, och!
de män, som under och jemte honom organiserade
våra första fullstindigare läroverk; huru t. ex. en-
ligt den tidens skolordningar en särskild physices
lector skulle undervisa ungdomen icke blow i
astronomi, geografi och fysik, utan äfven i bota-
rik och gruaderna af medicin, och detta på enl
tid, då naturvetenskaperna i många delar stode
på en ojemförligt mycket ligre siåadpunkt än nu,l
och då Sverge ännu icke hade frambragt någon
enda utmärkt naturforskare; huru denna rigtning
till en allmän medborgerlig uppfostran, som konusg
Gustaf Adolf och hans män hade åsyftat vid gym-
nesiernas inrättning, likväl under biskoparnas och:
konsistoriernas ledning (enär den ef Gustaf Adolf
tillämnade öfverstyrelsen för kyrkans och lärover-.
kens angeligenheter i enseecde till preiaturens
mo:stånd aldrig kom till stånd) snart blef åsidosatt
för en ensidigt presterlig; huru sålunda uti 1724
års skolordning, hvilken blef gällande bela årbun-
dradet, botaniken icke ens nämnes (ungefår vid
ssmma tid, gå Linnd var nära att biifva utstött
från ett gymnasium för sia hängifvenhet ät natu-
rens studium!), buru vidare de föreskrifter, som
uti de nyaste skolordningarne af 4807 och den
ännu gällande af 4720 blifvit gifn2 rörarde detta
studiu:n, icke ens blifvit satta i verket, emedan.
ingen tillgång anvisades för aflöning af lärare i
dithörande ämnen; och huru omsider de många
röster, fom i sednare tider höjt sig för att yrkal.
en större utsträckning af det naturvetenskapliga
studiet, och hvaribland Sverges utmärktaste hu-
manisier, sådana som Franzen, Tegrer, Geijer
(för att icke nämna vår: numera verldsberömda
naturforskare, en Berzelius, Fr!es, Agardh, Nils-
son, m. fl.) endast så tillvida vunnit gehör, att
skollagens föreskrift om två timmars undervisning
i veckan sent omsider vunnit efterföljd vid gym-
nasierna medelst ett ansleg af 150 rdr årligen
it en lärare i naturhistorien! — Författaren som
synes vara af en roild natur och dessutom ickel.
torde vilja stöta sig med vederhörande, tillägger
rörande den nya skollsagstiftnipgen i detta afseen
de: pGenom ett eget missöde synes det varma del-
tagande, fom visade sig för läroverken vid sista
riksdag, då de erhöllo det största anslag da på
tvenne sekler erhållit, fcke kunna komma na-
lurvetenskaperna till godo — Ja, i sanning,
ett eget missöde! Mången skulle eljest känna sig
frestad anse vederbörandes uraktlåtenhet att i det
förolyckade Julicirtuläret 4849 nämna ens ett ord
om naturvetenskapernas upptagande i skolunder-
visningen och om den tid, som bort Jemnes åtj
deras studium, likasom bihebållandet uti samma
cirkulär (eller uti den af statsrådet Genberg i
sammanhang dermed utfärdade öfvergångsstat en)
af den uppmuntrande aflöningen åt de naturve
tenskaplige gymnasiilärarne medelst 150 rdr utan
avancement under det att andra gymnasiilärare
fått 1500, 4700, ja, ända till 2000 rdr bko och
derutötver, såsom något vida sämre, än ett miss
öde, ja, — såsom ett förfuskande af hela skolre-
formen.
mig! Hvad kan jag göra? Så snart Lisa ser
bå mig, så sjunker mitt mod. Kobe, mitt