landet, för att tro, det reformen med allt detta kom-!, mit ett steg fram?t eller att skolorna blifvit en hårs-: mån hättre än förut. Det enda man vunnit är, attman genom pengarna stoppat munnen till på en. hop lårare, som derföre numera icke offeatligen lå ta! om sig så illa som förut. Någon plan i afseende på. läroverkens organisation söker man förgäfves. Hvad lärarne efier olika tycke och smak behagat föreslå, !, det blir i nåder sanktioneradt. Att höga vederbö-!. rande på detta vis Iåuit lara sig, att i den enaskofan fastställa den strängaste klassläsni ing med den; fullxoml!igaste sändring af den lärda lisien och apo-! logistlinien, hvilka båda dock efier Konzl. Maj:ts befallsing skulle sammanslås, under det aut man åter; i andra skolor låter införa nya elementarskolans sy stem, ciler åtminstone något, som går och gäller! derför, det synes man icke en gång själf märka! Emellertid ör undervisningen i naturvetenskaperna ch i da moderna språken nästan öfverallt (utom: åihända i Kalmar) ännu lika åsidosatt, som förut; och oaktadt dena frikostighet, hvarmed löneförhöjnin-!: gar och arfvoden tillde!ats åt alla acdra lärare, stå! lärarnas i dessa ämnena ännu afsöi ned arfvodean, som till ea del knappast motsvara betjentlöner. Denna omständighet synes ensam tillräcklig att ka-l rakterisera Get allvar, hvarmed reformen bodrifves i! en framåtskridande ristning. Tyhvad kan vara vigtigare! uti hela skolreformen, än det att ungdo: göres be kant med den nyeuropeiska bildniogensvigtigas:e elementer, dessa elenenter, som dessutom numera äro de egentliga häfstängerna för allt framätskridande ui! vetensksp, konst och industri? Huru ojemförligt vigusare vore ej detia, än de lumpna frågorna om näzar mer eller mindre i skolhusea? Och liki förenämnda afs sende Ingenting. Väl liäter hafva hålgrann it total cm nat Vurvetenskap d zt och ärde; men dermed har saken också astannait. Och tiskoparna och konsistorierna vakta rig nog attgöra några påminnelser i detta a seen Att i dylika frågor hafva något anspråk på den nya nxpediuivssebefen, eler att i allmänhet för skolfrågornas berednieg hoppas på någon förbättring i aaledning af ombytet, vore utan tvivel förhastadt, för ati icke säga obilligt. Jag lemnar derhän, huruvida man ers kan vänta att expadirionerna i dylika l frågor af dena nykomne skola i något afseesde utmärka sig framför antecedentierna af företrädaren. Hvad man visserligen borde bezära afjuristen, vore åtminstone tydlighet och bestämdhet, och att höga vederböraml2 icke måtte fortfara att såsom stundom hittills. när hesked begires af underordnade, skyla sin rådlöshet med befallningar till konsistorierna att ställa sig gällande författningar till efterrättelsa, i sådanva frågor, der inga författningar ficnas. Men för att i dylika mål vera tydlig, fordras både, att vital hvad man vill, och att veta mediena att uppnå dej man vill; och det röjes nu för tidea beklagligen alitför ofta, att styresmännen i ccklesiastikdpartementei hvarken veta det ena eller andra. Mera att önska, än att hoppas, är alt genom ombytet och genom det juridiska elementets inträde i ecklesiastikdepartementet den oefterrätterliga principlösheten vid befordringarna till rega!a pastorater måtte gifva rum för mera rättvisa och afse) Sedan ofvanstående r-dan var skrifvet, har jag kommit ati läsa en afhandling i sednast utkomna häfte af Frey pom den geografiska undervisningen och dess förhållande till den naturhistoriska m.i m Uti denna afband!iog som i flera aseenden förtjenar uppmärksamhet, erinras huru mnaturvetenskapernas vigt för den allmänna bildningen redan var insedd af da svenska läroverkens egentliga stiftare, den store konung Gustaf Adolf, och! de män, som under och jemte honom organiserade våra första fullstindigare läroverk; huru t. ex. enligt den tidens skolordningar en särskild physices lector skulle undervisa ungdomen icke blow i astronomi, geografi och fysik, utan äfven i botarik och gruaderna af medicin, och detta på enl tid, då naturvetenskaperna i många delar stode på en ojemförligt mycket ligre siåadpunkt än nu,l och då Sverge ännu icke hade frambragt någon enda utmärkt naturforskare; huru denna rigtning till en allmän medborgerlig uppfostran, som konusg Gustaf Adolf och hans män hade åsyftat vid gymnesiernas inrättning, likväl under biskoparnas och: konsistoriernas ledning (enär den ef Gustaf Adolf tillämnade öfverstyrelsen för kyrkans och lärover-. kens angeligenheter i enseecde till preiaturens mo:stånd aldrig kom till stånd) snart blef åsidosatt för en ensidigt presterlig; huru sålunda uti 1724 års skolordning, hvilken blef gällande bela årbundradet, botaniken icke ens nämnes (ungefår vid ssmma tid, gå Linnd var nära att biifva utstött från ett gymnasium för sia hängifvenhet ät naturens studium!), buru vidare de föreskrifter, som uti de nyaste skolordningarne af 4807 och den ännu gällande af 4720 blifvit gifn2 rörarde detta studiu:n, icke ens blifvit satta i verket, emedan. ingen tillgång anvisades för aflöning af lärare i dithörande ämnen; och huru omsider de många röster, fom i sednare tider höjt sig för att yrkal. en större utsträckning af det naturvetenskapliga studiet, och hvaribland Sverges utmärktaste humanisier, sådana som Franzen, Tegrer, Geijer (för att icke nämna vår: numera verldsberömda naturforskare, en Berzelius, Fr!es, Agardh, Nilsson, m. fl.) endast så tillvida vunnit gehör, att skollagens föreskrift om två timmars undervisning i veckan sent omsider vunnit efterföljd vid gymnasierna medelst ett ansleg af 150 rdr årligen it en lärare i naturhistorien! — Författaren som synes vara af en roild natur och dessutom ickel. torde vilja stöta sig med vederhörande, tillägger rörande den nya skollsagstiftnipgen i detta afseen de: pGenom ett eget missöde synes det varma deltagande, fom visade sig för läroverken vid sista riksdag, då de erhöllo det största anslag da på tvenne sekler erhållit, fcke kunna komma nalurvetenskaperna till godo — Ja, i sanning, ett eget missöde! Mången skulle eljest känna sig frestad anse vederbörandes uraktlåtenhet att i det förolyckade Julicirtuläret 4849 nämna ens ett ord om naturvetenskapernas upptagande i skolundervisningen och om den tid, som bort Jemnes åtj deras studium, likasom bihebållandet uti samma cirkulär (eller uti den af statsrådet Genberg i sammanhang dermed utfärdade öfvergångsstat en) af den uppmuntrande aflöningen åt de naturve tenskaplige gymnasiilärarne medelst 150 rdr utan avancement under det att andra gymnasiilärare fått 1500, 4700, ja, ända till 2000 rdr bko och derutötver, såsom något vida sämre, än ett miss öde, ja, — såsom ett förfuskande af hela skolreformen. mig! Hvad kan jag göra? Så snart Lisa ser bå mig, så sjunker mitt mod. Kobe, mitt