1 gt författningarnes föreskrift, nya berättelser för en
ny treårig tiderymd redan äro under arbete i kon-
sistorierna. Eler är det väl mindre acgetäxet, att
ecklesiastikministern afgifver en redogöre!se och b:
rättelse angående folkuadervisningana tillstånd, än
att t. ex. justitisministern skall afgifva omständliga
berättelser om brottens och fångarnes antal m. m.?
Eller hvartill skola väl de af konsistorierna med så
mycken ansträngning utarbetade berättelserna och
tabellerne tjena, om da ej bazagnas? Skola konsi-
storierna betunsas med ett så mödosamt och tids-
ödande arbete blo:t för roskull, eler för att dera:
berättelser skola af ecklasiastikehefen lägges til
handlingarne, utan att man ens får veta, hvad de
innehålla? — Orsaken till denna underlåtenhet kan
ej gerna vara någon fruktan att stöte. Den synes
fastmera endast vara rent af liknöjdhet eller
glömska.
På samma sätt måste man förvåzas öfver den
liknöjdbet, hvarmed man likaledes liter elementsr-
läroverken fortgå år ef:er år, utan att ega eller in-
fordra någon underrättelss ens om några liriungar
finnas i skolorna eller icke, Skolordningen föreskrif-
vr väl, att berättelser om elementarläroverken
med uppgifter om lärjungsrses antal m. m. äfvenie-
d23 skola hvart tredja år afreitorerna afgifvas, nem-
ligen till den sg. k. skolrevisioner, som genom ekie-
sjiastikdepartemenatet, enligt samma skoordnings fö
reskrift, bör hvart tredj2 år sammankalla, Me:
när det nu behsgat cheferna för detta departemen:
att på 7 år icke sammankalla nigoa revision, si
hsfva naturligtvis icke heller några berättsiser från
läroverken kunnat till revisionen afgifvas, och någre
sådana till Kongl. Maj:t hafva icke hoiler i de för-
res ställe blifvit infordrade. Då nu icke heller nå-
gon slags inspektion: ofvanifrån afödessa läroverk e-
ger rum, så är Kong!. Msj:t följaktligen i fullkom
lig okunnighet om; huru vid dem för närvarande
tillgår, om da äro i åtajutande af allmänhetens för-
troenda eller icke, om hela skolor eller klesser stå
tomma och dylikt mera, så framt det icke faller ett
konsistorium eller ett collegium scholastiecum in att
sjelftsent derom meddela någon underrättelse. Och
deua just vid en tidpunkt, då man båller som bäst
på, eller snses bålla på, att reformera läroverken!
Huru för öfrigt denna läroverksreform i ellmän
het bedrifves, är redan i: det föregående vid ördt.
Mycket kunde i det efseendet vara att tillägga. De
Vigtigaste är, att reformen dels icke kommer ur fläc-
ken, dels förvrides från det: mål, som både rikets
ständer och Kongl. Maj:t egentligen åsyftsi; och dette
emedan del af statsrådet Genberg utfärdade cir-
kuläret har sjelft indirekt uppmuntratlektorerna
till motstånd emot reformen. T7 om också detta
naturligtvis cke ken anses bafva varitafsigten, hvad
skulle väl följden rimligtvis blifva annat, då lekto-
rerna genom detta cirkulär uttryckligen befriss från
skyldigheten att åtaga sig annan eller lägre under-
visning, än de förut hafi? Och hvanri!l skulle detta
k us för lektorerna, som icke torde hafva sitt mot-
stycke i någon annan kong! förordning rörande em
bats- och tjenstemäns skyldigheter, egentligen tjen:?
Naturligtvis till att ställa sig ia med de maktegande
i konsistorierna! Jag lemnar derhän, huruvida en:
detta ändsmål vunnits. Pitagligt och för ögonen är
emellertid-det onda, som den onödiga courtcisien
förors kat, och hvaraf följderna äncu i decennier
torde kännas. Att, under allt detia, icka ett end
steg ärnu blifvit taget till utsrbetards af en ny
skolordning, hvi!ken dock af lärarne anses vara dei
mest angelägna, då man numera icke vet hv2d som
är gällande eller icke af den gamle, är redan an-
märkt. Men äfven ett sådant steg kunde icke ta-
gas, utan att stöts, antingen reformvännerra, som
vilja framåt, eller prelaterna, som vilja tillbaka; då
man jeremot gencm ett for:fersnde bascule-system
ken boppas att tills vidare hålla båda vid bumö:! I
hvad mätto de rika bespariogarne å det vid sista
riksdag beviljade nya anslaget till elementarlärover-
ken blifvit vid sådant förhållande använda enlig!
sändernas föreskrift, lära ritets ånyo snart sammen
trådande ständer icke underlåta att undersöka.
Huru professionerna vid akademierna i åratal
genom intriger hållas obesatts, och huru derunder
äfven här de medel, som ständerna för vissa be-
stämda ändamil anslagit, af ksansleren godtyckligt
användas för helt andra ändamål, är bekant. I Lund
har tillsättningen af en vigtig profession, den uti fä-
dernesländets grundlagar, på detta sätt uti mer än
40 år fördröjts, och Eorgl. Maj:t har nyligen ånyo
stadfästat nytt uppskof red tillsättningen. Hvarföre?
Emedan tillsättningen icke ken ske, utan att före
draganden antirgen stöter sig med professor Scbly-
ter eller också nästan med hela det öfriga consisto
rium 8academicum. Ingendera är, som man väl vet
att leka med. Dessutom är det naturligtvis rätt an-
gevämt för H. K. H. akademikansleren, att hafva
4,600 rdr bko mera att årligen använda till aratifi-
kationer c. c. åt nya ecademici, som förstå at
ställa sig in hos honom eller hos hr doktor Reuter-
dehl; och står således detta väl tillsammans med det
sträfvande, som det af br doktorn uppgjorda försla
get till nya akademiska ststuter uppenbarar, och
hvarom veckotidaingen Bore nyligen lemnade några!
upplysningar.
Men jag stannar denna ging, och will till slut
blott i förbigående erinra, hurusom af alla de högst
nödiga ändringar och tillägg wi de för allmogen
karske vigtigeste ecklesiestika författningarne, nem-
ligen sockenstämmoförordningen, fatiigvårdsstad
gan och folkskolestadgan, hvilka vid sista riksda-
gen yrkades, icke mer än ett enda moment af för-
slagen rörande det sistnämnda (nermligen det om
skolbyggnadsskyldigheten) tills dato vunnit någon
uppmärksamhet hos kongl. ecklesiastikdepartementet;
och äfven detta först efier två års vänten! Av vid
sådant förhållande påminna om det hvilsnde nya
kyrkolagsförslaget, torde vara att sträcka fordringarne
för långt; då detta förslag (jag vet icke, om jag ska
säga: lyckligtvis eller olyckligtvis) hör till jasitiemi-
nisterns föredragning, eburuväl det eljest kunde sy-
nas, såsom borde en verksam ecklesias:ikminister
icke underlåta att påskynda ett sådant förslags för
bjelpande till nödig pröfning.
Man torde emellertid redan af det anförda finna,
att det stigand2 missnöjet med det sätt, bvarpå ären-
derna sedan någon tid skötas uti ecklesiastikdepar-
tementet, grundar sig på skäl, som äro mer än till-
räckliga att föranleda önskan om en genomgripande
förändring; och aut man väl måste önska, men föga
anter kunna boppas, att det nyligen skedda om-
bytet 4f expeditionschef skall vara tillräckligt att
afhjelpa brister, hvilkas rot i sjelfva verket synes
ligga djupare eller — kanske rättare — högre.
oassstssasststnestrA
(Insändt och betaldt.)
Som nedanstående rader, hvilka den 26 sistlidne
Oktober tillsändes redaktionen af tidningen Degligt
Allehanda, ännu ieke blifyt u:i den tidningen in
tegne, bar författaren snsett sig böra emot annonps-
argift låta intaga dem i tidningen Aftonbledet.
Till redaktionen af tidningen Dagligt AUVehanda.
Att den lilla brochyrenp, hvilken, under titel: Nå-
gra ord till de nio tiondedelarne af Svenska Foike
om Nationa!representationens ombildning, af en sann
N