re —-
också blir en strid utaf, så gör det ändå all-
tid en förändring, och blir det onda bättre
derigenom, inte blir det värre.v
Om han bara gåfve miz en anledning, ro-
pade Karl, men allt hvad han säger och gör
är så slugt beräknadt, att man inte kan taga
någon himd, om man också vore fårdig att
dö af raseri deröfver.
Kom, kom; den som vill finna, behöfver
inte länge söka. Trampa honom bara försig-
tigt på foten; ni vet, vackert bondskt med
sammetsskor. Sen går det nog af sig sjelf.s
Ack, Kobe, hvad skulle Lisa söga derom?
Skall jag skada hennes rykte gerom en hand-
ling, bvaraf msn kunde stuta, alt äfven jag
misstänkte något.s
Ack, du kära oskuid! Tror ni inte att Lisa
redan är i hvars masvs mun? Dagligen söger
man det värsta om benne, och det läggs ali-
tid något nytt till.,
Min Gud, min Gud! hon är oskyldig och
likväl anklagar man henne.n
Kari, Karl! Ni har inte något mod mer i
bröstet. Ni ser det onda dagligen öka sig och
indå hänger ni hufvudet dervid som ett van-
mäktigt barn. Ni ser alt allt förener sig stt
föra er oskyldiga fästmö i förderfvet: Victors
förföriska tal, hennes faders galna högmod och
hennes egen kärlek för stadsfolket och deras
lif. Ingen kan göra något för att rädda henne,
utom ni... och ni är lik en skyddsengel, som
insomnar, när djefvulen lagar sig till att bort-
locka själen. Genom er rädda eftergifvenhet
utsätter ni Lisa hjelplöst för den hotande fa-
ran. Om hon stackars övergifna stapplar,
hvems är skulden. Hjelp dig sjelf, så bjelper
Gud dig; haf mod, slå till, var en man! Heter
det inte, att vargen skulle ej komma öfver
jorden, om icke herden vore borta?n
Karl svarade först efter en stund.
Ack, ack, suckade han, vallt förskräcker