danstående artikel för några veckor sedaå blifvit insänd till Aftonbladet, men de:s införande fördröjdt af da skäl som då uppgåfvos. Sedan början af artikela emel!ertid redan varit syalig i det i går hitkomna nummer af Götheborgs Handelstidning, an:e vi några utevutnin gar derutur tjena till ingenting, hvarföre den m-ddetas isin helhet, med den reservation från redaktionens sida, alt tonen hade kunnat vara mindre bitter, utan a:t innehållet deraf hade förlorat, enär, enligt hvad red. sökt förvissa sig! om,sakuppgifiernaiallmänhetlira vara grundade: Näst ombyte af sjolfva chefen för ecklesiastikdepartemontet är det ingen u dimning, som för hela ecklesiastikstaten är af större vist, än expeditionschefens i departementet. man derföre nylizen erfor, att den förre expeditionsehefen ändtiigen beslutat sig att taga afsked (et steg, som han kanske redan längesedan bordt taze), var något kvar, som iatresserar sig för de magtpilisgande frågor, hvilka sortera under detta depariemont, icke lite r eftarträdarens utnänmnin Jag har i detta ögonblick af Post: och TIarikes-Tidningarne erfarit, stt valet redan är träffaidt, och att det är revision:sekreteraren Munck af Rosenschöld, som blifvit i n armed. Detta val har äfvan af eu och an nisg blifvit loforåadt. Af dem, som ie hafva med ecklesiastikdepartementet att s torde det emottagas med mera blandada känslor. I alla händelser synes det vara en tillräctlig an!edninz att fästa en närmare uppmärksamhet vid vissa förhållanden inom detta departement. Svirligen torde något af de särskilta regeringsdepartementen på sednare tider hafva gifvit så m rättvisa anlednirgar till kla gotmål, som eculesi departementet. Långsamhet i behandlingen af de avgelägnaste ärenden, bris och erfarenhet i hvad man företage ra, Ot ydlighet och orfullständighet (för a icke säga nigot värre) u:i expeditionerna, rådlösheat i svaren till undsarordnade myndigheter, när dessa begära bestämat basked, vacklande hit cch dit i de vigtigaste reformfrågor, och slutligen den fulikomligaste hrist på konseqvens i bafordringsväsendet, sådana äro d2 egenska redan sedan en följl af år företrädesvis hafva utmärkt detta departeraent. Man gjorde sig stora förhoppningar om en väsendtlig förändriog i detta afseende vid den nuvarande d-partementscbefens tillträde. Dassa förhoppniagar hafva icke blifvit uppfyllda; men detta har man i det längsta icke så mycket velat tillskrifva statsrådet Genberg sjelf, som fast mera hans expeditionsche, hvilkens utbyte mot någon annan, för platsen mera passande, man derföre länge önskat. Hr: Munack of Rosenschöld är känd och värderad som en ung jurist, som på den juridiska banan visat flit och duglighet, hvilka egenskaper han utan twvifvel, näst d: förnärca relationerna, haft att tacka för sin tidiga befordran till föredragande i högsta domstolen, efter att förut blott ett par är hafva tjenstgjort såsom assessor i hofrätten öfver Skåre och Biekinge. Med ell aktning för dessa juridiska meriter, måste man erkänna, att en sådan bana icke just kan föranleda någon ändamålsenlig förberedelse för ecklesiastikdepartementet, eus i routinärt afseende. Att såsom revisionssekreterare uppsätta referater och domar uti högsta domstolen, är något helt annat än att korrespondera med konsistorier, landszöfdingeembeten och kollegier uti kyr-o-, skol-, fettigvårdsoch medicinalärenden, pröfvat ändamålsenl!izheten n! deras framställningar i dithörande mål, författa skol ordningar och instruktioner för rektorer och lärare m. m, d., som nu framför allt annat göres behaf från ecklesiastikdepartementet. Ännu mindre ken den slags sakkännedom, som man på den juridiska banan har förvärfvat, göra tillfyllest i et admini stratift verk, sådant som ecklesiasiikdepartementet; den kan på sin höjd endast komma ett ringa antal af der företxommande besvärsmål till god: o, under det att d2 vigtizasie målen, och framföralit sjelfva organisationsfrågorna, forifarande säsom hittills blifva nandlagda utsn behörig könnedom, och f:llaktligen utan möjlighet ef behörig kontroll på konsistoriernas framställtingar. Det är icke för att uttrycka något misstroende mot den nya expeditionschefens person, som jag känner mig föranlåten att gifra lufi åt dessa betraktelser. Hr Munck af Rosonschöld är känd både som en skicklig jurist och en redbar mean och förtjenar genom dessa egenskaper allt förtroende. Men detär det förderfliga systemet, som, derföre att en person duger till ett, är så litt firdigt att antsga, att han också skall duga till allt annat, och hvilket system redan gjort så mycket ondt i de svenska embetsverken, hyaromot mo Syfes har ega ny anledning att inlgga protest. D2 vigtigaste ärenden, som ecklesiastikdepartementet hafi att efgöra, hefva redan länge nog fått ligga nere, under efvaktan på at cheferna skuile få tid att studera sig in i dem. Detär mer än beklagligt, att vid en så vigtig befordran isom detta verk ingen utsigt till något bättre i detta afseende blifvit öppnad. Eller kan man väl till exempel vänta, att hr M. ef R. skall känna sig vuren det kallet, att sätta sig ned och författa en skolordning? Och likväl är det ingenting som för närvarande är angelägnare att få från ecklesiastikdepartementet expedieradt, än just ena sådan. Vårt skolväsende har vä!, genom de bittills sedan ett par år från ecklesiastikdepartementet utgångra förordningarne, blifrit upplöst i ett kaotiskt virrvarr, men något spår ef en ledande tanke för blifvande organisation söker man deruti förgäfves. Han har trott, att en skolordning verit under utarbetning, och man har tills vidare tröstat sig vid boppet, att denna Messias snart skulle komma att bringa ljus i mörkret. Ryktet säger emellertid nu, alt icke ett ord ännu lärer vara skrifvet på den nya skolordningen, under det att likväl den gamla ingenstädes mera efierlefves och skolorna äro i ett upp lösningstillstånd, som hvarken ordnas genom någon författning eller någon inspektion ofvanifrån. Hvad kan man väl ef den nye expeditionschefen i detta afseende vänta annat, än att äfven han snart befinne3 insolvent. Slutet blir då, att en ny kommitte omsider sammankallas, för att hjelpa vederbörande att uppgöra ett försleg till skolordning och under i åratal förlängda tvister låta läroverken ännu mera förfalla. Ty oaktadt allt hvad i Ecklesiastiktidningen och annorstädes skrifves om den s. k. skolreformen, som skall vara under genomförande, och oaktadt alla de penniagesummor, som sedan ett år eller mera blifvit bortploitrade till löneförhöjningar, dupplikantarfvoden, så kallade ersättningar af hvarjehanda slag m. m., så call man vara alldalagcg Akunnic Ara un vt i -— fs