cn IOrDatlrad patcthtlag. UCL 8d8t3 all JOrDattringar ändtligen kommit i fråga; men huru vigtigt det är att de också sättas i verket, kan inses utan techniska kunskaper, om man blott har sig bekant hvilka missbruk, vådor för äganderätten och uppenbara orimligheter, som den puvarande patentiagen dels föranledt, dels kunnat och kan föranleda. Jemför man denna lag med dess föregångare, förordningen af den 28 April 1819 om Privilegia Exclusiva, så tycks den vilja gå en medelväg emellan sistnämnda förordnings monopolitiska system, och det förut i Sverige oförsökta, från England härstammande patentsystemet. Men emellan ett förfeladt system och ett riktigt blir den så kallade juste milieu, ej sällan högst injuste; och att den nuvarande patentförordningen tillhör denna misslyckade klass, röjer sig af dess frukter — de vidunderliga tillämpningar, hvartill den kunnat hegagnas af patentsökare. Man har sett största delen af de patenter, som utgått efter denna författning, vara tagna på förut bekanta uppfinningar — bekanta icke blott genom utländska skrifter, som varit att tillgå för hvem som helst i landets offentliga biblioteker, utan äfven genom svenska böcker, ja genom allmänt spridda tidningar. Man har sett vigtiga näringsgrenar äfventyra, att vid tillämpningen af dei dylika skrifter förekommande techniska uppgifter, råka i beroende af en enskild patentägares godtfinnande; och det har äfven händt att bruket af i utländska machinverkstäder länge tillverkade redskaper, som bit blifvit införskrifna, kunnat sättas i fråga eller alldeles hindras, genom åberopanda af ett patent, som uttagits under tiden för redskapernas hitförsel, och grundats blott på en beskrifnicg, men utan att patentägaren sjelf ens känt den utländska tillverkningsorten och ännu mindre sett den färdiga tillverkningen. Dylika företeelser undfalla vanlgen den stora allmänheten, medan deras af slöjdidkaren kända möjlighet ofta störer eller hämmar spekulationer som åsyfta industriens utveckling. Andtligen har dock en mera vidsträckt uppmärksamhet blifvit vänd åt detta håll genom en förlidet år i bufvudstaden inträffad patenträttegång, som också var en verklig cause celebre bland tvistemål. Ett patent, på tillverkning af blynvitt hade blifvit uttaget i så generella termer, att ingen förut härstädes etablerad kemisk fabrikant fästat afseende på detsamma, utan i förlitande på patentlagens förklaring (8 2) att patent ej må meddeias å principv, låtit den (i 8 11) för äldre tillverkare föreskrifna tiden att få klandra nya patenter, förbigå utan att anföra klander. Sedan patentägaren härigenom blifvit, enligt patentlagen, monopolist på det i patentet uppgifna generella tillverkningssättet af blyhvitt, stämde ban ägaren till en länge i Stockholm drifven blyhvittsfabrik, för missbruk af det nya och af patent-! ägaren sjelf ännu obegagnade patentet, och yrkade icke blott den sedan flera år i gång varande blyhvittsfabrikationens upphörande, utan j äfven att både de dertill nyttjade redskaperna och den sedan patentets kungörande tillverkade varan mitte anses förbrutna, till den mnyel patentägarens förmån. När fabrikanten bestred dessa anspråk, ansåg sig patentägaren enligt patentlagen kunna fordra att fabrikanten rmåtte,l till värjande af sin egendom, bevisa sig icke hafva användt någonting af den i patentet uppgifna generella metod, och att fabrikanten måtte för denna bevisnings åstadkommande offentliggöra sin egen metod, som var opatenterad men derjemte okänd, och hvarigenom han naturligtvis skulle lemna tillfälle åt andra, och åt den nye patentägaren i främsta rummet, att lära känna den och begagna sig deraf, Oaktadt alla dessa anspråks orimlighet och deras vådlighet för äganderätten, voro de dock så formellt un: derstödda genom pateniförfattningen, att de möjligen skulle kunnat genomdrifvas, om frågan hade kommit att afgöras vid det i samma författning stadgade speciella forum — en kompromiss — och icke, såsom nu blef händelsen, vid allmän domstol, der anspråken underkändes. Rättegången var emellertid af natur att väcka skandal; och denna biomständighet bidrog måhända mer än några föregående prof på patentförfattningens bristfålligheter, att afslöja dessa och röja nödvändigheten att afskaffa dem; ehuru flera äldre patenter skulle kunnat missbrukas lika lätt och föranleda ännu orimligare följder. Grundorsaken till alltsammans torde utan mycken tvekan kunna sökas hos den monopolitiska anda, som från det fordna systemet af privilegia exclusiva öfvergått i det närvarande patentsystemet. Likasom den fordom exklusift privilegierade, har den efter det nuvarande sättet patenterade blifvit med så mycken förkärlek omhuldad af den speciella undantagslagen, att patentprivilegiet kommit att utgöra hufvudsak, och de icke patentprivilegierade tillverkarnes i allmän lag hägnade tillverkningsfrihet, bisak. Till detta sällsamma mål samverka patentförfattningens stadganden genom 1) Fatalier för klander af patentet, och patentets förvandling till orubbligt monopol efter fatalietidens förlopp; 2) Höga viten för klander emot monopolet, i fall klandret afvisas; 3) Det häraf såsom slutföljd uppkommande tvånget för hvar och en idkare af någon rörelse, hvarpå patentet kan få inflytande, att genom klander af patentet värja sin lagliga tillverkningsfrihet mot monopolisten; 4) Tillfälle för monopolisten att genom åberopande af ett generellt men händelsevis oklandradt patent, tvinga andra frambringare af samma tillverkning som den patenterade, att vid äfventyr af bårdt ansvar för patentmissbruk, —