cn IOrDatlrad patcthtlag. UCL 8d8t3 all JOrDat-
tringar ändtligen kommit i fråga; men huru
vigtigt det är att de också sättas i verket, kan
inses utan techniska kunskaper, om man blott
har sig bekant hvilka missbruk, vådor för ägan-
derätten och uppenbara orimligheter, som den
puvarande patentiagen dels föranledt, dels kun-
nat och kan föranleda.
Jemför man denna lag med dess föregångare,
förordningen af den 28 April 1819 om Privi-
legia Exclusiva, så tycks den vilja gå en me-
delväg emellan sistnämnda förordnings mono-
politiska system, och det förut i Sverige oför-
sökta, från England härstammande patentsyste-
met. Men emellan ett förfeladt system och ett
riktigt blir den så kallade juste milieu, ej
sällan högst injuste; och att den nuvarande pa-
tentförordningen tillhör denna misslyckade klass,
röjer sig af dess frukter — de vidunderliga
tillämpningar, hvartill den kunnat hegagnas af
patentsökare. Man har sett största delen af de
patenter, som utgått efter denna författning,
vara tagna på förut bekanta uppfinningar — be-
kanta icke blott genom utländska skrifter, som
varit att tillgå för hvem som helst i landets
offentliga biblioteker, utan äfven genom sven-
ska böcker, ja genom allmänt spridda tidnin-
gar. Man har sett vigtiga näringsgrenar äfven-
tyra, att vid tillämpningen af dei dylika skrif-
ter förekommande techniska uppgifter, råka i
beroende af en enskild patentägares godtfin-
nande; och det har äfven händt att bruket af
i utländska machinverkstäder länge tillverkade
redskaper, som bit blifvit införskrifna, kunnat
sättas i fråga eller alldeles hindras, genom åbe-
ropanda af ett patent, som uttagits under ti-
den för redskapernas hitförsel, och grundats blott
på en beskrifnicg, men utan att patentägaren
sjelf ens känt den utländska tillverkningsorten
och ännu mindre sett den färdiga tillverknin-
gen. Dylika företeelser undfalla vanlgen den
stora allmänheten, medan deras af slöjdidkaren
kända möjlighet ofta störer eller hämmar spe-
kulationer som åsyfta industriens utveckling.
Andtligen har dock en mera vidsträckt upp-
märksamhet blifvit vänd åt detta håll genom
en förlidet år i bufvudstaden inträffad patent-
rättegång, som också var en verklig cause ce-
lebre bland tvistemål. Ett patent, på tillverk-
ning af blynvitt hade blifvit uttaget i så ge-
nerella termer, att ingen förut härstädes eta-
blerad kemisk fabrikant fästat afseende på det-
samma, utan i förlitande på patentlagens för-
klaring (8 2) att patent ej må meddeias å prin-
cipv, låtit den (i 8 11) för äldre tillverkare fö-
reskrifna tiden att få klandra nya patenter,
förbigå utan att anföra klander. Sedan patent-
ägaren härigenom blifvit, enligt patentlagen,
monopolist på det i patentet uppgifna generella
tillverkningssättet af blyhvitt, stämde ban äga-
ren till en länge i Stockholm drifven blyhvitts-
fabrik, för missbruk af det nya och af patent-!
ägaren sjelf ännu obegagnade patentet, och yr-
kade icke blott den sedan flera år i gång va-
rande blyhvittsfabrikationens upphörande, utan j
äfven att både de dertill nyttjade redskaperna
och den sedan patentets kungörande tillverka-
de varan mitte anses förbrutna, till den mnyel
patentägarens förmån. När fabrikanten bestred
dessa anspråk, ansåg sig patentägaren enligt pa-
tentlagen kunna fordra att fabrikanten rmåtte,l
till värjande af sin egendom, bevisa sig icke
hafva användt någonting af den i patentet upp-
gifna generella metod, och att fabrikanten måtte
för denna bevisnings åstadkommande offentlig-
göra sin egen metod, som var opatenterad men
derjemte okänd, och hvarigenom han naturligt-
vis skulle lemna tillfälle åt andra, och åt den
nye patentägaren i främsta rummet, att lära
känna den och begagna sig deraf, Oaktadt alla
dessa anspråks orimlighet och deras vådlighet
för äganderätten, voro de dock så formellt un- :
derstödda genom pateniförfattningen, att de
möjligen skulle kunnat genomdrifvas, om frå-
gan hade kommit att afgöras vid det i samma
författning stadgade speciella forum — en kom-
promiss — och icke, såsom nu blef händelsen,
vid allmän domstol, der anspråken underkän-
des. Rättegången var emellertid af natur att
väcka skandal; och denna biomständighet bi-
drog måhända mer än några föregående prof
på patentförfattningens bristfålligheter, att af-
slöja dessa och röja nödvändigheten att afskaffa
dem; ehuru flera äldre patenter skulle kunnat
missbrukas lika lätt och föranleda ännu orim-
ligare följder.
Grundorsaken till alltsammans torde utan
mycken tvekan kunna sökas hos den monopo-
litiska anda, som från det fordna systemet af
privilegia exclusiva öfvergått i det närvarande
patentsystemet. Likasom den fordom exklusift
privilegierade, har den efter det nuvarande sät-
tet patenterade blifvit med så mycken förkär-
lek omhuldad af den speciella undantagslagen,
att patentprivilegiet kommit att utgöra huf-
vudsak, och de icke patentprivilegierade till-
verkarnes i allmän lag hägnade tillverknings-
frihet, bisak. Till detta sällsamma mål sam-
verka patentförfattningens stadganden genom
1) Fatalier för klander af patentet, och pa-
tentets förvandling till orubbligt monopol ef-
ter fatalietidens förlopp;
2) Höga viten för klander emot monopolet, i
fall klandret afvisas;
3) Det häraf såsom slutföljd uppkommande
tvånget för hvar och en idkare af någon rö-
relse, hvarpå patentet kan få inflytande, att
genom klander af patentet värja sin lagliga till-
verkningsfrihet mot monopolisten;
4) Tillfälle för monopolisten att genom åbe-
ropande af ett generellt men händelsevis oklan-
dradt patent, tvinga andra frambringare af sam-
ma tillverkning som den patenterade, att vid
äfventyr af bårdt ansvar för patentmissbruk,
—