pleras.
Den christliga Trosläran, till sitt begrepp
utvecklad och med historiska exempel åskåd
liggjord, af Chr. Diedrich, öfvers. från 2:dra
upplagan, af C. W. Fahnehjelm, Upsala 1850,
1:a häftet, 128 sidd. Ändamålet med detta ar-
bete synes vara att bibringa lärjungen i sko-
lan eller under den enskilda informationen en
logisk och, så vidt möjligt, systematisk grund-
läggning af christendomens hufvudlöror, sådana
dessa förekomma i den antagna dogmatiken,
hvarföre förf. också vinnlagt sig om att fram-
ställa troslärans hufvudmomenter i den ord-
ning, som man vanligen finner i dens. k. the-
tiska theologien. Af sjelfva titeln ser man
boken ämn:d, såsom det heter, till: vägled-
ning för religionsundervisningen i elementar-
läroverkens nedra afdelningar och i folksko-
lorna samt vid nattvardsungdomens beredning
och vid förhören,. Här åsyftas således ej
egentligen en religiös läsebok för hvem som
helst, utan hufvudsakligen blott en lärobok
för ungdom och barn, ehuru naturligtvis äldre
personer äfven kunna begagna den till upp-
byggelse för sig. Vi vilja ej förespå huru den
skall emottagas af kyrkans auktoriteter. Icke
för att arbetet innehåller något orenlärigt;
men då redan till första undervisningsbok i
christendomen, jemte förklaringar öfver tros-
lärans hufvudstycken, en allmänt antagen Ka-
tekes finnes, ordnad, inrättad och ämnad för
hela svenska barn- och ungdomens vägledning
till inhemtande af de nödiga grunderna i re-
ligionen, såväl i och för beredningen till natt-
varden, som vid förhören, och det i alla slags ele-
mentarläroverk och folkskolor, följaktligen på
hela det ifrågavarande området; så torde väl
fråga uppstå om den Diedrichska skriften skall
kunna sättas i Katekesens ställe, då denna är
af regeringsmakten antagen, eller endast be-
gagnas vid sidan deraf, i hvilket fall åter den
skulle komma att utgöra ett slags ny pålaga,
ett förhöjdt eller utvidgadt pensum jemte det
som redan finnes. Huru än denna fråga be-
svaras, synes det hafva varit välbetänkt om
öfversättaren ingått till Upsala konsistorium
för att erhålla dess omdöme om arbetet och
förord till det allmänna bruk, som, enligt ti-
teln, tydligen åsyftas. Nu är det visseriigen
klart att äfven, ett sådant vitsord förutan, bo
ken kan köpas och läsas af hvem det behagar;
men näppeligen lärer presterskapet öfverhuf-
vud sätta den i nattvardsungdomens hand, el-
ler lärarne i elementarläroverken och folksko-
lorna allmänt låta den komma till begagnande
i Katekesens ställe eller vid dess sida: allra-
minst kunna de anbefalla föräldrarne att skaffa
den åt sina barn. Men om detta icke kan ske,
hvad har man då velat? Blott öka antalet af
dogmatiserande läroböcter, till förmån för
prestmän och lärare, som sålunda finge en mer
att välja på?
Detta kan måhända synas en fördel; men
när man besinnar statskyrkans ställning i vårt
land och dess angelägenhet att kontrollera
allt hvad till ungdomens offentliga, eller så
till sögandes officiella, religionsundervisning
hörer, så reducerar sig denna fördel till litet
eller intet. Ty antingen är boken identisk
med Katekesen: då är den öfverflödig, och få
torde vilja belasta sig, sina lärjungar och barn
med en läsning, hvilken, såsom rent och en-
kelt duplikat, måste vara onyttig; eller är den
icke identisk med Katekesen (utan t. ex. ut-
gör en utvidgning, en ytterligare förklaring af
hvad deri förekommer): men då lärer, utan
kyrkoauktoriteternas tillåtelse, en sådan utvidy-
ning eller ytterligare förklaring visserligen
icke kunna tagas till allmänt bruk i lärover-
ken, folk kolorna, för nattvardsungdomens be-
redning och vid förhören. — Om man nu, utan
afseende på de.sa hinder för bokens begagnande
så som titeln ar gifver, endast tager den i be-
traktande i och Io sig, så synes den onekli-
gen allt ör vidlyftigt tilltagen såsom lärobok
för barn i religionsun.dervisningens första sta-
dium. Planen att till de. dogmatiska begrepps-
utvecklingen foga historiska exempel, data och
små berättelser om fakta, för att dermed lik-
som tala till hjertat tillika, är utan tvifvel
god. Öfversättaren, såsom lektor vid Athe-
neum i Gefle, måste kunna anses genom sitt
namn tillräckligt borga för translationen. Då
äpnu blott 1:a häftet kommit oss tillhanda, är
ett vidare omdöme öfver det hela förtidigt.
