Kåren, hvars organisation icke undergått någon
förändring sedan sista mönstringen, är indelad i 7
kompanier, hvilka under året varit förlagde på föl-
jande ställen:
1:sta kompaniet eller Soldatklassen. 464 man
vid Strömsholms kanal å Wirsbo bruk;
2:dra, 3:dje och 4:de kompanierna, utgörande
en bataljon af 498 man på Carlsborg, derifrån en
afdelning af 50 man likvisst blifvit försänd till Borg:
holms kalkstensbrott;
5:te kompaniet, 177 man i Carlskrona, derutiin-
beräknad den afdelning af 60 man, som under nå-
gon del af året varit sysselsatt med arbeten å Kungs-
holms fåstning, samt
9:de och 10:de kompanierra, tillsammans 312
man på Rindön.
Såväl befäl som presterskap hafva lemnat fördel-
aktiga vitsord om manskapets uppförande och arbet-
samhet i allmänhet.
. Utom vid 1:sta kompaniet, der sjukdomsfallea va-
rit ovanligt många, har truppens helsotillstånd i all-
mänhet varit godt.
Besparingskassorna inom kompanierna uppgingo
sammanräknade till mera än 3600 rdr och manska-
pets arbetsförtjenst öfversteg 16,100 rdr bko. (P. T.):
—O——
— Vi kunne icke undgå att med intresse,
men ej utan förvåning bemärka ett uttryck i
Tiden för i onsdags, hvilket har mycket tycke
af ett jeammerrop, och lyder sålunda:
Aftonbladet rycker allt vidare fram i sin kamp
mot konungamakten i Sverige. Det kan ej ens tåla
sin gråe medbroder, A, P., då denne vill försvara
hvad grundlagarne stadga angående Konunsens rät-
tigheter. ÅA. B. har åter i Jb 234 uti en polemisk
uppsats mot A. P. trängt regenten allt närmare och
närmare in på lifvet.n
Få vi lof att i anledning af detta yttrande
anmoda hr professor P. att benäget uppgilfva,
hvilket eller hvilka ställen i Aftonbladet, som
skulle anses innefatta en kamp emot konunga-
makten härstädesk? Det lärer icke vara någon
Ohckant, att Tiden och dess konsorter, eller
det ultra-royalistiska partiet i allmänhet, ifrån
första början och allt intills nu, städse yrkat
och påstått, att Sverige icke genom sin rege-
risgsform är ett konstitutionelt samhälle i detta
ords numera allmänt antagna mening attrege-
ringssystemet skall bero af en parlamentarisk
majoritet, som åter i sin ordning representerar
folkviljan; men att konungen i Sverige, tvärt-
om, har helt andra attributioner och en helt
annan makt. Nu hafva nyligen i Aftonbladet
förekommit några artiklar, som just gå ut på
att visa, att om man vid skärskådandet såväl
af regeringsformens bestämmelser som deras
tillämpning går från ord till sak, så blifver
förhållandet, att konungamakten, i alla riktnin-
gar som kunna hänföras till det politiska, i
sjelfva verket är nästan oinskränkt. Ar det
icke då rätt kuriöst, att Tiden kallar det för
ett angrepp på konungamakten, när vi kommit
till den slutsatsen, att det nuvarande förhål-
landet är ungefår sådant som Tiden påstått?
Skulle Tiden tilläfventyrs blifvit uppskrämd
af detta erkännande, från Aftonbladets sida, af
hvad den sjelf alltid yrkat?
Samma anmärkning kan göras i anledning
af följande framställning i samma nummer af
Tiden:
Det kan vara godt att lägga märke till sådane
bjertats utgjutelser, då man en annan gång ser A. B.
förfäkta, att detsamma icke eftersträfvar något mål,
som ligger utanföre de tillvarande och gällande
grunderna för samhällsskicket. Sådane försäkrin-
gar äro idel hyckleri och förtjena intet annat ån
förakt; så snart man för sidoafsigters skull vill krypa
bakom, och icke ordet har en man framför sig. En
uppmärksammare uppfattning af ÅA. B:s ristning un-
der sednare tider skall icke vidare låta narra sig af
en sådan uthängd skylt, som så litet svarar mot de
i grunden fientliga lärorna. Hvarföre ej då ärligt
erkänna, att man vill småningom så inskränka ko
nungens rättigheter, att han, försatt i overksamhet,
ej skall vidare kunna främja sitt folks bästa, utan
skall se sig nödsakad undergå samma öde som Adolph
Fredrik? Då handlade A. B. åtminstone ärligt och
öppet.n
Nu förekommer det likväl, att Aftonbladet
uti de ifrågavarande artiklarna icke framställt
något påstående, utan blott gjort en teckning
af sakernas tillstånd sådant det är. För öfrigt
har det sin riktighet, att Aftonbladets åsigter
visserligen icke instämma med Tidens orm hvad
som borde vara. Men eftersträfvar Aftonbla-
det derföre något mål som ligger utanföre de
tillvarande och gällande grunderna för sam-
phällsskicket? Det är sannt att vi anse det fö-
ga betryggande för friheten och folkets rättig-
heter, att nästan all politisk makt både i sty-
relse och lagstiftning hvilar i en hand; att vi
derföre önskade, att all lagstiftningsmakt äf-
vensom den stora makten att organisera de
allmänna inrättningarna, vore delad mellan re-
geringen och en representation, som utgjorde
ett sannt uttryck af folkviljan; men kan väl
dtta sägas ligga utanför de tillvarande och
gällande grunderna för sambällsskicket, då re-
geringens makt såsom styrelse derigenom icke
på något sätt blefve inskränkt, och då vi icke
satt i fråga en förändring af konungens ab-
soluta veto? Kan detta af någon annan än
den, som anser en förklädd absolutism för den
bästa statsform, anses innefatta fiendtliga lä-
rom? Eller befinner sig icke konungamakten
i England, i Belgien, i Danmark, i Norge gan-
ska godt med en fördelning i likhet med den
nyss omnämnda och äfven, med till en del,
större koncessioner åt folkmakten? Kunna så-
ledes Aftonbladets yttranden i dessa hänseen-
den med rättvisa kallas en uthängd skyltn,
eller hvaruti består då denna skylt? Detta be-
höfver ännu upplysas.
Men på dessa sednare frågor har Aftonbla-