KREOLEN)
I ÅF
(HEFNRICH ZSCHOKKE.
En sådan fullkomlig öfvergifvenhet kunde ha drifvit
mingen till förtviflan. Vår schweizare deremot lät för
ingen del denna:motgång gå sig till sinnes. En lång kedja
af olyckshändelser tycktes hafva förslöat hans känsla. Han
ställde sig framför en karta öfver Europa, hvilken hängde
på hans lagkunnige värds kammarvägg. Alla vägar i den
vida verlden stodo honom åter öppna; och det kunde vara
honom likgiltigt, hvart han vände sig, ty han hade öfver-
allt lika litet att söka och att hoppas.
I sitt utan tvifvel vigtiga val stördes han slutligen, in-
galunda angenämt af en bedöfvande smärta och susningar
i hufvudet, hvilka likväl blott voro förebud tili en feber
som ville hemsöka honom. Utan knot intog han sjukbäd-
den; han tviflade ej att den: på samma gång skulle blifva
hans dödsbädd, och denna tanke gjorde honom godt i det
inversta. Han vägrade till och med i början att intaga
läkemedel, oaktadt den tillkallada Messina-eskulapen vidt
och bredt och med de lärdaste, men obegripligaste konst-
termer; grekiska och latinska, bevisade honom att han
verkligen var sjuk. Fortunatus vågade så mycket mindre
tvifla på sanningen i den värdige mannens ord, som fe-
bren varade nästan hela fjorton dagar. Emellertid är det
dock oafgjordt om det var den lärde doktorns purgantia
och emetica eller den lidande ynglingens kraftiga natur
och den sorgfälliga vård han erhöll, som mest bidrog att
så snart befria honom från sängen. Hustrun till juristen
i hvars hus han bodde, en ung, språksam, medlidsam mes-
sinsk2, underlät ej att vid detta tillfålle uppfylla barm-
hertighetens och gästvänskapens ömmaste pligter mot den
öfvergifne fremlingen, som tycktes henne likaså bekl:gans-
värd som älskvärd. Hon visste att med mycken artighet
bortpladdra ledsnaden för honom, räcka honom medika-
menterna, lägga hufvudkudden tillrätta och såsom konva-
) Se A. B. JG 214, 217, 219, 299, 225—9299, 231—233, 255 —240
och 245;