if preussare, och antog hans artiga anbud utan att våldföra den förfärliga ed, som hon svurit mot oss ransmän. Hon återkom således till Stockholm år 1843 och ippträdde på Koogl. operan i Robert af Normanlie. Hennes framgång var denna gång högst lyande, ty nationalitatsfrågan blandade sig nu med i uffären. Stockholmstidningarne genomborrade oss vid lenna tid med epigrammer (?). rt 1845, samma år som Jenny Lind ansåg sig kunna erkänna hr Meyerbeer för veritabel tysk, så olef äfven hr Meyerbeer å sin sida tillräckligt uppyst om hennes talang genom den framgång hon i Sverige förskaffat Robert; han erkände således Jenny Lind för en stor sångerska. Hon gaf vika för hans saträgenhet och uppträdde i samma roll på stora .eatern i Berlin. Hon qvarblef der från November månad 4845 till Mars månad år 1846. Hon begaf sig vidare till Wien, äfven på hr Meyerbeers enrägpa uppmaning, för att der sjunga i des store Maestrons Das Feldlager in Schlesien. Hon upp-, .rädde der likaledes i Bellinis Norma och I Donirettis Regimentels Dotter. ; Vi nämna här eadast de förnämsta ställen der hon l; uppträdde. Hennes framgång var redan stor, menr, öfverskred likväl icke alla gränser. Det var först; öljande äret i London som hennes talang plötsligen spred en sådan glans, att hon fördunklade ej blott; alla konstens nebulosor utan till och med en Cata-l, ani, en Pasta, en Sonntag, en Falcon, en Malibran., ja alla desijernor som dit.ills lyst på lyrikens him-l, ne! (svensk still. Man .måste från den menskligal, enthusiasmens annaler låna dess gir:ffer, dess apor, ; less pretendenter och dess dvärgar för att finna en, Å : d ( mm I mA a oo oc AR a någorlunda motsvarig analogi till det slags sjukliga beundran, hvarmed England och Skottland då blefvo slagna, en åkomma som sedan smittade det efterhärmande Tyskland och som nu räknar otaliga offer I Förenta Staterna. Efterapningsanden har aldrig visat sig så stark, allt sedan S:t Veits-dansen, konvulsionsepidemien och de mesmeriska hallucinatio-! nerna. Det är en sorts convenans. Jenny Lind är icke vacker, allraminst på teatern. Hennes utseende är endast behagligt. Hennes vext är medelmåttig. Hennes hållning är graciös, men en älskare af plastisk fullkomlighet skulle säkerligen ick2 vända sig om på gatan, för att beundrande få betrakta henne. Hennes hår har en behaglig blond, ehuruväl något fadd färg. Hennes ögons azur är ljuf. Hvad hon mest har är någon ting utländskt i anletsdragen, som hindrar henne från att likna hvem som helst. Samma egenhet märkes i hennes rösts timbre och i hennes spel. Här ligger tydligen, om icke orsaken, åtminstone en anledning till den sipguliera enthusiasm som hon uppväcker. Det fias ingen rök utan eld, säger ordspråket; så mycken framgång kunde icke hafva uppkommit genom en blott chimere. Det enda klandervärda ligger i öfverdriften. Hennes sopran, af ordinär utsträckning, har mycket behag, framför allt i schatteripgarne. : Synnerligen i Sömngångerskan, då hon kommer fram med sakta s:eg, med stirrande ögon,i en magaetisk sömp, bar hennes organs klangfullhet någonting som nästan tyckes tillhöra den andra verlden. Alldeles så bör en clairvoyant sjunge, för inbillningen vida mer än för öronen. Hennes meihod är förträfflig: säkerhet, renhet, precision, böjlighet, — sådana äro de egenskaper som utmärka henne, men som likväl icke äro fria från ett litet grand charlataneri. (??) Charlataneriet är städse oumbarligt i anseende till hopens böise. Den rena och enkla skönheten skulle anses för insipid; den behöfver, så att säga, la moutarde du savoirfaire. Vi bafva här i Frankrike, i alla konstens grenar, i litteratur m; m., famösa moutardierer, — vare det sagdt i förbigående. Jenny Lind passar mindre väl i Norma och i slimävhet i roller af stor dramatisk expression. Den fysiska styrkan fattas henne. Derföre är hennes repertoir så inskränkt. Den innefattar nästan blott ett halft dussin pjeser. I Sömngångerskan och i Regimentels Dotter firar hon dubbla triumfer såsom sångerska och aktris. Hennes spel är i öfrigt intelligent; hennes gestikulation sparsam, men värdig och greciös. Hennes diktion är elegant; hennes anlete uttrycksfullt utap att hafva mycket energi eller rörlighet. (?) Till alla dessa naturens eller uppfostraus. gåfvor, som icke just äro så exempel ösa hos anira artister, måste man pu tillägga åtskilliga gynnande omstän digheter, som icke alltid sammanträffs, nemligen: 4:0 frånvaron af alla sorters giraffer vid den tid då hon anlände till London; 2:0 en viss ifrig jalousie hos England och Tyskland, som pjorde allt sitt till, för att åstadkomma -n ryktbarhet, hvartill Frankrike hvarken hade gifvit initiativet eller den slutliga bekräftelsen; 3:0 intresset hos en teaterdirektör, br Lumley, som framför alla andra förstår konsten att faire mousser sa marchandise; 4:0 den engelsk-tyska pressens våpiga eller fala complaisance; 5:0 publicerandet af en mängd canarder (tidvingsankor) angående sångerskans enskilda lif. Uisn canarder fiones ingen stor reputation, ens i Paris, men allraminst i London. Ån var det t. ex. fråga om sångerskans rena kärtek till en uog dansk pastor, en aktningsvärd men fattig karl, so: hon ville gifta sig med, så snart hon hade samlat en förmögenhet som kunde förslå för dem begge; än skulle hon med allra första träda i gifte med den presumtiva arfvingen till en skottsk bankier som ägde sina femtio millioner; än skulle bon bestiga någon vid Rhen residerende småfurstes ibron; än hörde man talas om hennes för tionde gången bestämda, oåterkalleliga beslut att draga sig tillbaka från teatern, vid säsongers slut, för att invesluta sig i något kloster. Tillägg till dessa talrika elementer till blifvande framgång, bizarrerier i henGes lefnad och i hennes humör, säkerligen mora frivilliga och tillgjorda än naturliga, — och pi skall åtminstone till en del hafva förklaringen på under: verket. Med tillbjelp af dylika medel skulle ett fågelpositiv kunna gifva hundra representationer. Jenny Linds skenbara eller verkliga lynne är ganska kapriciöst, ganska besynnerligt, ganska variabelt. Nordens chalatereri öfvergår söderns. Södern är anspråksfull, högtrafvande, pockande, skräflande; Norden är blygsam, återhållsem, lugn och tystlåten. Ds skickligaste Fortunaroser af alla slag hafva kommit till oss från norden. Jenny Lind bekräftar denna sats, . Hon gråter glädjetårar då man applåderar henne; hon visar sig rörd på ett sätt som väl kläder henne; bon lägger handen på bjertat med ett rörande behag; hon helsar med en beundransvärd gentiless; hon sänder till publiken oefterhärmliga, oskyldiga tacksamhetskyssar ; hon är nästan blyg öfver de bravorop, som skalia öfver hense, sedan hop gjort allt för att framkalla. dem. Och då hon afnågon anledning sjunger gratis, hvilket för öfrigt är ganska prisvärdt, så förstår hon ock å att efteråt taga sig revanche, hvilket är ganska lofiigt. Inger handelsman eller advokat förstår bättre än hon au iakttaga sina intressen. Åesevssinns——————