provinser, så afstänger dessa till samma rike höraride Områden ifrån hvarandra, att två särskilda härvägar genom Kurhessen måst traktatsenligt tillerkännas Preussen för den obehindrade förbindelsens skull emellan monarkiens östra och vestra delar. Mean allt hvad vårt: kabineit förklarat sig erna vidtaga, i händelse den l. i Frankfurt anbefallda exekutionsarmeen inrycker i kurfurstendömet ,är att låta preussiska troppar inrycka der och, för att besätta de begge här: vägarne. Så manhaftigt än vår ministör trädt upp i sina tidningsorganer med verop öfver kurfursten och Hassenpflug, derföre att de ge-l nom sina våldsbeslut blottställa det monarkiska systemet för hat och hån, så väl vet man här att den skulle talat ur en helt annan ton, ifall kurfursten icke affallit från unionen och Hassenpflug förblifvit denna preussiska förening trogen. Bevisen härpå har man i den likaledes besvurna mecklenburgska grundlagens öfverändakastande, just nu, med preussiska bajonetters bistånd, och i den pågående omstörtningen af hertigdömet Dessaus grundlag, med samma hägn och bistånd. Både Mecklenburg och Dessau tillhöra nämligen ännu den preus-l siska unionen. I flera månader har dessutom en preussisk troppstyrka varit sammandragen vid Wetzlar, nära hessiska gränsen, för att understödja såväl kurfursten som storhertigen af Hessen, i fall det skulle behaga dem att göra slut på kurfurstendömets och storhertigdömets grundlagar, medelst oktrojerande af nya, på preussiskt vis. Att understödet uteblef, härrörer blott deraf att de begge hessiska furstarne affallit ifrån unionen. Förberedt var allt till det sräddande dådet, när affallen kommo emellan. Med kännedom härom, och med de samtidigt med hessiska statsstrecket inträffande och af Preussen understödda statsstrecken i Mecklenburg och Dessau, är det väl bra barnsligt af våra konstitutionella och liberala att tro Preussens styrelse skola godkänna Hessens vägran af handräckning vid kurfurstens statsstreck och framför allt detta lands skattevägtan — denna samma styrelse, som sjelf hemma hos sig begått det ena statsstrecket efter det andra och genom ett deribland utplånat skattevägringsrätten alldeles ur grundlagen. Vid granskningen af de offentlig ggjorda diplomatiska noter, som utfärdats af hr von Radowitz och preussiska sändebudet i Kassel meddelat kurfarstliga minaisteren, ser man genast, att kurfurstens våldsdåd för ingen del utdömas i Potsdam, utan blott anses förhastade. Man hade icke ännu, — säger hr von Radowitz — försökt alla de utvägar, som grundlagen erbjöd, att betrygga styrelsens högsta värdighet, och egde således ingen anledning att genom statsstreck förverkliga den kurfurstliga viljann. Sådana grundsatser äro just gjorda för skenkonstitutionalismen. Det grundlagliga skenet skall bevaras, så länge man kan åt de godtyckliga åtgärderna gifva grundlagliga former; men när dessa former icke förslå, då är tiden inne för statsstrecken, och då äro dessa tillbörliga! På sådan grund uppföres ingen rättsenlig samhällsbyggnad, uppspirar intet laglikmätigt statslif, utestängas ej statsbvälfningar, och förberedes intet verkligt lugn, ingen sann ordning; på sin höjd kan man med dem bereda grafvens lugn, och det slags polisordning, hvarpå Frankrike just nu lemnar ett så hyggligt mönster. Hr von Raådowitz har nu sjelf tagit de utrikes angelägenheterna om hand; men hans första diplomatiska noter förråda att icke en hårsmåns rubbning derigenom uppstått i det gamla systemet. De vid Wetzar och Paderborn ännu qvarståande två preussiska armådivisionerna, qvårstå icke, mer än förut, till hessiska grundlagens hägn, utan blott för atticke låta de bäjerska och hannoverska exekutionstropparne ensamme rycka in i Kurhessen. Något krig emellan Förbundsdagens och Unionens stridskrafter är icke i farvattnet; alla våra krigsreserver hemförlofvades den 13 Oktober, och vid närmare påseende råder mera samdrägt emellan Österrike och Preussen, i hessiska frågan, än de vilja låta påskina. Hela skilnaden är att Preussen vill i Hessen hafva absolutism med konstitutionelt sken, Österrike åter utan allt sådant sken; det är om skälet man tvistar, icke om kärnan. Det förnimmes nu att Osterrike afslutat ett offensifoch deffensif-förbund med Bäjern, Sachsen och Wärtemberg; men äfven detta är blott en tom demonstration. Utom Preussen är en tysk Förbundsdag omöjlig och försöket dertill en löjlighet; kan man icke förena sig om Frankfurt eller Erfurt, så blir slutet på visan ett storskifte mellan norra och södra Tyskland, meilan Förbundsdagen och Unionen, mellan Preussen och Österrike, — ett provisoriskt slut, som räcker så länge Tysklands närvarande försoffning räcker. Atskilliga rykten förkunna hr von Manteuffels bestut att afgå ur vår minister; men jag tror mig kunna försäkra att de sakna grund. Det gammalpreussiska partiet rymmer ej fåltet så lätt, för att upplåta det åt någon minister ur det skenheliga junkerskapets krets; och lika litet har hr von Radowitz Just att göra försök med dylika konseljbeståndsdelar, eller att låta Unionens parlament störta för alltid. Till ett sådant pris köper han icke skenet af sämja wed Österrike. Otvifvelaktigt kommer den afvaktande politikenp att fortsättas, under medgifvande dock af allahanda jemkningar; och möjligen skall furstekollegiet den 16 i denna månad, äfven i afvaktan på bättre tider, prorogera marionettspelet; helst man i allmänhet ska mera vet hvad man skall företaga med