Om Jenny Lind,
Uti franska tidningen Siecle förekommer en
följetongsartskel om Jenny Lind, författad af
den bekante litteratören Louis Desnoyers, och
bvars innehåll, affattadt i en balft skämsam
stil, synts oss:kuriöst nog att förtjena åter-
gifvas. Såsom man vet, äro fransmännen icke
riktigt nådiga mot den svenska konstnärinnan,
emedan hon ännu aldrig låtit beqväma sig att
offentligen sjunga i Paris.
Jenny Lind är född i Stockholm den 6 Okt.
4820. Hon har således redan iaträdt inom denna
phas af qvinnans lif, hvars retande behag Balzec
har återuppkallat. Se der fördomens mekt! Tretti-
talet var före denna återupprättelse orätt ansedt så-
som qvinnans höst. Nu är det hennes sommar: det
är hennes själs, hennes hjertas, hennes skönbets full-
het. År det qvinnan, som förändrat sig? Nej! —
det är opinionen, och en dumbom, gom förut för-
skräcktes af detta siffertal, bäfvar snart icke ens
tillbaka för fyrtitalet, sedan någon ny skribent har
poetiserande rosat alla mogenhetens behag,
Kommer sedan en lyckad paradoxmaksre me? i
spelet, så skall man snart få se byllningstiden ut-
sträckt i oändiighet för alla qvinnor. Hvar och en
af dem skall blifva en ny Ninon de Lenclos, den
enda för hvilken kärleken hittills har florerat under
alla perioder.
För att emedlertid återkomma till Jenny Lind,
så ingick hon, enligt en Stockholmsaktris, m:me
Lundbergs rid, såsom elev vid den svenska bufvud-
stadens opera. Hennes lärere hette Berg. Hennes
debuter skedde i hennes födelsestad; de voro lysende,
ehuru ingen deraf kunde taga sig anledning att ana
den enthusissm, hon en dag skulle uppväcka.
År 4843 eller tro år efter sitt första uppträdande
på teatern, begaf bon sig till Paris för att i denna
ryktbarhetens hufvudstad förskeffa sig en så att säga
europeisk bekräftelse på sina första framgångar. Hr
Meyerbeer förskaffade henne en s. k. audition på
operan. Hon sjöng en aria ur Friskytten och en
ur Robert le Diable. Olyckligtvis ver direktören
Leon Pillet för tillfället af theaterkommissionen kal-
lad till inrikesministeriet, så att han icke fick höra
henne. Den berättelse, som afgafs för honom om
auditionen, var visserligen fördelaktig, men likväl
icke sådan, att den antydde något underverk. Be-
rättelsen var exakt, måhända något kall, ty teater-
drottningen, m:me Stoltz, hade nog mycken osmak
för möjliga rivaler; med ett ord, den unga sånger-
skan erhöll icke något anbud om engagement.
Nu vill bela verlden göra sig ep merit af att hafva
anat något utomordertligt. Det är naturligt; ty inter
är mera vanligt än profeter efter katastrofen. Sanvin-
gen är, att ingen skulle -å för tiden bafva bållit 400
sous angående de otroliga triumfer, som framtiden
skulle besköra den unga sångerskan. Meyerbeer
sjelf såg henne med saknad resa hem igen, men lik-
väl utan att slita håret af sig i förtviflan deröfver.