Om Jenny Lind, Uti franska tidningen Siecle förekommer en följetongsartskel om Jenny Lind, författad af den bekante litteratören Louis Desnoyers, och bvars innehåll, affattadt i en balft skämsam stil, synts oss:kuriöst nog att förtjena återgifvas. Såsom man vet, äro fransmännen icke riktigt nådiga mot den svenska konstnärinnan, emedan hon ännu aldrig låtit beqväma sig att offentligen sjunga i Paris. Jenny Lind är född i Stockholm den 6 Okt. 4820. Hon har således redan iaträdt inom denna phas af qvinnans lif, hvars retande behag Balzec har återuppkallat. Se der fördomens mekt! Trettitalet var före denna återupprättelse orätt ansedt såsom qvinnans höst. Nu är det hennes sommar: det är hennes själs, hennes hjertas, hennes skönbets fullhet. År det qvinnan, som förändrat sig? Nej! — det är opinionen, och en dumbom, gom förut förskräcktes af detta siffertal, bäfvar snart icke ens tillbaka för fyrtitalet, sedan någon ny skribent har poetiserande rosat alla mogenhetens behag, Kommer sedan en lyckad paradoxmaksre me? i spelet, så skall man snart få se byllningstiden utsträckt i oändiighet för alla qvinnor. Hvar och en af dem skall blifva en ny Ninon de Lenclos, den enda för hvilken kärleken hittills har florerat under alla perioder. För att emedlertid återkomma till Jenny Lind, så ingick hon, enligt en Stockholmsaktris, m:me Lundbergs rid, såsom elev vid den svenska bufvudstadens opera. Hennes lärere hette Berg. Hennes debuter skedde i hennes födelsestad; de voro lysende, ehuru ingen deraf kunde taga sig anledning att ana den enthusissm, hon en dag skulle uppväcka. År 4843 eller tro år efter sitt första uppträdande på teatern, begaf bon sig till Paris för att i denna ryktbarhetens hufvudstad förskeffa sig en så att säga europeisk bekräftelse på sina första framgångar. Hr Meyerbeer förskaffade henne en s. k. audition på operan. Hon sjöng en aria ur Friskytten och en ur Robert le Diable. Olyckligtvis ver direktören Leon Pillet för tillfället af theaterkommissionen kallad till inrikesministeriet, så att han icke fick höra henne. Den berättelse, som afgafs för honom om auditionen, var visserligen fördelaktig, men likväl icke sådan, att den antydde något underverk. Berättelsen var exakt, måhända något kall, ty teaterdrottningen, m:me Stoltz, hade nog mycken osmak för möjliga rivaler; med ett ord, den unga sångerskan erhöll icke något anbud om engagement. Nu vill bela verlden göra sig ep merit af att hafva anat något utomordertligt. Det är naturligt; ty inter är mera vanligt än profeter efter katastrofen. Sanvingen är, att ingen skulle -å för tiden bafva bållit 400 sous angående de otroliga triumfer, som framtiden skulle besköra den unga sångerskan. Meyerbeer sjelf såg henne med saknad resa hem igen, men likväl utan att slita håret af sig i förtviflan deröfver.