lade sina sinnen och skakade ruset från sin själ, för at
söka sömn och hvila.
Väl fann han denna, men ännu på andra morgonen ick
det väntade nyktra sinneslugnet. Huru slog icke han
hjerta, då han trädde ui ur fiskarens täcka boning, oci
öfver hafvet i den blå luften varsnade Seyilas topp, p
hvars slottsmurar solen smekande strödde sina skönast
strålar! Himlen tycktes sänka sig ned och vid hvarj
juftdrag liksom med mjuka armar sluta ynglingen i si
famn. Marken återgaf elastiskt tryckningen af hans fo
och gjorde hans gång till ett slags sväfvande dans. FE
ström af vällukter fiöt osynligt från aila grenar, och böl
jornas lek vid stranden var en harmonisk sång.
Cecco var förgäten; Beatrices herrliga skönhet fördun
klade det flydda cch drog en bländande strålslöja öfve
det kommande. I dessa ögonblick örskade han intet, fruk
tade ban intet; han gick ej till råds med sig sjelf; ha
beräknade intet. Han älskade, i det harmlösa medvetan
det om genkärlek, Nu först förstod han raeningen af sit
eget lif under de sednaste månaderna; hons själs oöfver
vinneliga magnetiska dragning till kreolen; vansinnet vi
afskedet i Monteleone; pagens förvirring och flykt på höj
den af Siderno, då hin under palmträdet första gånge:
slöt honom i sina armar; den underliga gossens svartsjuk
i Gerace; hans hotelse, att de måste skiljas om ban erfo
den sista hemligheten; allt blef honom klart. Han ryst
stundom inom sig vid minnet deraf, att han i flera vec
kor hade så förtroligt lefvat tillsammans med ett väser
sådant som Beatrice, och sådan som han sett henne p
Scyllas slott. Han tackade i sitt hjerta hennes klokhe
eller den vaksamma signora Centis omsorg för att denn
flicka, vanställd och förklädd, hade kunnat dölja sin ege
skönhet.
Men förmodiigen skulle Fortunatus, trots denna nöi
varande sällhet, likväl till slut funnit sig mindre väl hel
den lårga dagen, om icke mot middagen en betjent frå
slottet hade visat sig och öfverlemnat åt honom ett tung
försegladt bref, och gifvil honom den underrättelsen, at
man emot aftonen skulle afhermta honom till den hög
marchesan och unga grefvinnan. Amne nog till nya dröm
merier.