valivs åsigter äfven i ett af dessa sednare fall
företer Tidens sednaste nummer, för i lördags,
uti en insänd artikel undertecknad po:t!jenste-
mar, och föranledd af ledigheten i general-
postdirektörsbefattningen. Bore hade nemligen
med anledning af denna ledighet erinrat om
den insigt och skicklighet som detta chefsem-
bete erfordrar för tillvägabringandet af nödiga
och önskade förbättringar i postväsendet, hvar-
uti, lika som i många andra organisationer, nä-
stan alla andra länder i Europa på den sista
mansåldern gått långt förbi vårt land.
Deremot är posttjenstemanneas syftemål med
sin artikel (som varit skrifven före embetets;
återbesättande) att framställa den önskan, att
Konungen ej må lyssna till detta skrän, och
att valet ej åter måtte fa!la på en person, som
jagar efter Aftonbladets eller andra tidningars
gunst och som är gripen af den yrande re-
formlustann, den posttjenslemannen naturligt-
vis skall finna besvärlig. fan anser också att
generalpostdirektörsplatsen ej fordrar en sådan
civil embetsmannaerfarenhet, som andra verk,
utan blott en chef med sundt omdöme ochis
godt förstånd (men detta är redan ej så litet)
för att snart studera sig in i verkets förhål-
landen och detaljer samt för att hindra pro-!
jektmakerieto. Kommer nu an på, om den ut-
nämnde i dessa bänseenden blir Tiden till lags. !
Baron Stael von Holstein är känd såsom en
driftig man med godt omdöme, fastän ingen!
politisk reformvän, och det kan således hända
att han till de stationäras förargelse, ändå tän-
ker på en och annan reform.
Det var a!t vänta, att den afgångne general-
postdirektören icke skulle falla en sådan post-
tjensteman som denne insändare i smaken. Också!
talar han om palla de förstörande reformer som
baron Hamilton bedref och troligen än vidare!
pbedrifvit om han fått sitta qvar på sn platsn. :
Helt annatno, heter det, hade förhållandet va-
rit, om han inhemtat och lyssnat till de råd,
som hans närmaste, redlige och inom vertet.
kunnige män voro villige att lemna honom;
men dessa stötte han ifrån sig, och rådfrå-:
gade endast sin vän boktryckaren Lars Hjerta,
och sin egen sjelftlokhet.. I parenthes kan
härvid vara på sin plats att nämna, att baron:
Hamilton aldrig talat vid boktryckaren Lars
Hjeria om några postverkets angelägenheter,
med undantag af en gång, för att lemna upp-
Jysning angående orsaken hvarföre en väntad!
nedsättning i prenumerationsafgiften på utländ-
ska tidningar ej kunde realiseras mer -än till
en obetydlig de!, hvilket samtal skedde vid ett
för ändamålet sflagdt besök på baronens em-
betsrum; äfvensom att baron Hamilton och hr,
Hjerta i öfrigt på fyra eller fem år ej talats!
vid mer än uvgefir lika många gåvger på ga-
tan i förbigående. Ja, till posttjenstemannens!
förskräckelse niåste vi till och med nämna, att
hr Fjerta vida oftare under samma tid kommit
att tala vid nuvarande generalpostdirektören
friherre Staöl von Holstein, och hvad värre
är, att hr Hjerta till och med under halftan-
nat års tid bott under samma tak med friherre
Staöl von Hostein). j
Hvilka de förstörande reformerna äro, dem it
friherre Hamilton infört och som lära vara så
minga, att posttjenstemannen finner för vid-;
lyftigt att uppräkna demp, känna vi verkligen
icke; men några sådana synas oss obestridligen I
hafva ledt åtminstone till korrespondenternes :
gagn, såsom nedsättningen i portot på utländska
bref samt tätare postgångar än förr till och I
ifrån bufvudstaden. - Att sådant kan göra litet !
mera besvär vid expeditionerna är likväl både
möjligt och sannolikt, hvaraf det äfven blifver i
förklarligt, att sådana posttjenstemän, som mer i
eller mindre beräknat att få innehafva sina em-
beten såsom sinecurer, gerna önska hindra alla I
ytterligare projektmakerier i samma anda.
Hvad frågan om sjelfva portot beträffar, så
finner också Tidens posttjensteman, att detsam- :
ma snarare bör ökas än minskas, och försla-:
l
l
l
Zz I a TR IR
NN Rn - AA I
sm OA a AAA AA OA
VV mm sm LLA AI IR I DD DD Lr To I DAR
get om ett lika porto för hela riket duger i hans
tanka alldeles icke. Föreställningen att bref-
vexlingen deraf skulle ökas finner han vara
en chimer,. Detta är konseqvent; ty en man:
al stockkonservativa åsigter bör icke medgifva,.
att andra länders erfarenhet, om den ock skulle
visat sig lika öfverallt, betyder någonting för!
Sverige. I
I öfrigt har posttjenstemanneni Tiden denna i
gången icke varit ensam om att göra utfall mot .
baron Hamilton, utan haft en ganska god bunds-
förvandt wi Folkets Röst för samma dag. Som i:
hvarje fågel sjunger efter sin näbb, så är to .
nen emot baron H., i en artikel med anled- i
ning af den nyligen skedda utnämningen, na-
turligtvis ock sådan men kan vänta i sist-
nämnde tidning. Det intressanta och märkliga
härvid är, att en afgången embetsman sålunda
öfverhopas med ovett i en tidning, som skall ,
passera för radikal och oppositionsblad, just då
den förre anses hafva follit i disgrace för ett obe-
tydligt formfel vid eit tillgörande, som likväl!
haft befordrandet af en utaf regeringen anbe-
falld underhandlivg till syftemål. Detta förtje-
nar antecknas såsom karakteristiskt, hvarvid!
likväl för opärtiskhetens skull bör tilläggas, att,
enligt hvad om ifrågavarande sak berättas, ba-
ron Hamiltons afskedstagande icke torde hafva
varit ovilkorligen framkalladt af något nöd-
tvång eller någon avis om att det borde ske,!
utan kom ifrån bonom sjelf.
) Öfverhufvud är det ofta repeterade talet om ett
förtroligare förhållande mellan baron Hamilton och:
hr Hjerta en uppfinning som saknar all grund.l
men hvars syftemål ej är svårt att utröna, då!
hvarje beröring med Aftonbladet eller hvarje lut-
ning åt samma håll som Åftonbladet i politiska
åeigter, i det officiella lägret måste anses för en
styggelse, och den som blott kunde misstänkas för
något sådant, borde, sig sjelf till streff och androm
till varnagel, i tid utpekas.
nen
— Nära en månad är nu förfluten, se-
dan den kungörelse utkom, bvarigenom öf-
verståthållareembetet tillåtit sig ati ställa
FR