spärrade ögon på den sällsamma uppenbarelsen, liksom
blickade han in i andeveridens hemligheter.
Grefvinna Beatricev, sade marchesan, som hastigt hade
trädt fram, och tog den unga damen vid handen. Jag
hoppas att signor Linthi i morgon skall förunna 0ss äran
of ett besök. Men nu är ögonblicket icke för handen.
Kom till ert rum; jag har underrättelser af högsta vigt
att meddela er.n
Medan den unga grefvinnan drog tillbaka sin hand och
dermed gjorde en afvisande rörelse mot marchesa Vioganni,
sade hon till Fortunatus med synbar förnöjelse öfver hans
förvåning, men dock likasom rodnande öfver sig sjelf och
med sänkta blickar:
Beviljar ni mig ej något svar?
Jag får icke tillåta det!s ropade marchesan. Gref-
vinna Beatrice, jag väntar er lydnad.,
Fortunatus stammade med blicken fästad på dragen i
detta sköna ansigte: Grefvinna Beatrice... och min olyck-
liga Ceechinos röst!
Och äfven hans hand! sade grefvinnan, i det hon ut-
sträckte sin halfblottade, fintformade arm och förtroligt
bjöd bonom den späda handen: Hvarför kallar ni honom
olycklig ?n
Han böjde omärkligt knäet, kysste vördnadsfullt hean-
den, men lät den åter falla cch sade: Det är omöjligt.
Ni är icke han! Men ni är bans syster! Ah, jag är för-
bländad !
Nej, signor Fortunato, icke förblämdad! svarade den
unga grefvinnan. Här står nu den olycksfulla hemlighe-
ten afslöjad för er, som jag — nu vet ni allt — på intet
vilkor ville, kunde eller vågade förråda för er, fastän Eu-
femia ceh sigcora Marcoli i Gerace fått förtroende deraf.
Således har ni icke frågat Ribera, icke Reynier? Ni sva-
rar mig ej? Fortunato, var jag då icke tvungen att bedraga
er? Förlåt en olycklig, som i er närhet upplefde sex för-
skräckliga veckor och blott fann skydd i den ädlaste mans
idelmod.n
Schweizaren kastade ännu en blick på grefvinnan och
sade likasom för sig sjelf: O, min Gud! ... Nu är Ceeco...
nu först är han verkligen död för mig. Jag sökte den