spärrade ögon på den sällsamma uppenbarelsen, liksom blickade han in i andeveridens hemligheter. Grefvinna Beatricev, sade marchesan, som hastigt hade trädt fram, och tog den unga damen vid handen. Jag hoppas att signor Linthi i morgon skall förunna 0ss äran of ett besök. Men nu är ögonblicket icke för handen. Kom till ert rum; jag har underrättelser af högsta vigt att meddela er.n Medan den unga grefvinnan drog tillbaka sin hand och dermed gjorde en afvisande rörelse mot marchesa Vioganni, sade hon till Fortunatus med synbar förnöjelse öfver hans förvåning, men dock likasom rodnande öfver sig sjelf och med sänkta blickar: Beviljar ni mig ej något svar? Jag får icke tillåta det!s ropade marchesan. Grefvinna Beatrice, jag väntar er lydnad., Fortunatus stammade med blicken fästad på dragen i detta sköna ansigte: Grefvinna Beatrice... och min olyckliga Ceechinos röst! Och äfven hans hand! sade grefvinnan, i det hon utsträckte sin halfblottade, fintformade arm och förtroligt bjöd bonom den späda handen: Hvarför kallar ni honom olycklig ?n Han böjde omärkligt knäet, kysste vördnadsfullt heanden, men lät den åter falla cch sade: Det är omöjligt. Ni är icke han! Men ni är bans syster! Ah, jag är förbländad ! Nej, signor Fortunato, icke förblämdad! svarade den unga grefvinnan. Här står nu den olycksfulla hemligheten afslöjad för er, som jag — nu vet ni allt — på intet vilkor ville, kunde eller vågade förråda för er, fastän Eufemia ceh sigcora Marcoli i Gerace fått förtroende deraf. Således har ni icke frågat Ribera, icke Reynier? Ni svarar mig ej? Fortunato, var jag då icke tvungen att bedraga er? Förlåt en olycklig, som i er närhet upplefde sex förskräckliga veckor och blott fann skydd i den ädlaste mans idelmod.n Schweizaren kastade ännu en blick på grefvinnan och sade likasom för sig sjelf: O, min Gud! ... Nu är Ceeco... nu först är han verkligen död för mig. Jag sökte den