— Tidningen Tiden har vid flera tillfällen
uppenbarat sin fröjd deröfver, att riksdags-
mannavalen inom Presteståndet denna gången
nästan allmänt eller med högst få undantag
utfallit i ultrakonservatif anda. Öfver en sådan
glädje hos Tiden och dess konsorter må ingen
förundra sig. Men Tiden har äfven flera gån-
ger sökt låta förstå, att Aftonbladet skulle
blifvit förbluffadt öfver det ifrågavarande re-
sultatet af valet och gräma sig deröfver. Hvad
nu det sistnämnda beträffar, så kan det så till
vida ega sin riktighet, som det för en hvar
med insigt om det förhandenvarande stora be-
hofvet af förbättringar och framskridande i nä-
stan alla delar af våra samhällsinrättningar
måste vara smärtande, att se dessa motarbetas
af en maktegande minoritet; men hvad åter
förbluffaingen hos Aftonbladet angår, så är fö-
reställningen derom ett misstag. Långt ifrån
att valens utgång inom Presteståndet väckt
någon förvåning hos oss, är den precist sådan
som vi väntat och förutsett; hvarföre också
Aftonbladet hittills icke ens reflekterat deröf-
ver såsom öfver någonting märkvärdigt.
Ifrågavarande resultat är nemligen icke an-
nat än ett fenomen af den vanliga erfarenhe-
ten, att en korporation, som i denna egenskap
är i besittning af en makt hvilken den sjelf
känner stå i strid med tidsandan och det all-
männas önskningar, ännu nästan aldrig frivil-
ligt gjort eftergifter, utan tvärtom, när den sett
sitt inflytande hotadt, slutit sig så mycket mera
tillhopa för att försvara detsamma till sista
stunden, om också icke till sista blodsdroppann,
såsom den gamle riddersmannen i Den Conser-
vative ville hafva det. För öfrigt, då det i
alla händelser kunde tagas för gifvet, att så
länge presteståndet innehar en polititisk makt
såsom serskildt stånd, pluraliteten inom det-
samma alltid måste blifva ungefär lika beskaf-
fad, så se vi verkligen icke något serdeles ondt
i, att högst få eller inga libera!a eller demo-
kratiskt sinnade medlemmar af presterskapet
komma in i ståndet; ty dess karakter måste i
öljd häraf framträda ännu mera bjert, och bi-
lraga att öppna ögonen äfven på dem, som hit-
tills möjligen icke rätt kunnat genomse be-
skaffenheten af närvarande ståndsrepresentation.
Vi begagna med detsamma tillfället att nämna,
let vi för vår del lika litet vänta att få se en