eller med eld och ljus, emedan de anses bebo himlakropparne. Solen består, efter kalmyckernas måning, af-eld och glas, månen af vatten och glas, och i hvardera sitter en gud med skinande ansigte. Stjernorna äro skinande glaskulor, hvaraf de största hafva tretusen armlängder i diameter ). De onda gudarne äro föreställda såsom hiskliga vidunder, dels bestraffande syndiga kalmycksjälar i eld, dels omgjordade med perlband af menniskoskallar och marscherande i jetteskepnad på steniga vägar öfver nakna menniskor. De äras och tillbedjas företrädesvis al kalmyckerna: ty, mena de, de goda gudarne kunna blott vilja det goda, mea de onda nödgas man blidka. Gudatältets tak vår behängdt invändigt med tygstycken; hvaraf presterna ofta gifva de rikare kalmyckerna föräringar, i utbyte mot kostbara offergåfvor. Tempelmusiken utföres på skrällande instrumenter, af kraftfulla män, som ägnat sig åt det andliga ståndet. Framför alla Jjuda basunerna (oburä,) med deras skakande toner. De bestå af tre likt tub-afdelningar ini hvarandra inskjutbara cylindrar af försilfrad messing, och hafva när de fullt utdragas, en längd af sju fot. Vid användandet uppbäres storändan af starka karlar, för att underlätta basunblåsarne, hvilka med utspända kindben äro sysselsatta vid andra ändan, för att aflåcka instrumentet enstaka toner. Tillika nyttjas de bekanta kinesiska klangtallrickarne eller gongongerna, hvilka här hafva forma af en bredskyggig hatt med en liten kulle på midten. Skallmejor, med mellanstycke af hårdt trä, mundstycke och klockstycke af koppar eller bleck, samt Tritonhorn eller snäcktrumpeter, i förening med handpukor uppburna på en stång och på ömse sidor öfverspända med trummskinn, fullända tempelmusiken. På högtidsdagar skallar den redan vid solens uppgång. Presterna utstyrda i sina bro. kiga drägter, och ordnade i långa rader, kringtåga templet åtskilliga gånger i samma rikthing som solen, innan de tåga in i templet. Här sitta de i två rader, från ingången till altaret, bakom låga bänkar, på hvilka klockor och skålar äro ställda. Efter en lång hemlighetsfull tystnad, uppstämma basrösterna en entonig sång, på det sättet, att de fyra gånger efter hvarandra framstöta de djupaste toner de förmå taga, och i samma takt småningom stiga hela tonskalan uppåt så långt de förmå. De öfriga sångarne falla in, så snart deras röstei tillåta, och fortsätta skalan vidare, efter sit! tonregisters omlång och på samma sätt infall: de i rader bakom presterna sittande korgossar: ne, som slutligen fullfölja skalan till dera: soprans högsta ton. När denna uppnåtts, begynna basrösterna samma slags solleggiatur om igen, men nu med tre eller fem omtagningar efter hvarandra af hvar ton. Jag hade med mitt måilningsredskap tagit plats bredvid bönemachinen, der utrymme an visats mig på Lamas befallning. Min tolk, som räknades till den profana hopen, och i he lig vördnad krypande på händer och fötte: beledsagat mig till tempelporten, måste stadns der, emedan tillträde till templets inre helig: område blott är personer af furstligt stånd medgifvet. Efter långvarigt sjungande med accompagnement af tempelinstrumenterna och i flerfaldiga omvexlingar, inbars köttsoppa i ett kärl och förtärdes af presterna ur de framför dem ställda träskålarne, sedan likväl gudarne först hade fått sina spisoffer. Enligt kalmyckiskt bruk medförer man alltid, försigtigtvis, en träskål i fickan eller barmen, och min tolk hade dragit försorg om att äfven jag kunde få min andel i tempelmåltiden. Sedan jag slutat bilderna af det högre presterskapet, begaf jag mig till öfverdomaren: tält. I detsamma befanns en divan under er sänghimmel af rödt siden, ett altare med hus gudarne, samt de nödiga kokkärlen; ty dom. stolshyddan är tillika öfverdomarens och han: familjs boning. Vid härden i dess midt tilla gades den omtyckta thesoppan, hvilken dess utom aldrig får fattas vid rådplägningar, och på väggarne hängde ett ansenligt köttförråd : eredskap. Rådsherrarne sutto i en krets pi yllemattor och öfverdomaren befann sig framföi altaret, med lagboken på sina knän och omgifven af sin gemål och sina barn. Under sammanträdet infördes en anklagad Det var en yngling, som med våld röfvat er kyss från en för honom främmande jungfru Mot anklagaren, jungfruns bror, försökte har försvara sig med den uppgiften, att han, efte; längre bekantskap med flickan, ansett hennc för en af sina anförvandter. Men som har blef öfverbevisad om att blott några gånge: förut hafva sett henne, och han ännu min dre kunde ådagalägga någon slägtskap mer henne, så fälldes Hän att af anklagaren emot: taga en näsknäpp, hvilken också genast tillde Jades med smärtsamt eftertryck och till syn bar förödmjukelse för delinqventen. Då jag händelsevis bär befann mig infö rätta, så begagnade jag tillfället att äfven, ge nom min tolk, framföra en klagan. Sedan nå gra dagar saknade jag nemligen min häst, som annars, när jag icke begagnade honom, vari utsläppt på bete, med fjettrade framfötter, så )Kalmyckerna.ega, på sätt man finner bäraf, änd: litet mera eftertanka än den nyligen i Rom tryckt: astronomien Anti-Copernico, som förklarar sole icke hafva fullt -7 fot i diameter. Se A. B. X 229. r Red. Anm.