eller med eld och ljus, emedan de anses bebo
himlakropparne. Solen består, efter kalmyc-
kernas måning, af-eld och glas, månen af vat-
ten och glas, och i hvardera sitter en gud med
skinande ansigte. Stjernorna äro skinande glas-
kulor, hvaraf de största hafva tretusen arm-
längder i diameter ).
De onda gudarne äro föreställda såsom hisk-
liga vidunder, dels bestraffande syndiga kal-
mycksjälar i eld, dels omgjordade med perl-
band af menniskoskallar och marscherande i
jetteskepnad på steniga vägar öfver nakna men-
niskor. De äras och tillbedjas företrädesvis al
kalmyckerna: ty, mena de, de goda gudarne
kunna blott vilja det goda, mea de onda nöd-
gas man blidka.
Gudatältets tak vår behängdt invändigt med
tygstycken; hvaraf presterna ofta gifva de ri-
kare kalmyckerna föräringar, i utbyte mot kost-
bara offergåfvor.
Tempelmusiken utföres på skrällande instru-
menter, af kraftfulla män, som ägnat sig åt det
andliga ståndet. Framför alla Jjuda basunerna
(oburä,) med deras skakande toner. De bestå
af tre likt tub-afdelningar ini hvarandra inskjut-
bara cylindrar af försilfrad messing, och hafva
när de fullt utdragas, en längd af sju fot. Vid
användandet uppbäres storändan af starka kar-
lar, för att underlätta basunblåsarne, hvilka
med utspända kindben äro sysselsatta vid an-
dra ändan, för att aflåcka instrumentet enstaka
toner. Tillika nyttjas de bekanta kinesiska
klangtallrickarne eller gongongerna, hvilka här
hafva forma af en bredskyggig hatt med en li-
ten kulle på midten. Skallmejor, med mellan-
stycke af hårdt trä, mundstycke och klockstycke
af koppar eller bleck, samt Tritonhorn eller
snäcktrumpeter, i förening med handpukor upp-
burna på en stång och på ömse sidor öfver-
spända med trummskinn, fullända tempelmusi-
ken. På högtidsdagar skallar den redan vid
solens uppgång. Presterna utstyrda i sina bro.
kiga drägter, och ordnade i långa rader, kring-
tåga templet åtskilliga gånger i samma rikt-
hing som solen, innan de tåga in i templet.
Här sitta de i två rader, från ingången till al-
taret, bakom låga bänkar, på hvilka klockor
och skålar äro ställda. Efter en lång hemlig-
hetsfull tystnad, uppstämma basrösterna en en-
tonig sång, på det sättet, att de fyra gånger
efter hvarandra framstöta de djupaste toner de
förmå taga, och i samma takt småningom stiga
hela tonskalan uppåt så långt de förmå. De
öfriga sångarne falla in, så snart deras röstei
tillåta, och fortsätta skalan vidare, efter sit!
tonregisters omlång och på samma sätt infall:
de i rader bakom presterna sittande korgossar:
ne, som slutligen fullfölja skalan till dera:
soprans högsta ton. När denna uppnåtts, be-
gynna basrösterna samma slags solleggiatur om
igen, men nu med tre eller fem omtagningar
efter hvarandra af hvar ton.
Jag hade med mitt måilningsredskap tagit
plats bredvid bönemachinen, der utrymme an
visats mig på Lamas befallning. Min tolk, som
räknades till den profana hopen, och i he
lig vördnad krypande på händer och fötte:
beledsagat mig till tempelporten, måste stadns
der, emedan tillträde till templets inre helig:
område blott är personer af furstligt stånd med-
gifvet.
Efter långvarigt sjungande med accompagne-
ment af tempelinstrumenterna och i flerfaldiga
omvexlingar, inbars köttsoppa i ett kärl och
förtärdes af presterna ur de framför dem ställda
träskålarne, sedan likväl gudarne först hade
fått sina spisoffer. Enligt kalmyckiskt bruk
medförer man alltid, försigtigtvis, en träskål
i fickan eller barmen, och min tolk hade dra-
git försorg om att äfven jag kunde få min an-
del i tempelmåltiden.
Sedan jag slutat bilderna af det högre pre-
sterskapet, begaf jag mig till öfverdomaren:
tält. I detsamma befanns en divan under er
sänghimmel af rödt siden, ett altare med hus
gudarne, samt de nödiga kokkärlen; ty dom.
stolshyddan är tillika öfverdomarens och han:
familjs boning. Vid härden i dess midt tilla
gades den omtyckta thesoppan, hvilken dess
utom aldrig får fattas vid rådplägningar, och
på väggarne hängde ett ansenligt köttförråd :
eredskap. Rådsherrarne sutto i en krets pi
yllemattor och öfverdomaren befann sig framföi
altaret, med lagboken på sina knän och om-
gifven af sin gemål och sina barn.
Under sammanträdet infördes en anklagad
Det var en yngling, som med våld röfvat er
kyss från en för honom främmande jungfru
Mot anklagaren, jungfruns bror, försökte har
försvara sig med den uppgiften, att han, efte;
längre bekantskap med flickan, ansett hennc
för en af sina anförvandter. Men som har
blef öfverbevisad om att blott några gånge:
förut hafva sett henne, och han ännu min
dre kunde ådagalägga någon slägtskap mer
henne, så fälldes Hän att af anklagaren emot:
taga en näsknäpp, hvilken också genast tillde
Jades med smärtsamt eftertryck och till syn
bar förödmjukelse för delinqventen.
Då jag händelsevis bär befann mig infö
rätta, så begagnade jag tillfället att äfven, ge
nom min tolk, framföra en klagan. Sedan nå
gra dagar saknade jag nemligen min häst, som
annars, när jag icke begagnade honom, vari
utsläppt på bete, med fjettrade framfötter, så
)- Kalmyckerna.ega, på sätt man finner bäraf, änd:
litet mera eftertanka än den nyligen i Rom tryckt:
astronomien Anti-Copernico, som förklarar sole
icke hafva fullt -7 fot i diameter. Se A. B. X
229. r - Red. Anm.