sjelfständigt och oberosnde af densamma, och vi
kunna derföre icke heller klandra partiets åtgärdar,
att opponera sig mot konungamaktens förslager, de
må röra hvad smne som helst, allt så länge partie:
är inom kretsen af sina konstitutionella rättigheter;
men då det vid dera3 tillämnade utöfvande Tföregif-
ver sig skola träda i en dylik opposition endast af
omtanka för konungamakten och emedan partiet
b ttre än denna sjelf förstår att försvara kounga-
maktens sanna intressen, torde det ej vara ur vägen
alt visa, att sådsnt är falskt spel
Rörande det omtalade inköpandet af full-
makter och den onämndes känslofuila beskrif
ning på underoflicern, som med maka och
barn stillar sin hunger med lösepenningen för
adelsfullmakien (se lördagsbladet), yttras bland
annat :
Att på samma gång man förklarar, att adelsari
stokratien känner sin pligt att afnålla konungamak-
ten från förändring af den nuvarande nationalrepre:
-entationen, öppet erkänna, ätt ställningen inom sjelfva
denna aristokrati, detta uppgifna skydd för konunga-
makten, är så beskåffad, att riddersmäns sjelfskrifna
representstionsrätt går i handel; för att bereda un-
derhåll åt dem och deras familjer, är mer än oför-
sigtigt handladt af partiets målsmän. När man med-
gifver, att representationsrätten på Riddarhuset säl-
jes för berörde ändamil, borde till och med det
stockkonservativa partiet komma under fund med,
att tiden är inne för reformer, samt att partiet skulle
handla klokt och patriotiskt, om det lät blåsa till
reirätt, samt ej vidare gjorde ansträngningar för bi-
behållandet af en samhällsbyggnad, som alliför ögon-
skenligt hotar med ruin. Men framför allt borde
partiet icke hafva den oförskämdheten att förklara
att det just är adelsaristokratien, att det just är
detta parti, som inom sig hyser sådana politiska
trashankar, att de sälja sin rätt att föra nationens
talan för litet bröd, hvilket har det höga uppdraget
a? försynen att skydda konungamakter. Det är der-
emot alltför påtagligt, att en ssmkällsbyggnad, som
till en del hvilar på en dylik aristokrati, ej bidrager
att uppebålla konungamaktens styrka och anseende,
alldraminst i följd af det stöd denna aristokrati lem-
nar.
Orsaken till de konservativas många tal om skyl-
digheten att i representationsfrågan försvara konun-
gamaktens interessen, till och med emot konungens
egen uttalade vilja, är också, enligt hvad vi vid et!
och annat tillfälle förut yttrat, att detta parti, en
del af adeln och det af konungamakten beroende pre:
steståndet, finner sig alltför svagt, för att kunna un:
der sin: egen fana med fördel bekämpa de liberala
ideerna och framåtskridandets sak, samt derföre vill
rycka till sig konungamaktens fana för att unde:
dea erhålla bä!tre hopp om seger.
Men det är således ej konungamaktens interesser
som ligger det konservativa partiet om hjertat, utan
det är partiets egna fördelar och företrädesrättighe-
ter, och om: det lyckas detsamma att under försvaret
för dem draga konungamakten på sin sida, skal
denna derigenom blottställas för de största faror.
Konungamaktens styrka har i vårt land under alla
skiften hvilat hos folket och gör det för närvarande
mer än förut, emedan de aristokratiska elementerna
på Riddarhuset och hos presteståndet på sednare ti-
der icke stigit utan fallit i anseende och makt. Att
under sådana omständigheter, och då man vet, at
åtminstone en icke obetydlig del af adeln är benä-
gen att lemna sin frånskiljda och privilegierade sam-
hällsställning, för att i förening med de andra de-
larne af nationen medverka till ett förbättnadt sam-
hällsskick, den konservativa adelsaristokratien genom
sin tidning låter allmänheten veta, att detta parti,
uppfylldt af starkare rojalism än sjelfva konunga-
makten, vill, med eller mot dennas vilja, bekämpa
konungamaktens egna förslager, utvisar, enligt vår
tanka, icke någon rojalism, utan tvertom ett ari-
stokratiskt sträfvande, som icke ryggar tillbaka för
att blottställa och nedsätta kozungamakten, när man
tror att partiets egna förmåner derigenom kunna,
åtminstone för någon tid, befordras.
Om folkfriheten i Sverige vore fiendtlig emot thro-
nen, kunde det vara någon anledning att tala om
att skydda denna sednare emot den förra: att tala
om skyldigheten att fatta betslet till konungens häst
samt hindra Hans Maj:t från den farliga ridten, på
reformernas bana, inuti folkets läger; men då så icke
är förhållandet, finna vi partiets tillgöranden i före-
varande hänseende lika djerfva som oskickliga, och
beklaga vi partiets ställniog vid riksdagen, om an-
gelägenheterna der ej bevakas bättre än i Tidenp.
Att de der nu skötas så illa, kunna vi likväl ej
uteslutande tillräkna partiets höfvidsman, utan måtte
det vara en följd af ett hotande öde, som ofta för-
villar förståndet på dem. hvilkas nederlag det åsyftar.