FRÄNERIKE. I en korrespondens från Paris af den 23 September läses: Det synes att partierna mer än någonsin brinna af läpgtan efter någonting afgörarde, och till den ändan plantera de käckt sina fanor. I går var det legitimisterna, som i en proklamation, värdig Ludvig XIV:s tider, förklarade. det absoluta konungadömet såsom denl enda frälsningens hamn för Frankrike; i dag uppträda Bonapartisterna med ett icke mindre märkligt, utan Snarare ännu betydelsefullare manifest, och yppa med exempellös oförbehållsamhet presidentens, eller åtminstone hans vänners planer. Detta manifest, som uppenbarligen blifvit närmast föranledt genom Barthelemys cirkulär, stod först i form af en ledande artikel i Bulletin de Paris och gick derifrån öfver till aftontidningarne Patrie och Moniteur du Soir. Det lyder så här: p Hvad presidenten vill. Den allmänna opinionen i Paris och departementerna har kommit i rörelse genom den botande hållning, som de monarkiska partierna antagit under dö två sednaste månaderna. Det bekymrade landet har rätt att veta, hvad Louis Napoleon hyser för planer, i fall royalisterna af båda linierna, förenada eller åtskilda, skulle söka förhindra förlängningen af de-presidentiella funktionerna. Dessa planer, som vi tro oss känna, skola vi framställa i få ord: Louis Napoleon förkastar ovillkorligt hvarje dynastisk tanke; ban önskar icke andra prerogativer än dem: han för ögonblicket åtnjuter. Hans enda mål är återupprättande af-ordningen, af säkerheten, af krediten, med ett ord af att s:uta revolutionens period. Men för att fullborda det fredliga kall som Försynen gifvit honom, måste presidentens makt vara fast, varaktig. : Louis Napoleon skulle icke uppfylla de sex millioner. medborgares önskningar, hvilka hafva utsett honom såsom symbolen af de år 1789 invigda ordningens och det förnuftiga framskridandets idger, om han ödmjukt böjde hufvudet för den royalistiska koalition, som obetänksamt agiterar landet. Louis Napoleon boppas derföre, att då ögonblicket kommer för att återuppkasta frågan om Frankrikes framtid, d. v. s. att definitivt konsolidera makten eller dekretera monarkien, skall nationalförsamlingen förstå de pligter, som åläggas af omständigheterna, och det oerbörda ansvar den åtager sig inför historien, så framit den drager i betänkande att votera grundlagens omedelbara revision. sOm nationalförsamlingen skulle glömma, att Frankrike framför allt önskat lugn, och sålunda skulle vägra att gå in på en åtgärd, som allmännaä välfärden manarnde fordrar; så skulle Louis Napoleon icke draga i betänkande att appellera till hela det folk, at hvilket han mottagit sitt uppdrag: yFolket skall då afgöra, om republikens president ekall taga till sitt valspråk: Afsägelse eller Uthållighet!s Ett sådant Bonapartiskt manifest har naturligtvis väckt det största uppseende, och ehuru Bulletin de Paris följande dagen, den 24 Sept., (enligt en i Berlingske Tidende inryckt telegrafdepesch), förklarade att artikeln endast utgått från redaktionen: sjelf och sålunda icke vore att anse såsom officiell, föllo likväl fonderna på börsen, hvilket bevisar att intrycket icke varit ringa. Hvad legitimisternas inbördes oenigheter angår, så hade Gazette de France nu förklarat sig och tagit parti af den motspänstige Henri de la Rochejaequelein. De öfriga legitimistbladen anfalla honom häftigt, synnerligast Union och Opinion Publique, hvilta jemväl förklara att cirkuläret icke vore af den betydenhet man ville tillägga det; det hade endast en konfidentiel karakter och innehölle blott hvad som ofta förut blifvit yttradt: Det synes tydligen att hela denna affär betydligt generar legitimisterna. : Patrie anmärker att detta oförsigtiga cirkuär gör all sammansmältning af de bourbonska linierna omöjlig. Den 24 September skulle presidenten bålla en stor revy i Versailles, icke blott öfver de Parisiska trupperna, utan äfven öfver en stor del af de regimenter, som lågo i garnison i grännstäderna. 4000 tält voro uppslagna. Man talade också om en ny Bonapartistisk bankett, söm efter revyn skulle gufvas för officerare och underofficerare. TYSKLAND. r Uti Wärtemberg sker nu för tredje gånge val till en så kallad konstituerande församling. Första gången utvisade valresultatet tvåtredjedelar demokrater; andra gången trefjerdedelar, och denna gången finnes ingen som drager i tvifvel att så godt som hela församlingen skall blifva demokratisk: De val som redan försiggått hafva alla fallit på det demokratiska partiets koryfer. Likvät har Römer, den förre marsministern, som egentligen icke hör till något parti, blifvit vald i Geislingen. Från Kurhessen heter det, att stadsrådet i Fulda vändt sig till det permanenta ständerutskottet med uppmaning att anklaga general Schirmer och öfverborgmästaren Mackenradt i Fulda, för kränkande af författningen. Den förre har tillslutit tryckeriet för tidningen Wach aufl smt lagt heslag på de tryckta exemplaren, och den sistnämnde har publicerat förördningen om belägringstilståndet. Utskottet har genast följt uppmaningen. För öfrigt väntar man pu åtskilliga energiska och allvarsamma åtgärder, från Hassenpflugs sida, mot de embetsmän, som hafva vägrat att lyda hans BPefallningar. Det heter, att de blifva uppmanade att förklara, huruvida de ämna lyda eller ej, och att man, i sednare fallet, ämnar använda makt. MHassenpflug räknar på hjelp från förbundsdagen, hvilken gifvit honöm medhåll.